John Pilger gir her en presis karakteristikk av det økonomistiske
verdensdiktaturet vi lever under med nytale og hjernevask.
Karsten Johansen
De fattiga i Bolivia får betala för regnvattnet de samlar
JOHN PILGER om utsorteringen och det globala kriget mot människovärdet
Vi älskar att kalla det tjugoförsta århundradet för informationsåldern,
fast vi i själva verket utsätts för ständiga medieupprepningar. Den tid vi
lever i är framförallt illusionernas epok.
I takt med att medieteknologin blir alltmer global så inskränks, ironiskt
nog, den journalistiska dagordningen; den blir alltmer upptagen av
underhållning, infotainment och trivialiteter. Journalistiken blir
framförallt mer företagsanpassad och ger röst åt den nya kapitalismen. Dess
extrema ideologi upphöjs till ekonomisk nödvändighet.
Marknadsideologin tränger numera igenom praktiskt taget allt vi läser,
lyssnar eller tittar på. Vårt språk har bestulits. Ord som "reform" betyder
numera "tillbakagång", "modernisering" blir till "förödelse",
"fredsbevarande" förvandlas till "krig".
Också ett ädelt och upphöjt ord som "demokrati" har förlorat sin
ordboksmässiga betydelse och hänvisar till en konsumentvärld där frihet
inte är mycket mer än frihet att konsumera - för dem som har råd.
Vi har nått ett stadium där den västliga elitens diskussioner om ekonomi,
utveckling och internationella relationer domineras av variationer på samma
propagandistiska tema. Journalister och akademiker som utmanar och
ifrågasätter de etablerade självklarheterna uppfattas närmast som hädare
och marginaliseras inom yrkeslivet.
Vår tids dyrkan av superkulten vilar på illusioner och den första av
dessa är globaliseringen. I denna Brave New World finns det vinnare, rentav
stora vinnare. Världens 358 miljardärer kontrollerar 760 miljarder dollar;
det motsvarar den samlade tillgången hos 45 procent av jordens befolkning.
Den amerikanske kommentatorn Edward Herman har i en essä beskrivit
begreppet "att normalisera det otänkbara". I dag håller många journalister,
och andra, på att normalisera begreppet "triage", som betyder "utsortering"
eller "gallring". Triage är en fransk term, använd under första
världskriget, då generalerna på marknadsmässiga grunder bestämde vilka av
de sårade som skulle få leva och vilka som skulle dö.
Utsortering tillämpas i dag på hela nationer och samhällen. Större delen av
Afrika är egentligen överflödigt i den globaliserade ekonomin. De som
konstruerar och designar globaliseringen, det vill säga de rika G
8-länderna, Världsbanken och Valutafonden, uppfattar Afrika blott och bart
som skuldkälla från vilken det flödar miljontals dollar, pund och D-mark.
Jordens fattigaste länder betalar räntor på lån som aldrig någonsin kan
återbetalas. Afrikas djupt mänskliga problem, aids, malaria och framförallt
fattigdom, skapar inga vinster, därmed betraktas miljontals människor som
överflödiga.
Utgallringen i Afrika betyder att människor förgörs medan deras egendomar
plundras. Det rör sig helt enkelt om imperialism, ett ord som närmast
bannlysts från ordböckerna.
I Kongo upprätthöll diktatorn Mobuto sin makt genom stöd från
västmakterna och framförallt CIA för att landets oerhörda mineralrikedomar
skulle kunna plundras. I Rwanda föregicks 90-talets folkmord av förödande
ingripanden från Valutafonden och av FN:s vägran att bistå också när det
stod klart att miljontals människoliv hotades.
Jag skulle vilja påstå att globaliseringen och dess utsortering av
människor är en ny sorts imperialism, besatt av centraliserad kontroll och
övervakning. Det handlar om en geopolitisk fascism.
Bortåt tre miljarder människor, mer än halva jordens befolkning, kämpar för
att överleva på mindre än två dollar om dagen. Enligt ordföranden i World
Resource Institute dör så många som arton miljoner om året till följd av
den globala marknadsekonomins härjningar. FN:s barnfond beräknar att det
dör 19 000 barn om dagen på grund av de skuldbördor de fattiga länderna bär
på.
Jämför dessa människooffer med de hundra miljoner som antas ha dött under
det tjugonde århundradets krig och ni får en föreställning om omfattningen
av det krig som utkämpas mot majoriteten av mänskligheten.
Över hälften av jordens hundra största ekonomier utgörs av bolag. General
Motors är större än Sydafrika, Mitsubishi är större än Indonesien.
Storbolagen är totalitära organisationer och de styrs av mäktiga affärsmän,
förenade i politbyråer.
Världsbanken, som är ett redskap för dessa bolag, tvingar den fattiga
världen till strukturanpassningar för att länderna ska få låna hårdvaluta.
Därmed elimineras också ländernas ekonomiska suveränitet, de förbereds för
exploatering. Världsbanken erkände nyligen att dess ingripanden hade ökat
fattigdomen i världen.
Fram till helt nyligen framställdes Indonesien som Världsbankens
mönsterelev. Det är landet där era Nikeskor och Gapkläder tillverkas. Under
trettio år öste Världsbanken in 30 miljarder dollar i landet, styrt av
diktatorn Suharto. Interna dokument från Världsbanken visar att bortåt en
tredjedel av dollarmiljarderna gick direkt till Suharto, hans familj och
hans kretsar av skojare och affärsmän. Globaliseringen av Asien inleddes
med ett blodbad på miljontals människor. Det var priset för att Suharto
skulle komma till makten. Hemliga rapporter från USA och Storbritannien
visar att dessa två länder var delaktiga i Suhartos massakrer på
motståndare. De två ländernas avsikt var att skaffa kontroll över
Indonesiens marknad och billiga arbetskraft.
Varken de massakrer som förde Suharto till makten 1960 eller folkmordet
på Östtimor skildrades av journalister eller akademiker.
Det krig som förs i namn av ekonomisk stabilitet och globalisering har
nått en särskilt aggressiv nivå genom inrättandet av
världshandelsorganisationen WTO. Den skildras av affärstidskrifter som "ett
embryo till världsregering" och har till uppgift att förstöra alla hinder
för de multinationella bolagen. Det är detta som kallas "fri handel". Allt
från utbildning och hälsovård till kultur ska bli föremål för de
multinationella bolagens kontroll.
I Bolivia har vattentillgångarna nyligen sålts till franska och brittiska
bolag, villkoret infördes av Internationella Valutafonden. Också folk som
samlar regnvatten måste betala för det.
Folket i Bolivia har rest sig till motstånd mot utförsäljningen av
naturresurser. I Brasilien sa tio miljoner i en folkomröstning nej till
Valutafondens närvaro i landet. I Argentina har hundratusentals
demonstrerat mot den globala ekonomins utgallring och människosortering. I
Ecuador störtades en regering genom ett folkligt uppror mot globaliseringen.
I själva verket genomförs runt om i världen massaktioner mot den nya,
hotfulla ordningen. Men hur mycket vet vi i väst om allt detta? Hur det är
i Sverige vet jag inte men i USA och Storbritannien och andra rika länder
får tv-tittare bara se bilder av våldsamma demonstranter som slår sönder
McDonald"s fönster. Polisen slår också till allt hårdare mot demonstranter
och det tyder på att makthavarna i väst fruktar de folkliga protesterna mot
globaliseringen.
En orsak till detta är att också i framgångsrika ekonomier som USA och
Storbritannien så finns stor fattigdom, som ofta drabbar barnfamiljer. I
Storbritannien lever mer än fem miljoner i absolut fattigdom, i USA plågas
36 miljoner av undernäring. Dessa fakta har de liberala eliterna bortsett
från och ignorerat. Tillväxten, inte fattigdomen, ska skildras av medierna,
så är reglerna.
Det är inte alltför alarmistiskt att påstå att det vi borde försvara,
befrielse från fattigdom, bevarandet av en god miljö, stöd åt en
självständig och nyskapande kultur och framtidstro - att allt detta är
värden som förgörs och devalveras.
Det är dags för oss som har privilegiet att arbeta som journalister att se
bortom den hypade teknologin och upptäcka hur den nya makten ser ut. Vi
måste lära oss att efter det kalla krigets slut har ett nytt kallt krig
inletts. Det kriget förs mot de grundläggande och universella
människovärdena: rätten till anständigt liv, rätten till trygghet och
verklig demokrati.
John Pilger
Publicerad: 2001-05-31
Bearbetning, förkortning och översättning: Olle Svenning
Det här är en förkortad version av det tal John Pilger höll på Uppsala
universitet i går, då han tog emot Monismanienpriset 2001. Priset delas ut
av Göteborgs Nation till minnet av Torgny Segerstedt, berömd för att han
trotsade och skrev uppriktigt om nazismen.
Pilger tilldelades priset för att han på "ett enastående och hängivet sätt
granskar och förklarar de nyheter som utelämnats från den mediala
dagordningen och för att han utmanar det etablerade samförståndet inom de
politiska, ekonomiska och mediala sfärerna".
This archive was generated by hypermail 2b29 : 03-08-01 MET DST