Personer som Inge Lønning og Jan Peserten er med på det. Å dekke over
massakren i Jenin, å delta i avskyelig historieforfalskning som er like
ille som den Goebbels, Stalin, Mao osv. bedrev, like ille som
Milosevitjs pseudointellektuelle penneknekters.
Men det godtas, for de er vestens talerør, og palestinerne/araberne er
vestens undermennesker. Det er helt greit å være for nasjonalfanatisme
og sjåvinisme som er langt verre enn noe man finner innen EUs grenser
(hvor de samme folka aldri er seine med moralistiske korstog) bare den
er israelsk - for en israelsk fascisme som ikke kun finnes i retorikken
og på tegnebrettet som den i EU, men i allerhøyeste grad i praksis. Det
er helt fint å støtte en massemorder og krigsforbryter som Sharon,
samtidig med at man med voldsom moralsk patos tar avstand fra f.eks.
Milosevitj. Folk som Lønning har verdensrekord i hykleri og kynisme.
Karsten Johansen
Fra Svenska Dagbladet
8/5 2002
Bottenlös palestinsk förtvivlan
Vi kände stanken och såg de svartbrända liken i Jenin. Vem vet med
säkerhet hur många som finns därunder efter schaktmaskinernas framfart?
Palestinierna får inte ens behålla sanningen om sitt eget lidande,
skriver Andreas Malm, som var en av de första som besökte Jenin efter
Israels massaker.
Under det att missiler och bomber regnade över flyktinglägret i Jenin
och schaktmaskinerna jämnade hemmen med marken var världen tyst.
När så uppgifterna om en massaker till sist började sippra ut till
västerländska medier hördes kraftfulla fördömanden. Massaker! Slakt på
oskyldiga civila!
Mer än kanske någonsin tidigare efter intifadans utbrott riktades frän
kritik mot Israel från världens ledarskribenter och politiker.
Fördömandena var enhälliga.
Men den senaste veckan har någonting hänt. I söndags samlades omkring
ett par tusen i Stockholm till en demonstration till stöd för Israel.
Bland talarna fanns pingstpastorn Stanley Sjöberg, som om händelserna i
Jenin yttrade orden att "man måste förstå varför den israeliska armén
gör det här, vilken annan nation som helst skulle göra det som Israel
har tvingats göra".
Så började beteckningen "massaker" att dras i tvivelsmål i vårt land.
Den israeliska arméns siffra på antalet döda palestinier i Jenin - drygt
50 - återgavs som den troligaste sanningen av en korrespondent i Dagens
Nyheter. Filmer, producerade av samma armé, anfördes som ett slags
bevismaterial i en Aktuellt-sändning och en kommentator satt efteråt i
studion och bagatelliserade händelserna i lägret.
Medieklimatet slog om. Det blev en palestinsk myt att en massaker
förövats. En av de källor som flitigast anlitats till stöd för
omskrivningen av historien är en rapport från Human Rights Watch, vars
utsända dragit slutsatsen att det inte "finns några bevis" i lägret för
att en massaker ska ha ägt rum.
Nej, just det, det finns inga bevis. De är nämligen medvetet och
metodiskt undanröjda för världen. Men det finns flera trovärdiga källor.
Och jag var själv på plats en tid efteråt.
Den nionde april, när operationen i Jenin ännu stod på sin höjdpunkt,
sade Israels utrikesminister Shimon Peres enligt den främsta israeliska
dagstidningen Ha'aretz att en "massaker" - det var det ord han använde -
hade begåtts av armén i lägret.
Peres uttryckte oro över den reaktion som kunde komma: "Soldaterna
avancerar nästan inte alls på marken. Schaktmaskinerna rakar helt enkelt
bort hemmen och orsakar fruktansvärd förstörelse. När världen ser
bilderna av vad vi har gjort, kommer de att göra oss enorm skada."
Under de dryga två veckor den israeliska armén befann sig i lägret
släpptes inga journalister in. Inga fotografer, inga ambulanser, ingen
hjälppersonal. Armén ville uppenbarligen vara i fred där inne: den ville
dölja något.
De säkraste källorna från dessa dagar är vittnesmål från människorna i
lägret. De är samstämmiga, oberoende av varandra.
Den 10 april iakttogs soldater, som grävde djupa hål i mitten av lägret
där förödelsen var som störst och slängde ner lik i dem, för att sedan
täcka över med bråte och grus. Fyra dagar senare sågs israeliska
soldater lägga upp fyllda liksäckar på en plats strax utanför lägret,
varpå en vit lastbil kom för att hämta dem.
Berättelserna om hur dödandet gått till - om hur schaktmaskinerna
utplånat hus med civila, om hur stridsvagnar kört fram och tillbaka över
människokroppar, om hur projektilerna dödat hela familjer - är
oräkneliga.
Den israeliska armén var dock inte alltid så noga med att hemlighålla
sina aktiviteter dessa dagar. Till Ha'aretz uppgav armén den 12 april
att två infanterikompanier nu skulle gå in för att samla de "runt
tvåhundra" liken och se över transporterna av dem till
"terroristkyrkogården i Jordandalen".
En armékälla sade att "beslutet att begrava kropparna har tagits för att
förhindra palestinierna att använda dem för propagandabruk". De vita
frysbilarna visades på israelisk TV, i väntan på att utföra sitt
uppdrag.
Själv var jag och min kamrat i International Solidarity Movement i
landet för att agera mänskliga sköldar åt palestinierna. Vi var några av
de första utlänningar som kom in i lägret. Vi stannade där i fyra dagar,
filmade och talade med människor.
Vi hörde deras berättelser. Vi såg de svartbrända lik, som ännu inte
städats bort, i tiotal. Vi kände den omisskännliga likstanken stiga upp
underifrån från vissa punkter i lägret. Vem vet med säkerhet hur många
som finns därunder?
FN tillsatte en undersökningskommission. Israel ville inte släppa in
den, inte ens efter fullbordat verk. FN beslöt sig då för att upplösa
kommissionen. Än en gång svek FN palestinierna.
Nu sprids uppfattningen i medierna att det inte var någon massaker, utan
bara en hård strid mellan israeliska armén och palestinska motståndsmän.
Precis som armén själv vill ha det till. När det palestinska
hälsoministeriet uppger att 380 palestinier dödades i Jenin är det inte
längre någon som lyssnar.
Medan omvärlden inte skydde några medel för att stoppa massakrerna i
Kosovo och straffa förövarna befinner den sig nu i en period av
successiv anpassning till det senaste illdådet i Israels försök att få
slut på intifadan.
Under upprorets gång har den israeliska repressionen trappats upp steg
för steg. Bruket av krypskyttar mot demonstranter, den ekonomiska
terrorn, likvideringen av palestinska politiker, intrången i de
självstyrande enklaverna - i tur och ordning har västerlandet först
förfasat sig och sedan vant sig.
I 35 år har västvärlden låtit staten Israel ockupera Västbanken och
Gazaremsan. I 35 år har den underhållit staten Israel med intima
politiska och ekonomiska förbindelser samtidigt som palestinierna
berövats de sista resterna av sitt land.
När ockupationen stött på rättmätigt motstånd har Israel svarat med våld
och än mer våld, för att nu till sist öppna dörren för något som liknar
- folkmordspolitik. Världen sitter ännu med händerna i knät och i
Stockholm säger en pingstpastor att allt är som det ska vara.
Palestinierna lever i en känsla av att världen låter vad som helst ske
hur länge som helst utan att någonsin ingripa. De upplever att inga
lagar, ingen folkrätt gäller för dem, att det står Israel fritt att
utföra de värsta förbrytelser, att de inte ens får behålla sanningen om
sitt lidande.
Det är sådant som tänder självmordsbombare: desperation i övergivenhet.
Palestinierna är så trängda, så bottenlöst förtvivlade.
Det finns en väg till fred. Omedelbar internationell närvaro på de
ockuperade områdena till skydd för den palestinska civilbefolkningen.
Total ekonomisk, politisk och kulturell isolering av staten Israel tills
ockupationen hävs, med en självklar början i ett upphävande av
frihandelsavtalet mellan EU och Israel.
Upprättandet av en FN-stödd plan för ett fullständigt och snabbt
israeliskt tillbakadragande från Västbanken, Gazaremsan och Östra
Jerusalem. Alternativet heter fortsatt katastrof.
I Sverige vilar ansvaret på den svenska regeringen: det är upp till den
att fortsätta med sin brottsliga passivitet eller skrida till handling.
Andreas Malm
aktiv i International Solidarity Movement
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST