Vh. Karsten Johansen
Dagbladets Nettutgave 22.5.98:Har den svenske kjendisadvokaten Pelle
Svensson forfalsket
bevis mot Christer Pettersson, mannen som på ny kan bli tiltalt for å ha
drept statsminister Olof Palme?
I går hersket det i Sverige full forvirring, først innrømmet Svensson at han kan
ha jukset med underskriften, før han kategorisk avviste det likevel.
Etter måneder med dykkinger i Stockholms mange kanaler etter drapsvåpnet,
tok Palme-saken nok en ny vending i går. 12 år etter skuddene på Sveavegen
i 1986, hersker det fortsatt fullstendige kaos i etterforskningen.
Svensk høyesterett tar en av de nærmeste dagene stilling til om
Christer Pettersson, som først ble dømt for så å bli frikjent for å ha
drept statsministeren, på ny skal tiltales for drapet.
En av de viktige opplysningene, som domstolen vurderer, er et testament fra
bombemannen Lars Tingström - en av Sveriges mest kjente kriminelle - som
utpeker Pettersson som drapsmann.
Forfalsket?
I testamentet forteller Tingström at Pettersson var morderen. Svensson
innrømmet først torsdag at han kunne ha forfalsket underskriften på
testamentet. Noe han i går kveld benektet å ha gjort likevel.
...
Aftonbladet 21.5.98: Många turer kring Tingströms "fribrev"
STOCKHOLM. Advokaten Pelle Svensson erkänner att han har maskat
och att hans fru klippt det så kallade fribrevet från bombmannen Lars
Tingström.
-Jag maskade över det som berör min tystnadsplikt, säger han till
TT.
Lars Tingströms "fribrev" till Pelle Svensson är ett av bevisen mot Christer
Pettersson som Olof Palmes mördare. I brevet skriver Tingström att Pelle
Svensson tystnadsplikt kan hävas efter tio år.
I Sveriges Televisions Striptease i onsdags konfronteras Pelle Svensson med
"fribrevet" och ett annat dokument med identiskt lika underskrifter av Lars
Tingström. Han säger då att han inte manipulerat breven och att det är två olika
brev. Men senare när Striptease reporter ringer upp Pelle Svensson säger han
att det är samma brev.
-Vi måste klara ut förhållandet kring det här brevet, det är alldeles klart,
säger riksåklagare Klas Bergenstrand till TT.
Övertäckt text
Brevet som är skrivet på ett papper med Pelle Svenssons brevhuvud
innehåller först en text skriven på skrivmaskin som inleds med orden "Hej
Pelle". Sedan står bland annat: "Frias Krille, får du vänta i 10 år efter
mordet!".
Brevet är undertecknat med Lars Tingströms signatur. Nu säger Pelle
Svensson till TT att brevet skrevs av Tingström på Norrköpingsanstalten 1989
på Svenssons skrivmaskin. Sedan skrev enligt Pelle Svensson Tingström under.
Efter det antecknade Svensson några uppgifter om en bomb.
Pelle Svensson säger att det bara finns ett brev och att han täckt över texten
om tystnadsplikten och tagit en kopia av brevet 1989. Kopian hade han sedan
skickat till riksåklagaren. Han erkänner också att hans fru klippt bort
brevhuvudet och anteckningarna till utgivningen av hans bok om Palmemordet
som gavs ut i våras. Efter det har han skickat den klippta delen till
Palmeutredningen.
Många turer
I Striptease vill han inte svära på att det är Lars Tingström som skrivit
brevet.
-Det finns utrymme för att det kan ha varit jag och han dikterade det hela
och skrev under, säger Pelle Svensson.
-Det är många turer, utan tvekan, säger Klas Bergenstrand.
Pelle Svensson har de senaste dagarna anklagats för att ha förfalskat
fribrevet, bland annat i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Inom kort kommer Högsta domstolen att behandla riksåklagarens
resningsansökan mot Christer Pettersson.
Klas Bergenstrand säger att fribrevet inte är det viktigaste bevisningen.
-Tyngdpunkten i ansökan är de nytillkomna vittnesbevisen. Brevet är en del
av motivbilden, säger han. (TT)
Dagens Nyheter 20.5.98: Tingströms "fribrev" kan vara förfalskat
Svensson hårt trängd. Advokaten osäker på fakta i fallet.
Två gånger det senaste dygnen har
advokat Pelle Svensson bytt fot när
han ska förklara att han inte
förfalskat "fribrevet" där
bombmannen Lars Tingström anklagar Christer
Pettersson för mordet på Olof Palme.
Frilansjournalisten Gunnar Wall ifrågasatte i en
artikel på DN Debatt i onsdags "fribrevets" äkthet.
Underförstått att om brevet är förfalskat, faller också
en del av bevisningen när det gäller Christer
Petterssons motiv för att mörda Palme. Tingströms
"testamente", där han pekar ut Pettersson som
mördare, är det enda bevis som riksåklagaren
hänvisar till när det gäller motivbilden.
När Svensson i tisdags intervjuades av
TV-programmet Striptease, som sändes på
onsdagskvällen, förklarade han först att Tingströms
namnteckning under "fribrevet" inte är samma som i
det andra Tingströmbrev som tidigare lämnats in till
Palmegruppen.
När Pelle Svensson i programmet överbevisas om
att det är samma namnteckning, genom en
undersökning på Kriminaltekniska laboratoriet,
SKL, hävdar han i stället att de båda breven är ett
och samma -det ena avmaskat när det användes i
Tingströms brevbombsmål. "Fribrevet" ska ha
skrivits av Tingström på Svenssons egen
skrivmaskin i mars 1989.
Samtidigt håller dock Pelle Svensson öppet för
att han kan minnas fel, och att det skulle vara han
själv som skrivit "fribrevet" på Lars Tingströms
diktamen.
För DN hävdar Svensson på torsdagen att han själv
på samma brev har lagt till några egna
handanteckningar i brevbombsmålet.
Adressen i brevet är dock inte skriven med
Svenssons skrivmaskin, utan med Tingströms egen
Canon-skrivmaskin, som enligt Svensson hade
beslagtagits när "fribrevet" skrevs.
På detta brev finns också en handskriven rad av
Tingström, där han skrivit "Ej
dynamit/dynamex/blyacid !".
Just denna formulering ska enligt ett förhör med
Pelle Svensson från december 1996 i stället finnas
på ett bränt kort som Tingström fått från en kamrat
som senare sprängde sig själv i en olycka.
Gunnar Wall pekar också på att texten i
"fribrevet" inte torde vara skriven av Tingström,
därför att denne alltid i sina brev skrev ett
mellanslag mellan ord och
utropstecken/frågetecken. I "fribrevet" finns inte
dessa mellanslag.
DN har gått igenom samtliga brev från Lars
Tingström som redovisas i materialet som ligger till
grund för resningsansökan mot Christer Pettersson.
I alla brev finns dessa mellanslag =AD till och med när
han skriver för hand.
Ytterligare en detalj talar mot att Tingström skrivit
"fribrevet": han kan normalt inte stava. Ord som
"dömas" och "skymning" stavar han vanligen fel. I
"fribrevet" är de däremot korrekt stavade.
Pelle Svensson har också i olika sammanhang
under 90-talet antytt att någon annan än Christer
Pettersson skjutit Olof Palme -stick i stäv med det
han sagt om att Christer Pettersson mördat Palme
på Tingströms uppdrag.
I ett brev till en privatperson i juni 1991 hävdar
Svensson att han inte tror på Lisbet Palmes
utpekande av Pettersson som gärningsman.
Dagens Nyheter: 980516
Flera svaga punkter
i bevisen
Av Anders Hellberg
Inom de närmaste veckorna avgör fem justitieråd i Högsta
domstolen om Christer Pettersson återigen ska ställas inför
rätta för mordet på Olof Palme.
Dagens Nyheter har i ett antal artiklar granskat riksåklagarens
resningsansökan som inlämnades den 5 december förra året.
När Svea hovrätt friade Christer Pettersson i december 1989
angavs i domen en rad svaga punkter i bevisningen:
Det fanns ingen teknisk bevisning mot honom i form av ett
mordvapen eller kläder som användes vid mordet.
Inte något av de 40-talet vittnen runt mordplatsen hade sett
Pettersson stå med vapen i hand och skjuta skotten mot paret
Palme.
Lisbet Palme kan ha misstagit sig, trots sitt mycket bestämda
utpekande av Pettersson. Eftersom hon kunnat identifiera
honom först långt efter mordet "finns det risk för att hennes
minnesbild inte längre var oförvanskad", skriver hovrätten.
Konfrontationsgruppens sammansättning - med Christer
Pettersson och elva poliser - samt den förhandsinformation
som Lisbet Palme fått om Pettersson kan ha påverkat hennes
utpekande.
Det fanns inte något som talade för att Christer Pettersson
tidigare använt skjutvapen, och inte heller hade han något motiv
för att mörda statsministern.
Riksåklagaren gör sitt bästa för att i resningsansökan
undanröja en del av dessa svagheter:
Fyra helt nya vittnen säger sig ha sett Christer Pettersson vid
eller i närheten av mordplatsen.
Chevamannen har ändrat sitt vittnesmål och säger nu att
han känner igen Petterssons "fingeravtrycksliknande
rörelsemönster".
"Bombmannen" Lars Tingströms hat mot samhället ska ha
varit Petterssons motiv för att mörda Palme.
Och vapnet är det som klubbägaren Sigge Cedergren givit
Pettersson och Tingström.
Jurister har hävdat att dessa riksåklagarens nya starka kort i
själva verket är ganska svaga. Men man ska komma i håg att
Högsta domstolen ska bedöma om de nya bevisen
tillsammans med de gamla är tillräckliga för att döma
Pettersson. Då ska resning beviljas.
Om det blir resning kan en rättegång dröja till i höst. Då finns
ytterligare tid för åklagarna att samla nya bevis. Men det är
mycket långt till en fällande dom.
Dagens Nyheter: 980520
Faller advokat Pelle Svenssons vittnesmål så faller Christer
Petterssons tänkbara mordmotiv - och kanske resningsansökan i
Palmemålet. Men Svensson uppgifter " bör ifrågasättas. Det
gäller särskilt ett brev han påstår att "bombmannen" Lars
Tingström har skrivit. Det finns starka invändningar mot detta
dokuments äkthet. Åklagarna borde kontrollera den slående
likheten mellan brevets signatur och signaturen på ett annat
Tingströmbrev som också härrör från Svensson. Det skriver
journalisten Gunnar Wall.
"Tingströms brev kan vara
förfalskat"
Palmeåklagarna måste kontrollera svagheterna i Pelle
Svenssons uppgifter, skriver Gunnar Wall.
Det är nu bara några dagar kvar innan Högsta domstolen
meddelar sitt beslut om resning i Palmemålet. För många ser det
ut som om polis och åklagare äntligen närmar sig ett genombrott.
I själva verket befinner sig mordutredningen nära en kollaps.
En mycket viktig plats i resningsansökan upptas av advokat
Pelle Svenssons uppgifter om "bombmannens testamente".
Svensson påstår sig känna till sanningen om mordet. Bland annat
förser han Pettersson med ett motiv, något som utredarna inte
själva lyckats med.
Problemet är bara att Pelle Svensson inte är något trovärdigt
vittne.
Kärnan i Svenssons uppgifter är att hans klient Lars Tingström
planlade mordet på Palme tillsammans med Christer Pettersson,
som han träffat i fängelset. Hösten 1983 svor de två vännerna en
helig ed om att gemensamt hämnas på rättsapparaten. Det skulle
ske genom att kungen och Palme mördades.
I polisförhör har Pelle Svensson bestämt hävdat att han redan
några veckor efter dådet på Sveavägen fick höra av Tingström att
det var Pettersson som sköt. Men som Tingströms advokat var
Svensson tvungen att tiga med sin fruktansvärda kunskap. Innan
Tingström dog 1993 hade han dock löst Pelle Svensson från
tystnadsplikten under en förutsättning: att Christer Pettersson
fortsatte med sitt missbrukarliv när tio år gått efter mordet.
Pelle Svensson bar alltså på hemligheten i tio år, om vi ska tro
honom själv. Vad som hittills uppmärksammats - och kritiserats -
är att han under denna period faktiskt gjort uttalanden med
innebörden att Christer Pettersson är mördaren. Till exempel
pratade han under en flygresa hösten 1989 med en åländsk
idrottsman och sa att Pettersson mördat Palme på Tingströms
uppdrag.
Bevisar det att Pelle Svensson känt till vem som mördat Palme
eller åtminstone att han fått sådana uppgifter från Tingström?
Ingendera delen. På sin höjd bevisar det att Svensson gillar att
uttala sig i kontroversiella frågor. Alla hans kända påståenden om
Christer Petterssons skuld har nämligen tillkommit efter den
tidpunkt då Pettersson blev allmänt känd som polisens
huvudmisstänkte. Och spekulationer om att Pettersson agerat för
Tingströms räkning förekom också från första stund i
massmedierna.
Mindre känt - och mer intressant - är att Svensson faktiskt
också flera gånger gjort gällande att mördaren står att finna på
helt annat håll.
Ett fall har direkt beröring med Svenssons yrkesetik som advokat.
1987 kom TV-producenten Lars Krantz ut med en bok där han
pekade ut två namngivna polismän som möjligen inblandade i
Palmemordet. Poliserna stämde Krantz och dennes förlag för
grovt förtal.
Pelle Svensson åtog sig försvaret tillsammans med en
advokatkollega. De lade upp en mycket offensiv strategi. Bland
annat ville de höra Lisbet Palme i hopp om att hon skulle peka ut
de två polismännen. Rätten förbjöd det mesta av den begärda
bevisningen och det hela slutade med förlikning mellan Krantz
och poliserna. Den intressanta frågan är förstås: Hur troligt är det
att Pelle Svensson skulle ha åtagit sig detta mycket speciella
uppdrag om han vetat att den verklige mördaren var Christer
Pettersson?
Nästa exempel. Två personer har intygat för mig att Pelle
Svensson hösten 1990 under ett privat samtal uppgett att
Palme mördats av en viss namngiven känd politiker som
haft privata hämndmotiv. Mina sagesmän har båda två
förklarat att de är villiga att vittna i domstol om Pelle
Svenssons uttalanden.
Deras uppgifter om vad Pelle Svensson trodde vid denna tidpunkt
får stöd av annat material. I boken "Gripen och oskyldigt dömd"
som kom 1991 menar Svensson att det inte är Christer
Pettersson utan "en fanatisk ovän till Palme personligen" som
begått dådet. Och för att understryka sin poäng ställer Svensson
den insinuanta frågan: "Varför fick inte polisen tillgång till Palmes
dagböcker och personliga brev?"
I ett brev till en privatperson som ställt frågor om
Palmemordet skriver Svensson i juni 1991 att han inte
längre tror på Lisbet Palmes uppgifter i rätten. Han menar
att hon "utan tvekan kan ha påverkats av polisen" när hon
pekade ut Pettersson.
1995 kommer Svensson ut med sin debattbok
"Skymningslandet". Då är Tingström död och Pelle Svensson vet
- om vi ska tro honom - att han snart kan gå till polisen med
Pettersson eftersom tioårsgränsen närmar sig.
I boken hävdar dock Svensson att "mordet troligen aldrig klaras
upp". Och han framför åsikten att allt skulle ha blivit bättre om
Hans Holmér fått leda utredningen utan inblandning från
åklagarna. Även detta sista är ju anmärkningsvärt eftersom det var
Palmeåklagarnas linje, inte Holmérs, som ledde fram till
ingripandet mot Christer Pettersson.
En slutsats ligger nära till hands: att Pelle Svensson sitter i
samma sits som de flesta andra människor. Han spekulerar
kring Palmemordet utan att veta någonting. Ibland tror han
det är Pettersson, ibland inte.
Nyligen kom Svensson ut med debattboken "Sanningen om
mordet på Olof Palme". Låt oss stanna upp inför en avslöjande
detalj där, en som ytterligare belyser Svenssons bristande
tillförlitlighet.
Han har ju redan tidigare hävdat att kungen och Palme var de
edsvurnas tilltänkta mordoffer. I den nya boken tillfogar han
plötsligt en tredje person, Laila Freivalds. Enligt Svensson skulle
hon i egenskap av justitieminister ha förts upp på dödslistan
samtidigt med de två andra, alltså mot slutet av 1983. Vad Pelle
Svensson missat i hastigheten är bara att Freivalds blev
justitieminister först fem år senare, efter valet 1988.
Ovan nämnda exempel plus en del av det jag refererat tidigare i
artikeln har varit tillgänglig information för Palmeutredarna. De
borde, kan man tycka, ha varit mycket återhållsamma med att
godta uppgifter från Pelle Svensson. Det har de inte varit.
När Svensson avslutar sin bok med en faksimilavbildning av vad
han påstår vara ett brev från Lars Tingström släpper de ansvariga
för utredningen all försiktighet.
Brevet är förvisso en sensation. Före bokens publicering har Pelle
Svensson förklarat för polisen att han tyvärr bara kan referera
Tingströms muntliga uppgifter om mordet men att han saknar
skrivna dokument från dennes hand. Plötsligt har han så ett brev
med Tingströms namnteckning och ett innehåll som tycks ge
stöd åt att "bombmannen" åtminstone själv trott sig veta
sanningen om dådet på Sveavägen.
Riksåklagaren begär in brevet från Svensson, tar en kopia och
skickar den till Högsta domstolen som kompletterande bevisning
mot Pettersson.
Kontrollerar då inte Palmeåklagarna att brevet är äkta? Jag
ställde häromdagen frågan till Jan Danielsson. Han
svarade: "Jag vet inte hur man skulle kunna kontrollera det.
Det såg i alla fall äkta ut."
Ett märkligt svar, kan man tycka. Svenskt rättsväsende har ju en
ansenlig erfarenhet av att tekniskt bedöma bevismaterial av typ
handlingar och brev. Ett intressant fall berör Pelle Svensson själv.
1993 åberopade han i Bollnäs tingsrätt som bevisning ett
dokument som senare visade sig vara förfalskat, något som lätt
kunde konstateras genom att det vattenstämplade papperet
tillverkats senare än dateringen på handlingen.
Någon kriminalteknisk undersökning av det påstådda brevet från
Tingström har jag visserligen inte kunnat göra. Men med mycket
enklare medel än så har jag funnit nog så starka invändningar mot
dokumentets äkthet.
Till att börja med, och kanske minst viktigt: i brevet kallas
Pettersson "Krille" medan han i annan tillgänglig korrespondens
från Tingströms hand kallas "Christer", ofta med det respektfulla
tillägget "broder".
För det andra är alla offentligt kända brev från Tingström
nedknackade på skrivmaskiner med helt andra utseenden på
texten.
För det tredje hade Tingström en egenhet när han skrev på
maskin: han gjorde alltid mellanslag före utropstecken och
frågetecken. I det brev som Pelle Svensson plockat fram saknas
märkligt nog sådana mellanslag överallt där man kunde vänta sig
att finna dem.
För det fjärde: den handskrivna signaturen "Hälsningar
Lars" som avslutar brevet har ett utseende som så långt en
vanlig betraktare kan se är identiskt med påskriften på ett
tidigare känt papper som Tingström en gång skickade till
Pelle Svensson. Det papperet var närmast en sorts följebrev
till ett foto. Likheten mellan de två signaturerna gäller allt:
bokstävernas särdrag, textens storlek och de två ordens
inbördes avstånd och placering.
På det tidigare kända följebrevet finns också lite annan kortfattad
text från Tingström, men ovanför signaturen är det ett stort tomt
utrymme. Och det nya dramatiska Tingströmbrevet är skrivet på
ett tämligen litet papper.
Den konstiga omständigheten med de två signaturerna blev jag
uppmärksammad på av frilansjournalisten Leif Östman på SVT.
Vad Östman såg borde Palmeåklagarna också ha sett och
reagerat över - följebrevet till fotot finns faktiskt avbildat i
deras resningsansökan i Palmemålet, Tilläggsprotokoll H,
sidan 2652. (Men originalet har de anmärkningsvärt nog
inte till hands.)
Innan en kriminalteknisk undersökning görs måste man givetvis
undvika att dra slutsatser i någon riktning om det nya
sensationella brevets äkthet. Men det är ett dåligt tecken att
Palmeåklagarna godtagit dokumentet utan att ens ha övervägt en
sådan kontroll.
Förklaringen torde ligga i att de är plågsamt medvetna om
svagheterna i den övriga bevisning som inlämnats till HD och att
de behöver vad de kan få från Svensson.
Det är i så fall en riskabel strategi. Faller Pelle Svensson så
faller inte bara Petterssons tänkbara motiv. Också de dykningar
efter mordvapnet som väsentligen inspirerats av Svenssons
uppgifter kommer att framstå som pinsamma och besvärande.
Vad som återstår är några vittnesmål vilkas trovärdighet redan i
utgångsläget är anfrätt av att det nu gått mycket lång tid sedan
mordet, av att vittnena tog åratal på sig att kontakta polisen och
slutligen också av de för-ödande 50 miljonerna - de som redan
förlett så många fantasifulla personer att medvetet eller omedvetet
manipulera sina egna minnesbilder.
Det må vara förståeligt om åklagarna inte vill ha en sådan
rättegång. Men det finns ju i så fall ett anständigt om än genant
alternativ: att dra tillbaka resningsansökan.
GUNNAR WALL
DN DEBATT 20/5 1998