Svenskt sjukhus i Afghanistan ockuperat av soldater
Användes som kommandocentral
ISLAMABAD. Ett svenskt sjukhus i Afghanistan ockuperas sedan tre veckor
av amerikanska soldater och används som kommandocentral.
– Hundratals människor har fråntagits sina möjligheter att få den
primärvård vår sjukstuga annars dagligen ger dem, säger Peter Bulling,
talesman i Svenska Afghanistankommitténs högkvarter i Peshawar.
”I krig är allt tillåtet”
Sjukstugan ligger i byn Zeruk, nära Gardez i provinsen Paktia söder om
Kabul.
Den amerikanska rekvisitionen har förts upp på hög diplomatisk nivå.
Svenska UD har genom ambassaden i Washington protesterat hos amerikanska
State departement.
USA har lagt upp sin förklaring efter två linjer.
Den ena, outtalade: I krig är allting tillåtet.
Det enda nya huset i byn
Den andra, officiella: Ockupationen har skett med sjukhuspersonalens
medgivande och amerikanerna tackar för sig genom att förse sjukstugan
med mediciner.
Den senare uppgiften tror inte ansvariga inom Svenska
Afghanistankommittén på. Enbart under hotfulla former kan den hängivna
personalen, alla afghaner, ha förmåtts att lämna ifrån sig byggnaden.
Sjukstugan är det enda någorlunda nya huset i den utarmade byn. Den
byggdes för svenska medel, drygt 150 000 kronor, för sju år sedan.
Staffan Heimerson
Publicerad: 2002-03-27
Det offisielle formålet er jo sikkert å forsvare "den amerikanske
kulturen", men finnes det lenger noe slikt, selv i USA? Det kan man nok
betvile, jvf. nedenstående kommentar av Virtanen fra Aftonbladet:
Stöd your lanthandel - innan USA tar över
Det är magiskt att sitta i en Chevrolet, höra däcken slå mot
betongskarvarna och spana efter långtradare som har budskap om frälsning
på släpet. Da-donk, da-donk, da-donk. Radion spelar Bruce Springsteen,
solen steker landsvägen, vid horisonten i öster möter Appalacherna
himlen och västerut i öknen finns en liten bensinstation med en farbror
som säljer 98-oktanig gasoline och iskall Mountain Dew. Nja, inte
riktigt. För radiostationerna i USA spelar inte Springsteen, de spelar
såsig countrymusik eller "de största hitsen från 60-, 70,- och 80-talet"
så att folk stannar kvar så att just den FM-kanalen blir attraktiv för
annonsörerna. Och lonesamma farbröder som säljer bensin är det ont om i
jättelandet. Finns det en bensinmack finns det alltid minst fem till.
Och nån kilometer bort ligger 3 eller 30 matkedjor: McDonalds, Hardees,
Pizza Hut, Waffle house, Kentycky fried chicken, Subway, Cracker barrel,
Wendys, Chilis outback steaks och kanske Burger King. Och åt andra
hållet ligger motellkedjorna Super 8, Best Western, Comfort Inn, Motel
6, Days Inn, Holiday Inn och min favorit La Quinta. Ibland ligger det en
stad några kilometer bort. Den är lång och utdragen. Promenadbara
stadskärnor finns nästan bara i New York, Boston, New Orleans och San
Francisco. Skyskrapor betyder alltid kontor. Vill folk äta ute tar de
bilen till långa gatan där restaurangerna ligger. Vill de handla tar de
bilen till långa gatan med storvaruhus. USA består av 274 miljoner
människor som inte är stjärnor och påfallande många jänkare är feta och
fula, inte alls som Madonna och David Letterman. Det blir nog så om man
är fattig och inte känner att man har någon chans. Den käcka
hårdkapitalismen gör att tillverkarna av varor och tjänster satsar på
det som de flesta vill ha. Mångfald blir verkligen enfald i jakten på
konsumenternas minsta gemensamma nämnare. I Memphis, Tennessee, är det
till exempel närmast omöjligt att hitta spår av de stora soulartisterna
som spelade in på Stax Records på 60-talet och de legendariska
bluesartister som försörjde sig på syndgatan Beale Street - båda unika
amerikanska kulturskatter. I stället är det till 90 procent Elvis
Presley (t-shirtar med färgsprakande bilder av The King säljs i storlek
XXXL). Runt åtta procent upptas inte av Otis Redding utan av den vite,
döde och i sammanhanget värdelöse boogierockaren Stevie Ray Vaughan från
Dallas, Texas, som inte har något med Memphis att göra. För det är vad
amerikanerna känner till och vill köpa, inte de svarta artister Elvis
själv älskade. Här finns dock ett museum i huset där Martin Luther King
Jr sköts den 4 april 1968. Du riskerar ingen trängsel med Elvis-turister
där, I tell you. Jag har kört över 2 000 mil over there och i ett land
där friheten, bilen och vägen är lika heliga som Fadern, Sonen och Den
helige anden är det lätt att trivas med pengar på fickan, Aretha
Franklin i cd:n och "Rough guide to America" i knäet innan man landar i
civiliserade, underbara och svindyra New York. USA är ett ungt land utan
historisk patina där gulröda McDonaldsskyltar, Hollywood och flaggan
blivit landets grälla själ. Det är häftigt. Där. I går blev jag märkligt
illamående på Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm. Det kan ha varit
jetlag men jag tror inte det. Där Aspingtons antikvariat legat sedan
1978 ska det nu bli - Waynes coffe. Yes, någon har givit Waynes jävla
coffee rätten att vara oanständigt fula, opersonliga och kränga dyrt
pappmuggskaffe och hysteriska jättemuffins i kvarter från 1300-talet.
God daamn, inte okej. Sverige är det gamla landet. När Karl-Oskar och
Kristina kommer tillbaka vill de inte möta Kalle Anka-designade
7-Elevens, köpcentrum, biopalats, kaffekedjor och slabbmatshak som de
har hemma. Eller det kanske de vill. Och du också tydligen. Det är visst
bara konservativa gamla jag som hajjar att hur gott det än är med
snabbhamburgare så är det inte kul när det blir det enda som finns. Så,
please, innan det är för sent: stoppa USA-fieringen, stöd your local
lanthandel!
Publicerad: 2002-03-28 Fredrik Virtanen
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST