Oljan driver kriget
Maj Wechselmann om läget i kampen om jordens viktigaste resurs
Så sent som 2001 gav USA den talibanska regimen 47 miljoner dollar "för
att bekämpa opiumodlingen" i Afghanistan. Men efter den 11 september
bytte USA ståndpunkt och kunde nu skicka soldater dit för att skydda
"amerikanska säkerhetsintressen".
Attentatet mot World Trade Center blev en förevändning. Egentligen
handlar det om olja.
Sedan 1993 har de största amerikanska oljebolagen investerat miljarder
i oljeprospektering och pipelines i de före detta Sovjetrepublikerna som
gränsar till Afghanistan, främst Kazakstan och Azarbaijan. Där uppgår
amerikanska investeringar i dag till hälften av ländernas årliga
nationalbruttoprodukt (4,5 av 9 miljarder dollar respektive 9,5 av 18
miljarder dollar).
I Kazakstan jobbar elva stora amerikanska oljebolag och hundra stora
amerikanska och europeiska bolag i anslutande branscher - alltifrån
bolag som säljer och bygger Caterpillar och oljeriggar till
Pricewaterhouse, Avis, Motorola, McDonald"s och Coca-Cola.
I samtliga republiker tävlar amerikanerna med kineser och ryssar om
både oljeintressen och militärt inflytande. Kina har investerat 9,5
miljarder dollar i en 3 000 km lång pipeline från Kazakstan till
västkinesiska provinsen Xinjang och Ryssland bygger just två nya
pipeliner som ska transportera olja från Kazakstan genom Ryssland.
I juni 2001 tog Ryssland och Kina ett steg för att vidga sitt militära
inflytande i området: de två stormakterna bildade en organisation
tillsammans med Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan och Tadzjikistan,
Shanghai Cooperation Organization. Kina och Ryssland lovade att militärt
skydda republikerna om de angreps utifrån eller inifrån av islamska
fundamentalister.
Efter den 11 september åtog sig plötsligt USA att skydda samma
republiker mot samma fiender. I oktober 2001 skickades 3 000 amerikanska
soldater till Uzbekistan och en mängd militära rådgivare till de övriga
republikerna. Sedan 2000 har USA givit var och en av de sex före detta
Sovjetrepublikerna (plus Georgien) två miljoner dollar om året till
militära installationer - med amerikanska konstruktörer och instruktörer
på köpet.
Michael T Klares nya bok Resource Wars (Resurskrig) handlar bland
annat om huggsexan i Central-asien. Klare, fredsforskare och professor
vid Amherst University Massachusetts, påpekar att aktuella krig handlar
om att kontrollera resurser - och den viktigaste resursen av alla är
oljan.
Indu-striländernas ekonomi är oljebaserad. 95 procent av oss som bor i
städer får maten varje dag främst med lastbilar. Vi kan varken så,
skörda eller slakta utan bensin eller diesel - inte ens föra krig om
olja utan olja. Oljan är blodet i våra samhällskroppar.
USA förbrukade förra året ca 900 miljoner ton olja (282 miljoner
amerikaner äger tillsammans 210 miljoner motorfordon.) Indien, med drygt
en miljard människor, gjorde av med ca 100 miljoner ton. Sverige behövde
30 miljoner ton, Tyskland ca 130 miljoner ton, Ryssland 123 miljoner
ton.
Enligt IEA (International Energy Agency) stiger oljeförbrukningen i
världen just nu explosionsartat och kan fördubblas inom tjugo år.
Samtidigt varnar många internationella röster för att oljeproduktionen
kommer att sjunka snabbt inom bara fem år. De nya källorna räcker inte
för en skenande konsumtion och vissa tidigare, optimistiska,
Opecprognoser har visat sig vara bluff.
Alltså blir det krig om den olja som finns.
Ett av de grymmaste är kriget i Sudan, där regeringen tömmer landsdel
efter landsdel på invånare för att "säkerställa områdena" för
oljeexploatörerna, och där oljebolagen hela tiden bidragit till
utrotningskriget mot den egna befolkningen. Detta har under de senaste
arton åren kostat två miljoner människor livet.
"I sydöstra Bentiu har befolkningen fördrivits för att ge plats åt
Lundin Oil, österrikiska OMV och Malaysias Petrona ... Öster om Bentiu
fördrivs befolkningen från Adar Yei, där ett nytt kinesisk-malaysiskt
oljebolag projekterar", skriver Christian Aid i sin rapport 2001, om
bybor som hungrar ihjäl, skjuts eller bränns levande. Amnesty
Internationals rapport från Sudan 2001 talar om stympningar och mord på
bybefolkningen, Human Right Watch berättar om sudanesiska regeringens
omänskliga fängelser och bestraffningsmetoder.
Kriget i Afghanistan handlar också om olja: talibanregimen byttes ut
mot en regim som ville åta sig att skydda Unocals pipelineprojekt från
Kaspiska havet till Indiska Oceanen. Målet för USA:s planerade krig mot
Irak är att få bort Saddam Hussein - eftersom han upplåter
exploateringen av sina nya oljefält åt kinesiska och franska intressen,
men inte åt USA.
I en rapport till Världsbanken 1997 påpekas att utvecklingsländer, mot
alla förväntningar, utvecklas långsammare och har sämre ekonomi än
länder där man inte hittat olja. Rapporten berättar också att, samtidigt
som det investeras miljarder dollar i oljan i Kazakstan och Azarbaijan,
har lantbruket förfallit och fattigdomen ökat. Medellivslängden sjunker
och barnadödligheten ökar.
I en annan rapport till Natural Heritage Institute står det att de
amerikanska bolagen samarbetar med en liten klick av korrupta
regeringsmedlemmar och byråkrater i Azarbaijan och Kazakstan, samtidigt
som fackföreningar förbjuds på bolagens arbetsplatser.
Det är en del av oljekrigets vardag.
Maj Wechselmann
Publicerad: 2002-05-17
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST