Blant seirene til den nye globale alliansen i kampen
for "sivilisasjonen" hører det som berettes i
nedenstående bidrag. Samt det som jeg i går hørte på
BBC: et fremstående medlem av Berlusconis parti har
startet en telefonlinje hvor skoleelever kan ringe
inn og rapportere om deres lærer sier noe i timen som
strir mot den italienske regjeringens politikk. Bravo
gutterr! Bedre er det ikke sett siden Hitlerjugends
og FDJs (kommunistisk ungdomsorganisasjon i DDR) tid!
Karsten Johansen
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,10
8305,00.html
Människorna flydde i vild panik
”Bombningarna den senaste tiden har varit
fruktansvärda”
BANGIBRON, FRONTEN ÖSTER OM KUNDUZ. Här ser det ut
som det gjort varje dag den senaste veckan: runt bron
mot talibanernas sista fäste i norr vimlar det av
soldater som längtar efter en attackorder.
På den klarblå himlen ritar de amerikanska
bombplanen vita streck. Längs den smala vägen vandrar
flyktingarna.
B 52-orna kommer från USA-basen Diego Garcia i
Indiska Oceanen. De flyger högt och hörs bara svagt.
Men när de släpper bomberna några kilometer bort är
dånet tungt.
Det är undan dessa bomber människor nu flyr. Inne i
Kunduz lär det finnas 30 000 civila. Hur tillvaron
för dem ser ut är svårt att säga. Flyktingarna ger
oss mycket olika och delvis motstridiga uppgifter.
Moralen är "oerhört låg"
Den unge chauffören Mir Zauda tror inte alls på att
300 afghanska talibaner som varit beredda att ge sig
dödats av utländska talibaner och hängts upp i träd
och stolpar. Han har själv bara sett tre skjutna.
Ahmadullah, 19 år och student i Kunduz, berättar
att moralen bland talibanerna är "oerhört låg".
- Det är bara de utländska talibanerna som är
inställda på strid.
Pojkarna verkar mycket lugna. De ska vidare till
Taloqan, tre timmars ytterligare vandring.
Andra är mer skärrade. Som systrarna Fatima och
Najja. De har satt sig för att vila en kort stund i
den övergivna byn Chajja, allra sista utposten mot
talibanland. De framhärdar i att de är tadzjiker
trots att vår tolk genast vet att de ljuger.
Fruktansvärda bombningar
En del är mycket upprörda över det som händer i det
Kunduz de just lämnat bakom sig.
- Alla som har råd har redan flytt. De som är kvar
är skräckslagna, säger en man från staden Khanabad.
- Bombningarna de senaste dagarna har varit
fruktansvärda. Visst har en del talibaner dödats, men
fler vanliga människor.
Här vid Bangibron väntar man otåligt på att
tidsfristen för talibanerna ska löpa ut. Ingen tror
att de kommer att lägga ned vapnen.
- De är beredda att slåss, säger Akaboy, 40 år,
klädd i kamouflageuniform och med 100 soldater under
sig.
- Och det är vi också.
Beslutsamheten att med ett avgörande slag krossa de
sista talibanerna stärks ytterligare när den första
lastbilen med döda kamrater kommer. Lasten är
makaber: nio soldater, svårt lemlästade och illa
medfarna av att ha legat åtta dagar i solen i
ingenmansland. De utväxlas mot de fyra talibaner som
igår så illa misshandlades inför våra ögon.
Men frågan är hur slutet kommer att bli: ett
blodbad innan förhandlingarna i Berlin startar på
måndag - eller en promenadseger för alliansens
soldater. De afghanska talibanerna verkar helt
inställda på att ge upp mot amnesti och av de
utländska talibanerna i Kunduz, som USA kräver att få
se döda eller gripna, kanske inte många finns kvar.
Flygplatsen används ännu
- Varje natt den senaste veckan har det landat och
lyft plan på flygplatsen i staden, berättar
Shirmuhammad Arab, berömd befälhavare med halva
ansiktet bortskjutet av talibaner.
- Planet, en rysk Antonov, kom tillbaka också i
natt, säger han.
Vad det gör visste han inte säkert - men höll inte
för otroligt att det flyger ut den inre, hårdföra
kärnan av talibaner, kanske just de al
Qaida-medlemmar som uppges vara yttersta målet för
USA:s bomber.
Bo Lidén
Publicerad: 2001-11-22
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,106
745,00.html
Friheten kastreras – i frihetens namn
USA måste ta sina egna ideal på allvar
USA har införde slutna krigstribunaler i veckan.
Runtom i Europa stiftas snabbt hårda
terroristlagar.
Kriget mot terrorismen hotar grundlägande
demokratiska värden.
Detta är inte anti-amerikanism. Detta är en stilla
bön att USA ska ta sina egna ideal, sin egen
konstitution på allvar.
Det skriver i dag Anders Forsberg, chefredaktör för
svenska Le Monde diplomatique, på Aftonbladet Debatt.
OM MAN ska tro på en säkerhetstjänst, CIA, som förra
gången det begav sig med bin Ladin lyckades bomba en
fabrik som tillverkade mediciner i Sudan, som gjorde
detsamma med den kinesiska ambassaden i Belgrad under
Kosovokonflikten – med efterhandsförklaringen att
kartorna man använde inte var uppdaterade – och som
under en halvtimme inte är kapabel att avvärja en
terrorattack mot sin egen militärmakts neuralgiska
centrum, så var omkring hälften av attentatsmännen
från den 11 september saudier av medelklassbakgrund
som på många sätt hade assimilerat en västerländsk
livsstil. Deras gärning har i stort sett
undantagslöst fördömts av islamska ledare av olika
ursprung och inriktning. Självmordsattacker mot
civila ryms lika lite inom islam som inom
kristenheten. Deras förakt för mänskligt liv grundar
sig alltså inte i något slags mysteriereligiositet,
utan bör snarare inskrivas i en speciell aspekt av
den moderna människans rotlöshet. Attentatsmännen har
betydligt mer gemensamt med olika sekter i väst – som
högerextremisten Timothy McVeigh eller Solens tempel,
med flera – än med något slags fundamentalistisk
uttolkning av islam, även om de själva vill se sig
som talesmän och förkämpar för en sak som de alldeles
uppenbart saknar förmåga, och formell rätt, att
representera.
Svaret, huvudsakligen orkestrerat från Washington,
har dels varit en militär kampanj mot ett av världens
fattigaste och mest hårt åtgångna folk – det
afghanska – dels ett världsomfattande ”krig mot
terrorismen” som retoriken låter. Detta krig förs på
flera fronter, där en är lagstiftning.
I namn av ord som ”frihet” och ”demokrati” har
USA:s kongress och senat formulerat var sitt
lagförslag med beteckningarna ”Patriotic Act” och
”Uniting and Strenghtening of America Act”. Förslagen
har sammanförts i en text som trädde i kraft den 23
oktober efter att president George W Bush
undertecknat den. Den tidigare lagstiftningen – som
skärptes efter attentatet i Oklahoma – gav möjlighet
att under begränsad tid häkta människor som var
misstänkta för att på olika sätt ha stött redan
genomförda terroraktioner. Den nya lagen säger att
varje människa som har eller har haft ”förbindelse”
(association) med en ”terroristorganisation” kan
hållas häktad utan tidsbegränsning. Dels har personen
ifråga inte tillgång till advokat och kan inte
överklaga något som helst beslut under
häktningsperioden – han eller hon är i princip
rättslös – dels definieras inte vad som menas med
vare sig ”terrorism” eller ”förbindelse”. I praktiken
skulle en läkare som undsätter en döende medlem av
till exempel miljörättsorganisationen Greenpeace (som
bryter mot lagen med fredliga aktioner), eller en
journalist som intervjuar en av organisationens
medlemmar, kunna omfattas av lagen.
Ett flertal europeiska nationer har följt det
amerikanska exemplet och kraftigt skärpt sin
”terroristlagstiftning”.
Silvio Berlusconis Italien – där polisen nyligen
sköt ihjäl demonstranten Carlo Giuliani i samband med
protesterna mot den nyliberala globaliseringen i
Genua – har kommit att tillämpa lagarna mot maffian
(som är en serie lagar med karaktär av
undantagstillstånd) till att också omfatta
terrorverksamhet.
I Storbritannien kan man numera också hålla
misstänkta häktade utan tidsbegränsning, med flera
åtgärder.
I Frankrike väntas en ny lagstiftning år 2003, men
tills vidare har man begränsat organisationsfriheten
för islamistiska grupper och tillåter att fordon får
polisundersökas utan föregående juridisk prövning.
I Tyskland har man, vilket är symptomatiskt och
möjligen kan uppfattas en högre form av ironi, höjt
skatten på tobak och alkohol i syfte att finansiera
kampen mot terrorism. FN:s säkerhetsråds resolutioner
1368 och 1373 från den 12 respektive den 28 september
2001, liksom vissa nationella åtgärder rörande
telefonavlyssning, samt kontroll av internet och
e-post går i samma riktning.
VARE SIG Röda brigaderna, IRA, korsikansk nationalism
eller Andreas Bader och Ulrike Meinhof lyckades på
sin tid åstadkomma liknande inskränkningar i de
offentliga friheterna.
Ett av de stora problemen med den galopperande
lagstiftningsiver som objektivt inskränker
medborgerliga friheter efter den 11 september är att
i stort sett ingenting definieras. Ingen myndighet
berättar vad som verkligen menas vare sig med
”terrorism” eller med ord som ”frihet” eller
”demokrati”, i vars namn ”kriget” förs, och i vars
namn FN:s säkerhetsråd och USA:s kongress och senat
överlämnar sina befogenheter till landets exekutiva
makt, det vill säga presidenten.
Frihet, vars offentliga uttryck är demokrati, är
rätten att inte bara bedöma och välja utifrån en
solfjäder av alternativ, utan att välja med omdöme,
med kunskap om det man väljer bort. För att kunna
göra detta krävs en viss mognad, som man tillägnar
sig genom fostran som, till skillnad från utbildning,
inbegriper sådant som kärlek till sig själv och den
därigenom tillägnade förmågan att älska den andre.
FRIHET ÄR inte att förlägga ondskan hos den andre för
att sedan utrota den. (att ”utrota ondskan” är som
bekant det uttalade målet med föreliggande kampanj),
utan handlar om att leva med den.
Det är, mot bakgrund av bomberna över Afghanistan
och en amerikansk befolkning som till en
överväldigande majoritet anser att även civila
oskyldiga offer är berättigade eller acceptabla,
tveksamt om Västerlandet idag besitter den mognaden.
Världshandelsorganisationens (WTO:s) möte som i
dagarna äger rum i arabemiratet Qatar är illustrativt
i sammanhanget. Långt borta från möjliga
protestaktioner är det tänkt att hela den nyliberala
agendan, som stoppades i Seattle, åter ska tas upp
till behandling. Den sociala verklighet i vilken
terrorismen föds och göds glöms bort, sopas under
mattan. Och kommer därför tillbaka, inte bara med än
större kraft, utan också som något obegripligt, likt
en medeltida pest som man bara kan bekämpa med
reliker eller genom att späka sin egen rygg.
I stort sett alla farsoter har uppfattats och
beskrivits som utifrån kommande. Den egna skulden,
eller bidraget, har undantagslöst förminskats eller
negerats, vare sig det funnits fog för det eller
inte.
George W Bushs beslut den 1 november att
hemligstämpla Reagantidens stöd till vad som på då
kallades ”freedom fighters”, det vill säga de
människor som under muslimsk flagg kämpade mot
Sovjetunionens ockupation av Afghanistan, är ett i
sammanhanget närmast övertydligt exempel.
Friheten kastrerad i frihetens namn. Det egna
moderna subjektets tillkortakommande beskrivet som
den andres ondska. Lyckan tänkt att, likt Ikaros
ungdomliga förhävelse, flyga allt högre, och närmare
solen…tills vingarna smälter.
Detta är inte antiamerikanism. Det är en önskan, en
stilla bön om att den unga nationen i väst ska ta
sina egna ideal, sin egen konstitution, arvet efter
Jefferson, på allvar. Alternativet är ett nytt Salem,
häxjakten som bara kan bekräfta det egna genom den
andres utrotning.
Anders Forsberg
chefredaktör Le Monde diplomatique på svenska
Publicerad: 2001-11-17
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST