Det begynner nå å avtegne seg i hvilken grad Berlusconi er en "stor fornyer"
av Italia. Hans regjeringsdannelse følger det mønster som har vært det
italienske siden den politiske eliten på slutten av 1800-tallet oppfant
klientelismen og "il trasformismo". Berlusconi er som mafiosisk politiker
med napoelonsk-amerikansk selvbilde et barn av dette så godt som noe.
Dette blir Helmuth Kohls dressmenn med svarte penger i kofferter ganget
med minst tre.
Karsten Johansen
http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,63455,00.html
Italien – värre än väntat För fyra veckor sedan fick Silvio Berlusconi ett
klart besked av de italienska väljarna. De ville att han skulle bilda ny
regering, men de vände ryggen åt hans koalitionspartners. Både det
främlingsfientliga Lega nord och postfascisterna i Nationella alliansen
tappade stort i väljarkåren. Lega nord klarade inte ens fyraprocentsspärren
till parlamentet. Det gav Berlusconi en möjlighet att lämna dessa partier
utanför regeringen. I går gjorde han precis tvärtom. Postfascisternas ledare
Gianfranco Fini blev vice premiärminister och Lega nords Umberto Bossi
tilldelades posten som minister för reform och decentralisering. Båda
partierna fick därutöver flera andra viktiga ministerposter.
Obehagligaste regering Valets stora segrare, partiet Heja Italien, fick
däremot bara nio regeringsplatser. Berlusconi gör en tydlig markering. Hans
löften till Bossi och Fini före valet vägde tyngre än väljarnas utslag på
valdagen. Han drar sig inte för att bjuda in de mörkaste av politiska
krafter till maktens bord. Kanske anser han till och med att rasisternas och
de djupt konservativas medverkan är önskvärd. Därför blir Italien nu
sittande med Europas mest obehagliga regering. I frågor som rör invandring
och det mångkulturella samhället kan nämligen inte ens det österrikiska
frihetspartiet mäta sig med Lega nord. Allt och alla ska stoppas vid
gränsen. Nationalismen, eller snarare regionalismen, sätts i högsätet.
Tidigare försök gick dåligt Nu återstår att se vilket inflytande Bossi och
Fini får i praktiken. När samma partier försökte regera tillsammans för sju
år sedan gick det dåligt. Regeringen bedrev en nyliberal ekonomisk politik,
men kunde inte enas om särskilt mycket annat, och samarbetet sprack efter
bara några månader. Mycket talar för att det går lika illa den här gången.
Efter valsegern lovade Berlusconi ett snabbt regeringsbildande. I praktiken
tog det fyra veckor. Så lång tid krävdes det för att komma överens om en
enkel fördelning av ministerposterna. Italien kan nog inom relativt snar
framtid vänta sig regringskris och nyval.
Publicerad: 2001-06-12
This archive was generated by hypermail 2b29 : 03-08-01 MET DST