Aftonbladet:
Mord på italienska
Terrormordens blodiga logik är enkel: Ändra historien. Öka spänningen
och skräcken.
Italien lämnar några förfärande exempel. Mordet på socialistledaren
Matteotti öppnade för den fascistiska diktaturen.
Röda Brigadernas långa, brutala dödsprocess mot Aldo Moro 1973 bröt
sönder alla försök till historisk kompromiss mellan vänster och
kristdemokrater.
Spänningens strategi, uttryckt i ohyggliga attentat från höger- och
vänsterterrorister, hotade demokratin på 60–70-talet, födde allvarliga
kuppplaner och slog sönder den demokratiska vänstern.
I tisdags kväll mördades Marco Biagi, likt tre av hans företrädare. Han
var en högt kvalificerad ekonom, dessutom rådgivare till ministern
Roberto Maroni, som vill inskränka de fackliga fri- och rättigheterna.
Biagi var huvudsakligen teknokrat, politiskt fanns han nära
socialistpartiet. Partiets ledare Enrico Boselli höll i går i
parlamentet ett starkt minnestal över sin nära vän.
Boselli varnade dem som vill utnyttja mordet för egna politiska
syften, han betonade att en demokrati förutsätter åsiktsfrihet och
politiska motsättningar.
Dessa ord av anständighet nådde aldrig Silvio Berlusconi, de kom inte
ens i närheten av arbetsgivarchefen D’Amato. De båda sa att det hat som
byggts upp i landet ledde fram till mordet. ”Mordet var utannonserat”,
sa D’Amato med en fras, skamligt nog lånad av García Márquez.
Dessa båda högerledares groteskerier förtydligar tidningen Repubblicas
skräckbild, nämligen att regeringen helt enkelt försöker kriminalisera
opposition och kritik.
Den politiska vänstern och särskilt fackföreningsrörelsen har länge
drivit kampanj mot den högerauktoritära regeringens krav om att
eliminera ”paragraf 18”, den som skyddar löntagare mot oskäliga
uppsägningar. Frågan har debatterats i parlamentet, i gemensamma
regeringskommittéer och facket har demonstrerat. Ytterst fredlig, utan
hat men med mycket skämt och satir. I början av mars följde jag en
halvmiljonstor manifestation i Rom. Polisen var i stort sett
frånvarande.
Mordet på Biagi riskerar att än mer splittra Italien och hota
grundläggande demokratiska värden. Tisdagens barbariska dåd, för att
citera Sergio Cofferati (ledaren för den största landsorganisationen),
kommer att utnyttjas av Berlusconistyret för alltmer av repressiv
lagstiftning och inskränkningar av demokratiska rättigheter.
Den folkliga demokratiska vänstern har ett särskilt tungt ansvar.
Facket utlyste generalstrejk i går – mot terrorismen. Landsomfattande
manifestationer mot terrorn är planerade till den 27 mars.
De sociala protesterna mot Berlusconistyret växer och detta måste fack
och vänsterpartier kunna kanalisera och organisera. Den planerade
demonstrationen mot de antifackliga lagarna kommer att genomföras på
lördag. Generalstrejk genomförs i april. Terrorn får aldrig skrämma till
tystnad.
Olle Svenning
Publicerad: 2002-03-21
Hvorfor Aa. framturer med å videreformidle som sannheten selv
Berlusconis skittkasting av den samlede opposisisjonen og
fagebevegelsen, herunder Umberto Eco, Dario Fo osv. som "terrorister"
vet jeg ikke, særlig interessant er det ikke. Det er det samme som vi
husker fra Tyskland under Frans Josef Strauss:
"terroristsympatisantsumpen" var hans betegnelse på alt til venstre for
ham selv (og det var jo det meste).
Det har derimot forbigått Aa. at det finnes noe i nyere italiensk
historie som heter P2-losjen, med utløpere til amerikansk
høyremilitarisme. Det er her røttene til "spenningens strategi" finnes
og det var her Berlusconi "fant" sin kjempeformue for noen tiår siden.
Tilfeldig? Neppe. Attentatene osv. har det, under slike regimer som
Berlusconis, Stalins, Sharons, Nixons, Bush IIs osv. med å inntreffe
svært beleilig. Det er ingen historisk sensasjon eller nyhet. Aa. har
selv skildret spillet rundt Pearl Harbour.
På vegne av vannvittig mange K. J.
-----Message d'origine-----
De: "Jon Hareide Aarbakke " <erasmus@operamail.com>
A: klassekampen-forum@aksess.no
Date: 20/03/02
Objet: Attentat i Italia
Politisk attentat i Ialia
Det har fått lite oppmerksomhet i dagens aviser, men Biagi, professor i
økonomi, og nå rådgiver til ministeren for Welfare (Maroni), ble skutt i
går kveld utenfor sitt hjem i Bologna. Mannen har tidligere vært
rådgiver for sentrum-venstre, og er en venn av Romano Prodi. Hele det
italienske politiske spektrum er i sorg og sjokk, og dagens motto er at
språkbruken i den politiske debatten må dempes. Stridens kjerne har vært
artikkel 18, som styrer en rekke aspekter rundt bl.a. oppsigelser, og
som setter ett skille ved 15 ansatte i en bedrift. Et resultat er at
bedrifter vegrer seg for å vokse over denne grensen, og tidligere
venstreregjeringer har vurdert reform. Denne loven har blitt kjernen i
en konfrontasjon mellom de store fagforeningene og regjeringen, og hvem
vet, brukes kanskje av fagforeningene til å vise muskler. Samtidig har
div venstreintellektuelle, inkl Eco, gått hardt ut mot regjeringen
generelt, og nærmest beskrevet den som kriminell. Tidl. President
Cossiga sier i dag at det å kalle regjeringen kriminell er å legitimere
angrep på den (med alle midler), og derfor forkastelig og farlig, og jeg
er enig i det.
Venstresiden i Norge bruker de sannhetsvitnene som passer i ordkrigen
mot Berlusconi, men det kan kanskje være på sin plass med noe
kildekritikk. Berlusconi og Fini har fortsatt tillit blant 40-50% av
italienere, og det er ikke sikkert dette kun handler om hjernevask. For
dem som mener at media er kneblet og ensrettet (og som er strålende
fornøyd med stoda i Gnore og USA), kan jeg nevne at kulturminister
Sgarbi nettopp har saksøkt Canale 5, Berlusconis hovedkanal, ved
satireprogrammet ”Striscia la Notizia”, kanalens mest populære program,
for en astronomisk sum i Lire. Sgarbi er fly forbanna fordi Striscia har
trukket fram at han har reklamert for en tv-shop som solgte falske
malerier eller noe i den stilen. Sgarbi er en svært god kunsthistoriker,
og er en slags selvbestaltet alt-mulig-intellektuell, totalt uspiselig.
Mer kontroll har Berlusconi altså ikke enn at hans egen kanal torpederer
hans egen kulturminister.
Jeg minnes også med gru Aps kontroll over den politiske nyhetsdekningen
i NRK, og RVs forsvinning under sist valgkamp, og lurer på om man kunne
feie litt for egen dør i samme slengen? Som KVJs helt Georg Johannessen
har vist oss, er retorikk alltid uttalt mot et taust bakteppe: når vi
påpeker svakheter hos andre, fremhever vi taust det samme som et sterkt
punkt hos oss selv (”muslimene undertrykker kvinner” = ”VI er så snille
med damene våre”).
Skal man si noe om Berlusconi, er parallelen til Røkke kanskje den
beste: en self-made pengemann. Veltalende, med pene dresser. Bossi er
mye farligere, en rå populist med et program som ville fått Hagen til å
blekne, og en stil som Torbjørn Berntsen: en sløgger. Fini har en stil
som Hagen: veltalende, korrekt, svigersønn-type. Programmet er mer
nasjonalistisk og proteksjonistisk økonomisk enn Hagens, og vesentlig
mindre USA-vennlig. Plakatene snakker om trygge arbeidsplasser,
trygghet, nasjonen. Nasjonalsosialisme, anyone?
Når det gjelder spørsmålet om hvorfor Berlusconi overhodet kom til
makten (igjen – han var statsminister i 1994 til regjeringen sprakk
internt), så tror jeg det handler delvis om opposisjonens manglende evne
til å komme med et troverdig program, delvis om at de fleste italienere
er temmelig lei av det evige politiske teateret – men det er en lang
historie.
J
--_______________________________________________ Download the free Opera browser at http://www.opera.com/
Powered by Outblaze
______________________________________________________________________________ ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet ! vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP... http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST