Min hänvisning till Angus Maddison blev inte bra.
Han redovisar BNP och export förändringar,
ej profitkvot. Faktum är dock att BNP och export
faller mest efter 1929 just i Tyskland, jmf med andra länder.
Och Tysklands industri var inne i en "profitability crises" redan innan
1929. Se David Abraham sid 56 i Dobkowski(1989): Radical perspectives on the rise
of fascism in Germany, 1919-1945.
Den förste, som tog upp och analyserade Tysklands upprustning på 1930-talet
ur ett keynsianskt perspektiv var Michal Kalecki, t ex 1935: Stimuleringen av
konjunkturuppgången i Nazityskland. Utgiven på svenska i Tillväxt och stagnation
i modern kapitalism,1975.
Jag kanske inte svarade på Johan Petters fråga om ett ekonomiskt sammanbrott.
Jag skulle vilja svara så här:
Jag tror inte det var någon tillfällighet att Sweezy och Huberman, nästan exakt 50 år
sedan valde att starta en marxistisk tidskrift helt oberoende av det amerikanska
kommunistpartiet. Jag tror detta var ett politiskt val. Ser man på sovjetkommunismens
tolkning av kriser och sammanbrott, så har jag stor förståelse för deras vägval.
Så vitt jag förstår, så har jag då inte sett någon ( explicit eller uttryckligen) uppgörelse varken i
Sverige eller i Norge med den sovjetkommunistiska tolkningen.
Trotskisterna vurmar också för sammanbrottet, eller den stora katastrofen,
som ska möjliggöra den stora socialistiska revolutionen.
Den andra felaktiga kristolkningen av Marx står Bernstein och Hilferding med flera
reformister för. I denna fälla har Huberman, Baran, Sweezy eller Magdoff inte
fallit, trots flera påståenden.
Så vitt jag förstår så leder en så kallad revolutionär situation inte automatisk till
socalism. Om vänstern inte är tillräckligt stark, så kan det gå som det gick
i Tyskland på 1930-talet.
Jag uppfattar Jan Myrdals inlägg de senaste åren på detta sätt i alla fall.
Han betonar ju en enhet på anti-fascistik grundval.
Värmland 1999-04-29
Paul
I morgon åker jag till Göteborg, och lämnar datorn...