lotto_på_børsen

From: Karsten Johansen (kvjohans@online.no)
Date: Tue Feb 22 2000 - 20:43:25 MET


Spillegalskapen griper om seg. Drømmen om å bli rik uten innsats er like
utbredt som den er banal. Som slanking "uten anstrengelse" osv. Fluene flyr
inn i lyset. Det er sett før - hva som kan skje nå kan "ekspertene" bare
gjette om. Men hvis det går galt - er det ikke vanskelig å forestille seg
konsekvensene. Grunnleggende er det snakk om dannelsens svikt -
folkeopplysningsprosjekter av enhver art har slått feil. Dumheten lar seg
ikke utrydde, tvertimot, den vokser som en flodbølge mot himmelen i disse år.

Karsten Johansen

Fra Aftonbladet i går:

BÖRSFEBER! Börsplöjarna” är ett nytt folkligt inslag på börsen. Tio unga
tjejer från Södertälje med omnejd som alldeles nyligen kastat sig in i
börshaussen.
  – Vi tror att det finns ett uppdämt behov bland kvinnor som vill vara med
i det här stora spelet, säger de.
  ”Börsplöjarna” – vars motto lyder: Deg utan kneg – är ett talande exempel.
  När initiativtagaren Cecilia Karlsson frågade runt i väninnegänget, där
sex har gått i samma klass sedan ettan och där fyra nu är mammalediga, blev
det napp direkt. Alla ville vara med.
  – Och tio till står i kö. Fast vi har satt gränsen vid tio.

----------------------------------------------------------------------------

----
”Helt klart finns det risk att börsen kraschar och att går åt pipsvängen för 
många. Å andra sidan, hur länge har de inte sagt det...?” 
----------------------------------------------------------------------------
----
 
  ”Börsplöjarna” har just gjort sin första investering. Ett rätt nystartat 
företag på SBI-listan, där bolag som är på väg in på börsen noteras.
  Deras målsättning är att ingen i gänget ska känna att hon inte har råd.
  – Alla har råd att satsa mer. Men i så fall får man göra det med sin 
respektive. Man ska ha råd att förlora det man har på börsen.
  Någon börskrasch är de inte rädda för.
  – Helt klart finns det risk att börsen kraschar och att det går åt 
pipsvängen för många. Å andra sidan, hur länge har de inte sagt det, säger 
Cecilia Karlsson.
  Att de utgör en liten del av den nya folkrörelsen blev Ulrika Ställ påmind 
om så sent som för några dagar sedan. Ute på en restaurang.
  – Alla pratade aktier. När jag, som var tjej, sa att jag visste nåt om Net 
Insight blev det förvånade miner. Va, vet du något om dem, sa en kille.
  Kraschsnacket hörs inte så högt än. Men allt fler varnande röster höjs.
 Att IT- och telecomsidan är övervärderad. MYCKET övervärderad.
 Hur IT-konsulterna på senare tid sålt stora aktieinnehav i de egna bolagen.
 Hur bolag som inte är IT-baserade från början, men som nu köpt på sig små 
och nystartade IT-bolag och skyltar med ”ny kompetens”, förvandlas till 
börsraketer.
   För Empire, som legat kring 15 kr per aktie, räckte det med att skicka ut 
ett meddelande om att bolaget skulle ”bli bättre på internet” för att aktien 
skulle glädjeskutta till 27 kronor.
  Denna IT-hysteri har nu fått Aktiespararnas riksförbund att vakna. Risken 
är nämligen extremt stor att många småsparare lockas att investera oerhört 
IT-riskfyllt.

Småspararna är alltid sist ut För i slutändan, om kraschen kommer, drabbas småspararna värst. Alltid sist ut som de är när börsens krissvängdörrar börjar snurra. – Fast det är lite anmärkningsvärt att det är så få som ropar, säger Gunnar Eliasson, vd på Finansforum. En av de få är ett tungt namn i branschen. Mats Qviberg, finansman och före detta stjärnmäklare på Hagströmer&Qviberg.

---------------------------------------------------------------------------- ---- ”Bingolotto har flyttat in på börsen” ---------------------------------------------------------------------------- ---- Men han tröttnade fort. Så Aftonbladet fick nobben på en intervjuförfrågan. – Jag är ledsen. Alla ringer och vill ha med mig. Nu ville de komma hit med tv-kameror och spela in när jag lagar mat också. Men jag vägrar. Jag har beslutat att dra streck i tre månader. Det är lätt att tolka detta som att varningsropen helst inte bör komma ”inifrån”. Bengt ”Bengan” Johansson, folkkär förbundskapten för det lika folkkära handbollslandslaget, är en inbiten aktieinnehavare. Han minns ”Svarta måndagen”, den 19 oktober 1987, som om det var i går. – Småspararna hinner inte sälja. Jag vet hur det var för jag var själv med då. Ditt råd? – Jag tycker att småspararna helst ska stanna på A-listan. Man gör inte de stora klippen, men det har ju varit en ganska stabil tillväxt i trettio år. Det försöker jag säga till killarna i landslaget också. Vi pratar mycket om aktier. De är relativt insatta, men inte tillräckligt. De vill gärna satsa på nya bolag. Finansforums senaste sparbarometer talar sitt tydliga språk om hur aktieinnehav blivit en folkrörelse. Två av tre sparkronor är i dag bundna till aktier, lika med 62 procent. 1980 var det bara 11 procent. Och så sent som för fyra år sedan 44 procent. Det handlar om en folklig explosion i tillit till börsen. Och just nu är IT-aktier glödheta.

”Alla bara skakar på huvudet” – Alla jag pratat med, som varit eller är i branschen, bara skakar på huvudet och förstår ingenting. De säger: Detta är inte klokt, säger Gerhard Stenberg, avhoppad bankchef i Göteborg. Stenberg hoppade av i samband med den senaste börsnedgången, 1998. Och han varnar för en ny nu. Förra gången ville ingen lyssna. I dag, säger han, är det fler som spetsar öronen.

”Det är en lotteri– och kasinoverksamhet” Gerhard Stenberg är inte överraskad över IT-hysterin. – Man söker de aktier som går bäst. Dem vill jag också ha, resonerar folk. Det här underbara tåget vill jag också åka i. Grannarna har tjänat pengar, de bytte till en ny bil i förra veckan. Men många vet inte ens vad de ger sig in i. Det kommer att bli så mycket gråt och tandagnisslan bland såna människor. Gerhard Stenberg kallar den del av börsen där IT- och telecombolagen nu får stora rubriker och driver börshaussen för ”en lotteri- och kasinoverksamhet”. – Medan resten av börsen bär sig åt som börsen alltid gjort. Men ta de som går in med 25 000 nu. De har sett att det går att få ett kapital 50-dubblat på ett par år. Och då vill de satsa på Framfab. De vill också bli miljonärer på tre år. Gunnar Eliasson ser från sin position på Finansforum hur en stor del av hushållens aktiesparpengar flyter rakt in i just högriskaktier. Orsaken är att hushållen inte kommer åt Ericsson via svenska aktiesparfonder, eftersom nästan alla stora fonder har spärrar för hur mycket Ericsson de får äga. – Miljarderna som strömmar in från hushållen hamnar därför till mycket stor del i högrisk. Du vill varna småspararna? – Det finns en del svenskar som är väldigt bingolottoinriktade. När de drar sig över till börsen, tänker de ungefär likadant. De tror att det bara kan gå åt ett håll. Och sedan går det åt helvete. Det är inget fundamentalt samhällsproblem, men det handlar om stora grupper.

”Tror inte att vinsten kan öka så mycket” Ett gemensamt drag bland de bedömare Aftonbladet talat med är deras syn på Framfab och framtiden. Deras slutsats: Det finns bara ett begränsat antal konsulter i Sverige, bara ett begränsat antal timmar och bara ett någorlunda rimligt sätt att ta betalt. För Framfab ser det ut ungefär som i räkneexemplet här ovanför om nyligen sammanslagna Cell och Mandator. För att leva upp till aktiekursen krävs en, i mångas ögon, orimlig vinstutveckling. – Då måste de ta ut sådana konsultarvoden att jag inte tror att det är möjligt, säger Björn Davegård på Börsveckan. Ska man tro det senaste branschsnacket om IT-bolagen så kommer hälften att gå omkull. Men ingen vet vilka. Hur ser då nästa krasch ut? Där varierar rösterna. Gunnar Eliasson: – Förhoppningsvis en mjuklandning och då går man rätt så skadelös ur det. Men inte småspararna, väl? – Exakt. Och skulle det bli en så kraftfull korrigering som 20–30 procent i New York, så rycks ju hundratals miljarder i ett nafs här i Sverige. Joakim Westin, analytiker på Hagströmer&Qviberg: – Risken är väldigt hög. Men samtidigt tror jag att när kurserna går ned 30–40 procent i bolagen, så kommer det hela tiden att finnas fyndköpare som söker sig tillbaka in i marknaden. Gerhard Stenberg: – Teoretiskt kan man måla upp ett scenario med en lika dramatisk utveckling som 1929–30. Men jag tycker ändå att en sådan utveckling är mycket osannolik. Fast det kan bli nog så obehagligt med recession i flera år med minskning av bruttonationalprodukten.



This archive was generated by hypermail 2b29 : Wed Mar 15 2000 - 12:52:25 MET