Veldig enig med siste innlegget til Apold. Avisa trenger både sterke
synspunkter fra hele det vide spektrum som finnes på venstresida - opplegg
til debatt fra kritiske røster i nåtidens ørkenvandring av enstonige
jubelbrøl over "fremskrittet" (hvor Øgrim bare er en liten krumelur nede i
hjørnet som er like fatalistisk i den teknologiske skjebnetro på "framtida"
som kommer til oss og som vi bare har å tilpasse oss) - og mer åpne og
spørrende innlegg. Avisa må bli mye mer åpent debatterende og kritisk til
alt - ikke minst egen fortid! Som et eksempel på en problematiserende
artikkel som utfordrer leseren kan trekkes fram nedenstående fra
Aftonbladet (svensk tabloid, som dog også inneholder mye interessant stoff).
Karsten Johansen
Ge mig en långsam dator så att jag får tid att tänka... Hälften av
IT-lektionerna borde vara datorfria, skriver Mikael Strömberg
Skolorna bolagiseras och börsintroduceras. På sikt försvinner klassrummen
och ersätts med öppna campusmiljöer där allt större krav ställs på
självdisciplin, självsökning och självinlärning. Kunskap förvaltar man inte
på traditionellt sätt, kunskap hämtar man.
Mer än varannan lärare vill sluta. Men den enskilde elevens medfödda
nyfikenhet antas i grunden vara orubbad.
I det läget presenteras ännu en kompetenshöjande åtgärd, nu från
Delegationen för IT i skolan. 60 000 lärare och cirka 5 000 skolledare i
grund- och gymnasieskolor kommer att utbildas. Målet med ITiS (Informations
Teknologi i Skolan) är att ”skapa bättre förutsättningar för en likvärdig
skola med hög kvalitet för alla barn och ungdomar”. Man talar om ”Lärandets
verktyg” där läraren och skolledaren ska få möjlighet att ”utveckla sina
yrkesroller och sitt eget lärande”. ”Satsningen medverkar till att lärare
och skolledare var och en utifrån sin utgångspunkt, utvecklar sitt eget
lärande”. Några honnörsord är IT i världen, IT och lärande, IT i praktiken,
läroplanen och IT, kunskapssyn och IT. Hör hur det ekar ihåligt i
departementets korridorer.
För vad är information om inte utbilda, undervisa, att ge form åt något
meningsfullt innehåll. Gränsen mellan information och kunskap är inte lätt
att dra, men ordet i-n-f-o-r-m-a-t-i-o-n är aktivt, man får kännedom om,
blir informerad. Och utan bildning blir information lätt en osorterad mängd
fakta och upplysningar.
Information är alltså sättet varpå man skaffar sig kunskap och i vilka
analoga eller digitala kanaler informationen transporteras. I djupare
mening är kunskap målet för all subjektiv och objektiv information från
såväl propaganda och reklam, som konsumentupplysningar och nyhetsförmedlingar.
Men om man inte har någott fokus, hur ska då informationen förvandlas till
kunskap? Blir det inte bara ett tomt skal, en drömbild, ett helvete? Det är
frågor Delegationen för IT i skolan förhalar till något man kallar
”IT-relaterade frågeställningar”. Här nämns de förlösande orden ”kreativ”,
”informationsbearbetning” och ”analys”, ”eget reflekterande”, ”etiska och
demokratiska aspekter”. Men ingenstans i ITiS:s styrdokument sägs vad IT är
bra för. Så vad är IT? Jag öppnar munnen och säger ”Jag älskar dig”. Det är
IT. Jag vässar min gamla blyertspenna och gör en anteckning i
kollegieblocket. Det är IT. Jag river ur en annons ur dagstidningen och
fäster den på kylskåpet. Det är IT.
Så vad är IT? Jag öppnar munnen och säger ”Jag älskar dig” Det är IT.
IT har funnits flera tusen år men det är det tyvärr få av de tekniskt mest
bevandrade förespråkarna i informationssamhället som vill hålla med om. Här
betyder IT datorrelaterad teknik; burkar, skärmar, megabit, optiska kablar
och så vidare. I IT-kommissionens senaste definition försöker man dock
vidga begreppet: ”IT används som teknik för att samla in, överföra, lagra,
bearbeta och presentera ljud, bild och text i stora mängder oberoende av
avståndet. IT är en kombination av datorer och telekommunikation, ett
äktenskap mellan mikroprocessorn och telefonen”. Som tur är har
departementet även anlitat teknikminimalisten Lasse Svanberg (för
närvarande innehållsansvarig för Svensk Film & TV Museet) som förser lärare
och skolledare med förhållandevis kritiska studiematerial. Nu senast Det
fördömda IT-begreppet. Svanbergs teser är enkla och innehåller ett stort
mått skeptisk teknikkonservatism och skär som slipade köksknivar i
teknikmaximalisternas och teknikdyrkarnas svammel om att allt som är nytt
är bra och det som är nyast är bäst. Särskilt svårt har han för de
”knastertorra, teknokratiska begreppen som saknar synliga mänskliga
dimensioner”. En liten episod från det hippa dataföretaget när Svanberg ska
hålla ett anförande, visar på ett mördande sätt hur IT kan – och inte kan
fungera. En av företagets chefer ska prata online via satellitöverföring
till en videoskärm, alltsammans styrt till en Power-Point-presentation via
datorföretagets värstingsmodem. Fiasko! Inget läppsynk! De länkade bilderna
hänger sig! Däremot fungerar Svanbergs overhead. Han lägger handen på
glasskivan och rör fingrarna och på vita duken kan församlingen se en liten
improviserad skuggteater, ”Fyra tusen linjers upplösning och full-motion
video i realtid”. Stora applåder. Men han har inte hört av dataföretaget
sedan dess.
Det finns många poänger i Svanbergs kritik av IT-samhället som tål att
diskuteras innan man som lärare och skolledare nu tar ställning till hela
ITiS-projektet.
Till exempel. Varför dröjde det ända till mitten av 90-talet innan man kom
fram till den yrvakna insikten att det är innehållet som är huvudsaken?
Inte tekniken, inte apparaterna. Det vore förödande att tro att innehåll
skapas av kommissionens ledamöter, Telia eller Teracoms ingenjörer, NUTEK:s
eller EU-kommissionens byråkrater, av självutnämnda experter eller konsulter.
Faktum är att bara någon procent av två, trehundra miljarder som satsas på
IT av stat, kommun och EU-medel plöjs ner i innehållet.
Ett innehåll når man kanske bäst genom att få tid att få göra fel, i en
skola som inte är så strikt resultatinriktad. Jag menar att hälften av
IT-lektionerna borde få vara helt datorfria. Datorerna befinner sig i en
sjätte utvecklingsfas, och kanske är det först i nästa generationsskifte
som IT-begreppet äntligen kan kylas ned och befrias från hip-faktorer och
fördunklande mysticism.
Vad vill ITiS skapa; duktiga knapptryckare eller innehållsmakare? Finns det
fortfarande plats för gammal IT, blyertspennor, kollegieblock, overhead?
Vad är tekniskt möjligt, ekonomiskt motiverat och samhälleligt önskvärt?
Vilka tryck-, tröghets- och dragkrafter samspelar i den snabba
utvecklingen? Gynnar utvecklingen inte främst neofiler och högutbildade?
Och varför måste det gå så fort? Svanberg undrar om det finns en speciellt
långsam dator med svart-vit-skärm som ger honom tid att tänka.
Det talas om bakåtlutad och framåtlutad underhållning, tv-apparater versus
datorn och hur datorvärlden liksom äter sig in i den traditionella
televisionen och filmen. I västvärlden säljs idag fler datorer än
tv-apparater. Kruxet är att 65 procent av jordens fattigaste befolkning
bara har tillgång till 6 procent världens cirka 400 miljoner datorer.
Global IT är en utopi och kommer så att vara.
Ideologiskt kan det liknas vid att alla måste äta Mc Donalds till skollunch
och de som inte vill blir utan mat.
Och alltför ofta glömmer vi bort Sveriges och resten av västvärldens
demografiska förskjutningar. År 2002 har Sverige drygt två miljoner
pensionärer, långt fler aktiva pensionärer än ungdomar. Hur ska innehållet
och formen anpassas dem? Troligtvis inte med snabbhet och megabitstinna
muskelberg. Pensionärerna är datorförsäljarnas skräck och framtida kunder.
Tänk en i befolkning med krav på lagom långsamma datorer och uppkopplingar
i geografiska avkrokar där nätoperatörerna aldrig satt sin fot... I sju
bilagor med omfattande text har de lärare som har orken och entusiasmen
kunnat söka bidrag i ITiS. De flesta strävar efter en ämnesövergripande
verksamhet där karaktärsämnen (som media och musik) och kärnämnen (som
samhälle och svenska) ska gripa in i varandra på IT-nivå. Många vill också
öka kommunikationen mellan elever och lärare via e-post och bygga upp
skolans interna trafik via intranet.
På flera håll har rektorerna vaknat och driver nu en privat kampanj på sin
skola som ska få de mest teknikfientliga lärarna att våga ta del av
ordbehandling, kalkyl- och enklare presentationsprogram. Problemet är att
programutbudet är fullkomligt likriktat – och omodernt – eftersom samtliga
skolor tvingas använda Microsofts Office-paket. Ideologiskt kan det liknas
vid att alla måste äta MacDonalds till skollunch och de som inte vill blir
utan mat. Till varje län, beroende på länens storlek har ett antal
handledare utsetts. Men bland de skolor jag har pratat med har ingen
lyckats komma i kontakt med sin/sina handledare. Några datorer har heller
inte levererats. Meningen är att lärare och skolledare som ingår i ett
ITiS-projekt ska förfoga över en dator i sitt hem så att man kan jobba
dygnet runt. På en dator, dessutom, som kommunen äger livet ut. Utöver en
redan hårt pressad tillvaro med undervisning, möten och konferenser ska
läraren minska ett gigantiskt kunskapsgap. För generellt vet eleven mer om
IT än läraren.
Till råga på allt tvingas man konstatera att utanverket tycks legitimera
bristen på innehåll i ännu högre grad nu än förr. Och när man inte har så
många idéer om VAD och HUR är det enklare att konstatera ATT man vill. Att
just min skola behöver en dator med 500 MHz i klockfrekvens, 1 MB
sekundärcache, 100 MHz systembuss, 128 MB SDRAM, 9 GB Ultra2 SCSI,
24xCD-ROM, ATI RAGE 128-grafikaccelerator och 16 MB bildskärmsminne.
IT-forskare de senaste tre tusen åren, från Platon till Chomsky, är ganska
eniga om att tolkning och förståelse är viktigare. Men i den snabba
kunskapsproduktionen och omvärldstävlan där Sverige ska ha ”världens bästa
skola” är det andra värden som styr, bland annat tillgången till
information mätt i kapacitet, nya integrerade system för dator- och
teleteknik, prestige och makt. Felet ligger delvis i ett naturvetenskapligt
synsätt där man hela tiden vänder blickarna bort från innehållet och
kopplar greppet om yttre former, kodningar och datorrelaterad teknik. Eller
för att knyta an till ITiS omdiskuterade sanningssägare, Lasse Svanberg:
”Skit är skit om än per megabit”. Mikael Strömberg
This archive was generated by hypermail 2b29 : Sat Jan 15 2000 - 11:11:01 MET