En brukbar artikkel fra Aftonbladet (som ellers innholder ufattelig mye
tøv!) om pressens dekning av USA. Det Guillou sier om svensk
utenriksdekning, kan med minst like stor rett sies om norsk.
Som han skriver: kampen om mediehegemoniet i verden er i ferd med å bli
avsluttet. Pussig nok samtidig med at restene av demokrati befinner
seg i dypere og dypere krise, ikke minst i USA.
Karsten Johansen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/0011/13/guillou.html
Hemma är USA:s medier trovärdiga Som återvändande pilgrimer strömmar nu
stora hopar av svenska journalister tillbaks in i landet. De har varit i USA
för att ”täcka” presidentvalet. Så mycket egen ”täckning” kan emellertid
våra landsmän inte åstadkomma där borta. Jag insinuerar inte att det skulle
vara något fel på dessa USA-resenärers ambition eller på det allvar med
vilket de alldeles säkert har närmat sig uppgiften. Problemet är bara att de
inte kunnat uträtta något meningsfullt arbete värt respengarna eftersom de
bara kommer från Sverige. Inga presidentkandidater eller deras närmaste
rådgivare har tid med någonting så oviktigt som svenska journalister. Därför
får alla dessa svenska ledarskribenter, utrikesreportrar och
korrespondenterna från radion och televisionen ägna sig åt ställföreträdande
journalistik. De insuper atmosfär och träffar varandra, de intervjuar mannen
på gatan som kan tänkas ha lite tid över för svenskar, de ställer
intelligenta frågor till universitetslektorer eller sådana professorer som
bara är kända i Sverige. Om de är vid tv gör de naturligtvis flera ståuppor
om dagen där det viktigaste meddelandet är vad de själva heter.
Om denna verksamhet vore gratis fanns inget att gnälla över. Det är inte
vårt fel att vi är svenskar och att våra utsända journalister räknas för
föga mer än kycklingskit i USA. Problemet är att en mycket stor del av de
svenska mediernas budget för utlandsjournalistik läggs på en i sak tämligen
meningslös hantering. För i dagens medievärld köps ändå oerhörda mängder
amerikanskt material in, särskilt när det gäller tv. Från andra håll i
världen kan detta tänkas skapa problem med den journalistiska trovärdigheten
– visar SVT amerikanska bilder från Mellanöstern får vi den amerikanska
uppfattningen på köpet. På så vis rationaliseras den svenska synen på
världspolitiken bort vilket särskilt för de licensbetalda medierna, SR och
SVT, innebär att de sviker sitt uppdrag.
Men just när det gäller de amerikanska mediernas förmåga att skildra det
egna presidentvalet har de en särskild trovärdighet som de inte har när det
gäller deras skildring av exempelvis USA:s senaste bombmål i tredje världen.
Om det alltså är någonting vi kunde nöja oss med att köpa in så är det just
händelser i USA. I stället är det där vi lägger störst resurser på egen
utrikesrapportering. Att de svenska mediernas utlandsbevakning minskar från
alla länder i världen utom USA samtidigt som tv-kanalerna gör sig alltmer
beroende av anglo-amerikansk bildförsäljning skulle man kunna se som en
fråga om mental kolonisation. Problemet med den analysen är emellertid att
det är vi själva som i hög grad hjälper till. Vi tränar våra tittare,
lyssnare och läsare att vänja sig vid den anglo-amerikanska synen på
världen. Det är inte bara förargligt i perspektiv av att vi frånhänder oss
rätten att tänka själva. Det är en förberedande bearbetning av marknaden,
som räknenissarna skulle säga, som kan jämna vägen till en verklig utländsk
invasion av våra sinnen. Nyhetsrapporteringen i världen är på väg att
begränsas till fem stora företag, tre amerikanska, ett brittisk-amerikanskt
och ett tyskt. Racet om världshegemoni på mediemarknaden närmar sig slutfasen.
Det är alltså inte lilleputtarna Bonnier och Schibsted som är monopolhotet.
Men den eftermiddag vi får veta att de båda slukats av Disney, Time-Warner
eller Bertelsmann klämtar klockan för sista varvet. Då lär det bli mycket
ekonominyheter i våra medier – för de fem stora mediejättarna tar frågan om
politisk högerpropaganda på allra största allvar. Det är en del av deras
affärsidé. Desto förargligare att vi nu själva, när vi fortfarande har egna
medier, håller på att så till den grad härma de stora att vi jämnar marken
för den nya sköna världen. Tänk på det nästa gång ni ser en svensk
tv-reporter med för stor slipsknut göra en ståuppa utanför Vita huset i
Washington.
This archive was generated by hypermail 2b29 : Thu Jan 18 2001 - 10:59:22 MET