> Bengt Löndahl
> 0708-250 332, 054 - 51 70 41 (a)
>
> På mötet antogs uppropet mot NATO:s bombningar
>
> ANFALLSKRIG ÄR ETT FOLKRÄTTSBROTT !
>
> Mötesdeltagare, Fredsvänner!
>
> Det här mötet hålls på en historisk plats. Fredsgudinnan bakom oss
> symboliserar den vänskap som finns mellan folken i Norge och Sverige och
> den solidaritet som fanns under det andra världskriget. Idag är
> solidariteten mellan oss och folken på Balkan, oavsett vilken etnisk
> tillhörighet, religiös tro eller politisk åskådning vi har, bestämmande
> för dagens manifestation. Vi sätter människovärdiga förhållanden och alla
> människors lika värde före de kulturella olikheter som finns mellan oss.
> Kraven på alla folks frihet för att åstadkomma hela världens fred är den
> dröm som vi alla bär inom oss.
>
> Bakom konflikten på Balkan döljer sig en ekonomisk världsordning som
> kännetecknas av utsugning och förtryck för att göda en liten elit. Även
> Jugoslavien ingår i denna utveckling, som skapar sociala klyftor och ger
> grogrund åt extrema politiska rörelser som sätter etnisk tillhörighet och
> religiös tro före enigheten på klassmässig grund. Detta orättvisa
> ekonomiska system har gjort de rikare än mer förmögna samtidigt som
> alltfler dras ner i fattigdom. Folken på Balkan, liksom folk i Norden, står
> i denna kamp på samma sida som förtryckta folk i tredje världens länder.
> Vi motarbetar alla försök från imperialistiska stormakter att splittra den
> enigheten och vi inleder oss inte försöken att förvärra de falska
> motsättningar som finns.
>
> Detta är inte en manifestation för eller emot någon särskild folkgrupp
> eller politisk ledare. Vi kräver istället att NATO:s bombkrig skall
> upphöra, att folkrätten respekteras och att FN:s roll som fredsskapande
> kraft stärks. Endast på så sätt kan den svåra processen inledas för att
> skapa fredliga förhållanden på Balkan och ge möjligheter till
> människovärdiga liv för alla i området.
>
> Det hör mötet blir också en symbol för den solidaritet vi känner för alla
> de människor som nu drabbas av NATO:s bombkrig och en protest mot den
> svenska regeringens krypande för stormakterna. Genom de senaste dagarnas
> förhandlingar har Förenta Nationerna kunnat återta det politiska
> initiativet. Men det återstår att se om FN:s sändebud Carl Bildt förmår att
> övertala Clinton, Blair och de övriga krigshetsarna att uppfylla det krav
> som folk och runt om i världen ställer: att NATO:s bombkrig måste upphöra.
>
> Vi glömmer heller inte den nu pågående mänskliga katastrof som USA:s
> politik mot Irak skapar. Se där vad de humanitära intressena i praktiken är
> värda.
>
> Precis som krig är något alltför allvarligt att överlåtas åt generaler, kan
> man efter de senaste veckornas debatt slå fast att folkrätt är något
> alldeles för viktigt för att överlåtas åt folkrättsexperter. Åtminstone åt
> de experter som har det svenska utrikesdepartementets öra.
>
> En del av dem torgför nu "humanitär intervention" som överordnad eller
> jämställd med med folkrättens avtalsfästa aggressionsförbud. Denna tes
> framförs nu även när världsfreden står på spel. Ser man historiskt på den
> argumentationen så har den använts när Japan invaderade Manchuriet 1931,
> när Italien invaderade Abessinien 1935 och när Tyskland gick in i
> Sudetenland 1938.
>
> Vilka är då de viktigaste argumenten mot NATO:s bombkrig? Låt mig redovisa
> de sex viktigaste:
>
> För det första. Aggressionsförbudet är grunden för för Sveriges egen
> säkerhet. Små staters existens vilar i hög grad på aggressionsförbudet. När
> den dåvarande svenska utrikesministern Hans Blix den 8 januari 1979
> fördömde Vietnams humanitära intervention i Kambodja som ett brott mot
> FN-stadgans aggressionsförbud, kallade han interventionen för "ett hot mot
> alla små staters intressen". Samma ståndpunkt framfördes av såväl Ola
> Ullsten som Pierre Schori i samband med Sovjets ockupation av Afghanistan.
>
> Dessvärre har Pierre Schori med sitt stöd åt NATO:s bombkrig valt att
> undergräva den ståndpunkten. Den svenska regeringen frångår nu en mycket
> viktig princip som alltid tidigare varit en hörnsten i våra regeringars
> utrikespolitik - att anfallskrig är ett folkrättsbrott - och ger därmed
> legitimitet åt stormakter att i en tänkbar framtid även intervenera i ett
> litet land som Sverige. Vi bör inse att små länder har gemensamma intressen
> mot stormakternas intressen.
>
>
> För det andra. Aggressionsförbudet finns inskrivet i folkrätten. Humanitär
> intervention gör det inte. Framlidne folkrättsexperten Torgil Wulff skrev
> efter Vietnams och Tanzanias "humanitära interventioner" i grannländerna så
> här i Handbok i folkrätt, Uddevalla 1980:
>
> .varken FN-stadgan eller någon annan folkrättslig handling kan åberopas som
> stöd för denna speciella typ av intervention. Det rör sig de facto om
> ingripande i en annans stats inre angelägenheter, vilket FN-staterna enligt
> Friendly Relations-deklarationen ska avstå ifrån."
>
> Aggressionsförbudet i FN-stadgan är i sin tur bara en variant av en äldre
> folkrätt, förbudet mot anfallskrig, som återfinns i alltjämt gällande
> Briand-Kelloggpakten från 1928. Att man under 80- och 90-talen talat mer om
> mänskliga rättigheter och humanitär intervention än om aggressionsförbud
> kan knappast förta innebörden av gällande folkrättsavtal.
>
> NATO:s angrepp uppfyller i detalj FN:s definition av aggression från 1974.
> Där heter det också "att inga överväganden av något slag, vare sig
> politiska, ekonomiska eller andra, får tjäna som rättfärdigande för
> aggression".
>
> För det tredje. Aggressionsförbudet gäller oavsett syftet med aggressionen.
> Det föregivna syftet med alla angreppskrig har nästan utan undantag varit
> gott. Vilken angripare anger onda syften?
>
> Med bred majoritet fördömde FN:s generalförsamling 1956 de brittisk-franska
> och israeliska väpnade interventionerna mot Egypten, liksom den senare
> fördömde invasionen av Ungern, Tjeckoslovakien och Afghanistan.
>
> För det fjärde. Folkrätten gäller alla. I den svenska debatten förs nu fram
> argumentet att angreppet på Jugoslavien är förenligt med folkrätten
> eftersom den begåtts av demokratier. Vilka stater som är demokratier avgörs
> förstås - av demokratierna själva. Debattörerna förstås inte att de
> argumenterar mot FN:s själva existens. FN är en organisation för alla
> stater, inte bara för dem med ett visst statsskick. FN:s regler måste gälla
> lika för alla. Det ligger ju i världssamfundets intresse att klavbinda
> aggressiva stater med folkrättens regler. När demokratierna sätter sig över
> dessa regler rycks de möjligheterna undan.
>
>
>
>
> För det femte. Folkrätten består av sedvanerätt och avtal. I dagens svenska
> debatt framför folkrättsexperter ståndpunkter som att folkrätten är en
> process som ändrar karaktär efter nya erfarenheter. Men även om
> sedvanerätten kan vara på väg i en icke önskvärd riktning så gäller
> ingångna avtal. Principen om internationella avtals giltighet går tillbaka
> till 1600-talet. Så länge som FN-stadgans aggressionsförbud gäller ska det
> också respekteras.
>
> För det sjätte. Aggrressionsförbudet gäller oberoende av FN:s sätt att
> fungera. Vissa av anhängarna av NATO:s bombkrig hävdar att reformeringen av
> FN:s sätt att fungera och de nuvarande bristerna i FN-systemet legitimerar
> NATO-sidans aggression. Men att nedtoningen av vetorätten diskuteras på
> olika nivåer kan aldrig rättfärdiga att FN nonchaleras. USA, som initierat
> NATO:s angreppskrig, försöker sedan länge undergräva FN:s ställning genom
> att inte betala medlemsavgiften.
>
>
>
> Mötesdeltagare!
>
> Kraven som vi idag bör rikta till den svenska regeringen är att i alla
> internationella sammanhang verka för:
>
> Att stoppa NATO:s bombkrig
>
> Att stärka FN:s roll och
>
> Att försvara folkrätten
>
> Jag föreslår därför att mötet ställer sig bakom det rikstäckande upprop som
> jag nu kommer att läsa upp och som finns utdelat. Jag föreslår också att
> uppropet samt de nyss uppräknade kraven tillställs den svenska regeringen
> och för kännedom skickas till massmedia.
>
> UPPLÄSNING AV UPPROPET
>
> "Kan mötet ställa sig bakom uppropet, de tre kraven och att dessa
> tillställs den svenska regeringen?"
>
>