Expressen er en svensk avis noe a la VG. Avisas tekstlige iscenesettelse av
"dramat" er selvsagt den vanlige sosialpornografi vi kjenner fra
Boulevardpressa. Det må leses med dette in mente: avisa har også en
skjult agenda. Dette er slett litteratur og ingen patent historisk
kilde.
De trykker en beretning om skuddene mot den demonstrant som fortsatt er i en
alvorlig situasjon på sykehuset. Her kommer det fram enkelte interessante
ting. Bl.a.:
Martin, som gutten heter, hadde allerede en gang tidligere på dagen blitt
truet av en politimann med pistol. Situasjonen hvor han blir skutt oppstår
etter grove politiprovokasjoner som nazister også deltar i.
Dette er oppsiktsvekkende, og bør selvsagt føre til krav om grundige
undersøkelser. F.eks. om hvem som truet første gang og hvem som skøt. Har
disse noen politisk tilknytning? Hvem etterforsker dem? Her holder det ikke
med at politiet undersøker seg selv nok engang. Osv. Jeg håper KK og andre
kan følge opp tråden. Det foregår helt åpenbart et spill her hvor visse
"autonome", nazister og grupper innenfor politiet på "tilfeldig" (?) måte
arbeider i samme retning. Guillous spådommer i dagens KK kommer inn i dette
bildet. Jeg mener fortsatt mordet på Olof Palme hører hjemme her også.
ATTAC-bevegelsen har reist viktige spørsmål. Det finnes utvilsomt krefter
som er voldsomt interessert i å stoppe dette i startfasen og lede det på
villspor. Samtidig trenger de argumenter for sin avdemokratiserings-
politikk. Begivenhetene her understreker hvor viktig det er med en bevisst
ikkevolds-linje og en grundig vurdering av aksjonsformer og -steder.
Karsten Johansen
Her er expressens beretning:
http://www.expressen.se/article.asp?id=71915
Martin gick dit för att dansa - sköts av polisen
Av Anders Mildner senast uppdaterad 010620 klockan 11:47 publicerad 010620
klockan 06:09
Martin, 19, gick ut för att dansa. En timme senare skjuts han ned inför
vänner och tvkameror, efter att han kastat gatsten mot polisen.
Men varför befinner sig en tonåring från en välbärgad familj plötsligt i
kamp på liv och död mot polisen? Varifrån kom hans plötsliga ursinne?
Expressen berättar om hur skotten i Göteborg över en natt förändrade en
generation. - Nu törs du inte komma längre, din fege jävel! Polismannen som
yttrar orden har sin pistol riktad rakt mot Martin, 19. Runt omkring dem är
det fullt tumult. Polisinsatsen vid Hvitfeldtska skolan i Göteborg har
urartat och lett till slagsmål mellan polisen och ungdomarna. Det är torsdag
kväll och de våldsamma sammandrabbningarna under toppmötet i Göteborg har
precis startat. Martin lyckas ta sig ur situationen. Men mindre än ett dygn
senare skjuts han ned på öppen gata av en polis. Då är situationen ännu mer
förvirrad än under torsdagskvällen. Vältränade ligister har vandaliserat
hela Avenyn och misshandlat oskyldiga människor. Beridna poliser har gått
till attack mot panikslagna demonstranter.
Gatorna brinner Alla tänkbara politiska fraktioner och rörelser befinner sig
på Göteborgs gator: miljöpartister, fältbiologer och icke-våldsgrupper
blandas med anarkister, syndikalister och ungdomar som bara hänger på stan
för att se vad som händer. Gatorna brinner. Mitt i denna förvirring befinner
sig Martin. Mycket snart kommer han och hans kamrater att utmålas som
ligister i medierna. Men det finns en annan historia att berätta och det
finns en viktig fråga att ställa. För hur kommer det sig att en vanlig
19-årig kille från ett välbärgat och högutbildat medelklasshem plötsligt tar
upp en gatsten och kastar den mot polisen? Och hur kommer det sig att
polisen, i Sverige 2001, skjuter ned honom? Det här är historien om hur
skotten i Göteborg över en natt gjorde en hel generation ungdomar radikala
och samhällsfientliga. För två år sedan tog Martin studenten från
samhällsvetenskapliga programmet på Schillerska gymnasiet. Han är uppvuxen i
ett gammalt fint område i Göteborg, där gatorna kantas av villor, radhus och
trädgårdar.
Bars i demonstrationer Samhällsengagemanget fick Martin med modersmjölken:
familjen är starkt engagerad i freds- och människorättsrörelsen. Martin bars
med i demonstrationståg redan som mycket liten. De egna protesterna mot
samhället startade i 14-årsåldern, då Martin deltog i en rad
sittdemonstrationer mot porrbutikerna i Göteborg. Under uppväxtåren har
Martins åsikter svängt, men tre ståndpunkter har varit beständiga: Martin är
vegan, feminist och syndikalist.
Slogs mot nazister Han var under en tid engagerad i Syndikalisternas
ungdomsförbund, men de senaste åren har han inte varit knuten till någon
organisation. Som så många andra av sina generationskamrater har Martins syn
på samhället påverkats av 90-talets ökande främlingsfientlighet. Vid flera
tillfällen har Martin hamnat i våldsamma sammandrabbningar med nazister och
några gånger har han också omhändertagits av polisen. Bakom det brinnande
engagemanget finns dock en ganska vanlig 19-årig kille. Sökande, som så
många andra i samma ålder, intresserar han sig för hinduismen. Martin har en
mycket stor vänkrets och är populär - inte minst bland flickor. Det finns
inte någon som pratar om honom som aggressiv. Istället nämns hans lugn och
fridfullhet, hans tystlåtenhet och hans lite loja stil. Till hösten skulle
han antingen resa eller jobba på dagis. Barn älskar honom och han älskar dem.
Lyssnar på techno Martin och hans vänner träffas på stadens kaféer, på
gatorna eller hemma hos varandra. Ofta lyssnar de på techno, den musik som
under senare år upptagit allt mer av Martins tid. Man behöver inte gå
särskilt långt på Göteborgs gator för att träffa ungdomar som är precis som
Martin. En hel generation av engagerade unga människor brinner för ett
rättvisare samhälle, men har en inneboende frustration över att de inte kan
vända sig till någon etablerad organisation med sin förändringsiver. Det
handlar inte om människor som står utanför samhället, tvärtom. Martins
vänner är välutbildade. De pluggar eller jobbar.
Sov under kravallerna Martin och hans vänner hade pratat i veckor om att
delta i demonstrationerna under toppmötet i Göteborg. Men som vanligt blev
det ingen ordentlig planering. När fredagens kravaller bryter ut på Avenyn
ligger Martin och sover. Det gör dock inte hans umgängeskrets. De har
samlats vid Götaplatsen för att demonstrera och får då höra om gårdagens
polisingripanden. Rykten sprids blixtsnabbt. Till skillnad från
demonstrationer förr i tiden är dagens demonstranter välinformerade. Via SMS
och mobiltelefonsamtal förs berättelserna ut till en stor grupp människor på
direkten. Sajter på Internet beskriver händelseförloppet i realtid. En
bitter stämning lägger sig när demonstranterna får höra ryktet att de som
polisen grep dagen innan inte har fått mat. Bland människorna finns också en
rad maskerade och svartklädda personer. Varför reagerar ingen på detta?
Kanske för att deras vänner blivit hotade av nazister efter att ha
fotograferats vid demonstrationer där de visat sina ansikten. Maskerna är
ett sätt att skydda sig från fienden.
Tåget stoppas Efter 100 meter stoppas tåget av polisen och lastbilar med
containrar körs fram. Några maskerade demonstranter är blixtsnabbt framme
och skär sönder däcken. Stämningen tätnar och plötsligt rider poliser rakt
in i folkmassan. De unga demonstranterna får panik - de springer, snubblar,
gråter och skriker. Då krossas den första busskuren. De fredliga
demonstranterna skriker "icke våld, icke våld!", men det finns en grupp som
inte lyssnar. En grupp som väntat på just detta tillfälle.
Upploppet startar Längs med tåget finns flera personer utposterade i mitten,
som håller koll bakåt, framåt och åt sidorna. De dirigerar ett visst antal
maskerade personer på vardera flanken. Det organiserade upploppet har
inletts. Medan Avenyn vandaliseras och medan oskyldiga människor som
försöker stoppa förödelsen slås sönder och samman, gör polisen nya
inbrytningar. De fredliga demonstranterna är fångade i mitten och flyr för
sina liv - men den enda möjliga flyktvägen är att följa de professionella
ligisterna nedför Avenyn.
Dansar bland vänner Senare under kvällen har de professionella gjort sitt.
Troligtvis finns de inte längre ens kvar i stan. Kvar är endast en stor
grupp förvirrade, arga, rädda och darrande ungdomar. Martin, som ju älskar
techno, har gått till en fest som Reclaim the city ordnat i Vasaparken. Han
dansar till musiken, han är bland vänner. Efter en stund slår polisen en
ring runt festen. Då är redan ställningskriget ett faktum för
festdeltagarna. Under det gångna dygnet har allt trappats upp.
Demonstranterna har sett polisen kasta sten mot dem. Ickevåldsaktivister
kallas fegisar, feminister kallas "fitta" - och nu, när de bara vill dansa,
formerar sig ordningsmakten på nytt omkring dem. Polisen beordrar
festdeltagarna att sätta sig ned. En polis sparkar en sittande demonstrant i
huvudet. Flera av Martins vänner berättar att en grupp välkända nazister på
något sätt lyckats ta sig igenom avspärrningarna och in till den omringade
kretsen av festdeltagare. Martin dras med i ett slagsmål.
Tänder till Enligt Martins kompisar lyckas nazisterna ta sig ut, genom
polismuren. Då går Martin ut mot Vasagatan, där stenkastningen redan är
igång. Poliserna skriker till Martin att gå tillbaka. Det är i detta
ögonblick han tänder till. I bakhuvudet finns torsdagens pistolhot,
nazisterna som polisen enligt honom har släppt ut och skyddat - samt all den
lagrade rädslan från dagens upplopp. Men det finns ytterligare en viktig
detalj. Martin står precis utanför sitt favoritställe - Café Java, där han
suttit nästan varje dag under sin gymnasietid. Hans skola är bara runt
hörnet. "Jag går här varje dag", hörs han skrika. Han plockar upp stenen och
kastar den mot poliserna. - Nu törs du inte komma längre, din fege jävel!,
sa polisen till honom dagen innan. Nu törs han. Några sekunder senare
träffas Martin av ett skott i magen. Allt går snabbt. I paniksituationen vet
ingen riktigt vad som hänt. Rykten florerar bland ungdomarna. Hur många är
skjutna? Är det någon som dött? Vem? Då händer något mycket märkligt.
Festdeltagarna samlas återigen. En spontan dans till trummor inleds. Men det
är ingen glad dans - det är en trotsig protestdans, fylld av gråt och hat.
Grät hela tiden - Jag grät hela tiden, berättar en av deltagarna som är 18
år. - Jag var så jävla rädd. Jag hade darrat ända sedan torsdagen och nu såg
vi poliserna igen med sina hästar och sina sköldar, samma poliser som hade
skjutit mot oss tidigare... Men hade vi inte dansat hade de vunnit. Då hade
ju allt varit förgäves. Kan du inte förstå det? Nästa dag hålls en
manifestation på Järntorget där Martins mor deltar. Polisen slår återigen en
järnring runt demonstranterna. Senare på kvällen stormar polisen Schillerska
gymnasiet. Folk från fredliga organisationer som fältbiologerna, Attac och
grön ungdom står öga mot öga med poliser med dragna vapen.
Hoppet dör. Sverige skakar av upprördhet. Men inte över hur de
demonstrerande ungdomarna behandlats, utan över hur ligisterna förstört
Göteborg. När polismännen får rosor och beröm från politikerna dör allt hopp
hos de unga. Nu driver de omkring på Göteborgs gator och vet inte vart de
ska ta vägen. Än, i alla fall. - Alla ska gå med i något nu, vad som helst.
Vi ska aldrig mer vara ensamma, säger en av de fredliga demonstranterna som
är 22 år. - Alla som sett vad som hände här har förändrats. Hela rörelsen
har radikaliserats. Vi ska organisera oss. Den generation som fortfarande,
flera dagar efteråt, skakar och gråter har redan satt sitt avtryck på svensk
politik. Det har sagts att den är ointresserad av politik, trots att den
kraftfullt lanserat en ny syn på feminismen, miljöaktivismen, antirasismen
och veganismen.
Har tid för politik. De är välutbildade och har tid att ägna sig åt politik.
Men efter skotten i Göteborg har de en gång för alla tagit steget över till
den utomparlamentariska sidan. Nu finns ingen väg tillbaka. På Sahlgrenska
sjukhuset kämpar Martin för sitt liv. Han har fått 100 liter blod. Utanför
städas staden efter sammandrabbningen. Avenyn lappas igen. Fönster byts ut,
gatstenar och blomkorgar sätts på plats. På ytan ser allt ut som förut, men
ingenting blir någonsin som det var innan. Skotten i Göteborg har över en
natt förändrat en hel generations inställning till samhället, men
fortfarande är det ingen som lyssnar på dem. En sak är säker - de kommer
inte att glömma.
This archive was generated by hypermail 2b29 : 03-08-01 MET DST