At 06:59 11.05.01 -0400, Jon Hareide Aarbakke wrote:
>KVJ svinger pisken over Berlusconi, og det har sikkert Silvio fortjent, men
>jeg mener at bildet som tegnes er en tanke unyansert. Til å begynne har vi
>begrepet "fascisme", som på venstresiden nærmest er et generelt skjellsord
som
>brukes på enhver motstander når man trenger å legge kraft i et utsagn. Videre
... osv.
Trygves Lies innlegg var utmerket som svar på en del av dette.
Tittelen på mit seneste innlegg var "stanken fra Italias godfather" og
antydet dermed forbindelsen mellom mafiøs tradisjon og Berlusconi, en
forbindelse bare de naiveste kan betvile. At den ennå ikke er "bevist" i det
italienske rettsapparatet er formalisme og sier mer om dette rettsapparatet
enn om saksinnholdet. NB: Jeg har intetsteds påstått at Berlusconi er
fascist, men skrevet om en "truende fascistisk utvikling i Italia".
Jeg ber forøvrig Aarbakke dokumentere nøyaktig hvor og hvornår jeg har brukt
begrepet fascisme som "skjellsord... på (NB!) enhver (!) motstander når
...(jeg
trengte) å legge kraft i et utsagn".
Det Aarbakke kommer med her er en vanlig atomatisk avvergereaksjon på alt
som har med nyfascisme å gjøre: bagatellisering og flisespikkeri. For denne
oppfatningen finnes det bare een type fascisme: den historiske fra tyve- og
tretti-tallet. Men det er et historiesyn som passer for frimerkesamlere å
hevde at fascismen er et avsluttet historisk kapittel. Jeg kan anbefale
Aarbakke en lesning av Carl Amerys bok "Hitler als Vorläufer" fra 1998
(tysk) hvor han begrunner nazismens aktualitet og grundig tilbakeviser den
gjengse fortrengningsreaksjonen: at nazismen var et absolutt historisk
unntaksfenomen uten sammenheng med moderniteten - et uforklarlig og sykt
avvik. Også Zygmunt Bauman har, først og fremst i "Moderniteten og
Holocaust", ut fra en annen vinkel enn Amerys, pekt på det samme:
sammenhengen mellom nazismen/totalitarisme og moderniteten/ kapitalismen.
Etter mitt eget syn er det sentrale dette: fascisme og nazisme er systemer
som prøver å løse kapitalismens problemer ved en avvikling av rettsstat og
demokrati, en radikalisert kapitalisme befridd for moralske skranker. Det er
forebyggende kontrarevolusjon/ "motreformasjon" og henger snevert sammen med
kapitalismens reduksjon av mennesker til produksjonsmateriale.
Den fascistiske tendensen vokser fram under forhold som de
kontrareformatoriske og imperialistiske regimene til Zaren, Napoleon den 3.
og Wilhelm den 2. skaper under industrialisering og sosialdarwinistisk
ideologi. Den første verdenskrigs barbarisering - den første
industrialiserte krig - er en vesentlig kilde. "Liberalisme er fredelig
overgang til fascisme". I et lengere perspektiv representerer fascisme,
nazisme og stalinisme sammen med vår tids liberalistiske barbari en
gjenoppdukken av det atavistiske fra oldtiden: menneskeheten som
oldegyptisk/babylonsk maurtue slik vi ser det i "fremtid"svisjonene i film
som "Star Wars" og mengder av annet søppel fra vår tid. Avskjed med den
humanistiske tradisjon: det hevdes at menneskene er født som herrer og
slaver, som dyr med forskjellige egenskaper. Godtakelsen av at fotball-
spillere og andre kan tjene hundretusener pr. dag mens millioner sulter er
allerede en form for fascisme, som bare ikke er bevisst. Selv de fleste av
1800-tallet slaveeiere i USA ville sett på dette som rent barbari og ville
aldri sett gjennom fingrer med slikt som myrderiene i Rwanda. Nåtidens
altdominerende ideologi benekter hver dag og hver time hvert eneste ord i
menneskerettighets- erklæringen og gjør tykt narr av det. Det er det TV osv.
handler om. Resultatene av denne målbevisste bearbeidingen av massene fra
vår tids få hundre faraoner og stormoguler begynner nå å vise seg.
Berlusconi representerer dette i renkultur, han er en historisk parallell
til folk som Hugenberg.
Aarbakke ville, hvis han hadde lest det jeg videresendte, ha oppdaget:
1) Det handlet ikke bare om Berlusconi, men om en flamsk innenriksminister
som har deltatt med begeistring på Waffen-SS-møter. Hva er fascisme, hvis
ikke dette? Hva mener Aarbakke om utviklingen i Belgia?
2) Jeg VIDERESENDTE med knappe kommentarer artikler fra Aftenposten og
Aftonbladet. Disse er ikke skrevet av meg, men av en NTB-journalist og av en
meget kjent svensk journalist, som dokumenterer en mafiosos beundring for
Berlusconi blant meget annet. Berlus- conis kontroll med de italienske
mediene kan ikke betviles. Aarbakke kommenterer ikke disse artiklenes
konkrete innhold med ett ord, men slynger som det er vanlig her bare ut noen
generelle nedsettende antydninger om min person.
Nedenstående innlegg fra Aftonbladet som jeg videresendte 7.5 kan heller
ikke Aarbakke ha lest. Her står det blant annet:
"Också parlamentsledamoten Silvio Berlusconis parti har tagit ett avgörande
steg och högtidligt omfamnat dem som tillhör den öppet antidemokratiska och
fascistiska högern och som av det skälet uteslutit sig själva från de
gemensamma europeiska värdena. Berlusconis parti har ingått valallians med
den rörelse som leds av fascisten Pino Rauti och som av den italienska
statens åklagarämbete är föremål för utredning för inblandning i blodiga
övergrepp. Herr President: Förra året deltog Ni, liksom Era företrädare i
ämbetet Sandro Pertini och Oscar Luigi Scalfaro tidigare gjort, i hela
nationens heders- och minneshögtid för de 560 offren i Sant"Anna di
Stazzema, i Luca-provinsen. De mördades bestialiskt av nazisterna. Många var
barn och många av dem skändades svårt innan de slogs ihjäl. Nu kan vi läsa i
tidningarna att nyfascisterna från Forza Nuova höll möte den 25 april, några
kilometer från blodsdåden i Lucca. De firade minnet av fascistledaren
Pavolini. Fascistmötet hölls i ett litet kommunalt palats och i samförstånd
med borgmästaren Pietro Fazzi, som representerar Forza Italia. Helt
följdriktigt ordnade samma nyfascistiska organisation, också den 25 april,
en hyllning till Mussolini."
Det Berlusconi forsøker, er å skape en modernisert variant av et totalitært
regime. Hans autoritære lederstil peker i samme retning som Jörg Haiders.
Den nære italienske forhistorien med fascistiske attentater som kostet
hundrevis av menneskeliv, "spenningens strategi", P2-losjen osv. burde være
nok til å overbevise om at Berlusconis valgallianse ikke bare er
"kommersiell totalitarisme", slik Aarbakke hevder. Dens organiserte deler
har klare historiske røtter i fascismen og representerer en klar trussel om
fascistisk renessanse i form av Bossis (Bossis forbindelser til fascistiske
og rasistiske kretser er veldokumentert) og Rautis (bemerk: Pino Rauti er en
meget bevisst og reflektert usminket fascist, f.eks. mangeårig redaktør av
et fascistisk tidsskrift) organisasjoner. Jeg minner forøvrig om den
italienske historien: Mussolini ble brakt til makta i kraft av bl.a. direkte
økonomisk støtte til hans korps fra den liberalistiske statsledelsen under
Giolitti. Mussolinis parti oppnådde bare forholdsvis ringe oppslutning i
frie valg.
Til Jon Ivar: Det er lenge siden PCI var noe annet enn et sosialdemokratisk
parti. Stalinistisk i egentlig forstand har dette partiet aldri vært, den
italienske kommunismen har alltid representert en egenartet strømning og
aldri vært underlagt Moskvas diktat. Det er utenkelig at dette partiet
noengang skulle innført et regime som Stalins i Italia. MSI har derimot
inntil for ganske nylig framstått som åpne fascister og jeg betrakter
omleggingen som rent taktisk.
Karsten Johansen
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,53853,00.html
Till dem som flirtar med fascismen
ANTONIO TABUCCHI skriver ett öppet brev till Italiens president Italien
håller parlamentsval den 13 maj. Opinionsmätningar tyder på att Silvio
Berlusconi kommer att bilda ny regering och avlösa den center-vänsterallians
som styr sedan 1996. Antonio Tabucchi skriver ett öppet brev till president
Carlo Azeg-lio Ciampi och varnar för fascismens återkomst. Ciampi var en
gång medlem av motståndsrörelsen mot Mussolini och den tyska nazismen.
Högt ärade Herr President,
Den 25 april är den dag då befrielsen från fascismen högtidlighålls. Den 25
april besegrade de allierade fascismen och partisanerna segrade. Just av
dessa skäl firas 25 april som nationaldag av alla italienare. Vår repub-lik
är grundad på antifascismen och i detta känner vårt land igen sig.
Antifascismen i Italien och i Frankrike, och en rad andra europeiska länder,
utgör en gemensam grund för efterkrigstidens demokratier. Charles de Gaulle
skapade gemenskap kring antifascismen och gjorde den ovillkorlig för den som
vill vara demokrat men också för den som vill ha rätt att kalla sig
fransman. Den som flirtar med någon form av historisk revision av fascismen
eller på något vis söker rättfärdiggöra Vichyregimen betraktas som
landsförrädare. Också i Tyskland finns antifascismen inskriven i
konstitutionen och det är en förbrytelse att förneka eller förminska
existensen av utrotningen av det judiska folket (eller av det zigenska
folket, de homosexuella, de handikappade eller av dem som bekämpade Hitlers
politik).
I Spanien vågar i dag inte den höger som försöker försköna Franco-ideologin
göra anspråk att delta i en regering. Portugal håller, liksom Italien, sin
nationella fest den 25 april: Nejlikerevolutionens högtid, det vill säga
befrielsen från Salazars fascism. Den nuvarande portugisiska högern skulle
inte drömma om att återskapa den tidens principer. Det kan tyckas
överflödigt att nämna Belgien, Holland och Danmark, vars demokratier
kraftfullt utesluter varje återgång till fascism. Antifascismen är sålunda
ingenting någon kan välja fritt efter behag utan en oavvislig gemenskap för
demokratiska medborgare i Europa. I dag händer det sig att högern i vårt
land (Italien), vars konstitution föddes under motståndskampen och grundar
sig på antifascism, betraktar nazismen och fascismen med en ny känsla och
till den grad att anhängarna av denna ideologi, som fört vårt Europa till
utrotning och oerhörda katastrofer, legitimeras, skäms bort och gödes. De
tillåts fräckt och överlägset håna vår egen konstitution.
Också parlamentsledamoten Silvio Berlusconis parti har tagit ett avgörande
steg och högtidligt omfamnat dem som tillhör den öppet antidemokratiska och
fascistiska högern och som av det skälet uteslutit sig själva från de
gemensamma europeiska värdena. Berlusconis parti har ingått valallians med
den rörelse som leds av fascisten Pino Rauti och som av den italienska
statens åklagarämbete är föremål för utredning för inblandning i blodiga
övergrepp. Herr President: Förra året deltog Ni, liksom Era företrädare i
ämbetet Sandro Pertini och Oscar Luigi Scalfaro tidigare gjort, i hela
nationens heders- och minneshögtid för de 560 offren i Sant"Anna di
Stazzema, i Luca-provinsen. De mördades bestialiskt av nazisterna. Många var
barn och många av dem skändades svårt innan de slogs ihjäl. Nu kan vi läsa i
tidningarna att nyfascisterna från Forza Nuova höll möte den 25 april, några
kilometer från blodsdåden i Lucca. De firade minnet av fascistledaren
Pavolini. Fascistmötet hölls i ett litet kommunalt palats och i samförstånd
med borgmästaren Pietro Fazzi, som representerar Forza Italia. Helt
följdriktigt ordnade samma nyfascistiska organisation, också den 25 april,
en hyllning till Mussolini.
Manifestationerna avslöjar ett förakt för konstitutionen och republikens
lagar från nyfascisterna. Vi lever i en mycket allvarlig tid och medborgarna
kan inte förbli likgiltiga inför valet mellan fascism och antifascism. Vår
demokrati är ung och sårbar och måste noga övervakas. Högt ärade Herr
President; jag vänder mig till Er med förtroende också på grund av Ert
förflutna som antifascist. Ni som har bidragit till att ekonomiskt föra
Italien in i Europa vet också att detta Europa är en konkret politisk och
fungerande realitet. Europa kommer inte acceptera dem som hånar demokratin i
Italien. På samma sätt kommer de medborgare som är trogna republikens
konstitution att reagera.
Högaktningsfullt,
Antonio Tabucchi
Översättning och bearbetning: Olle Svenning. Texten, som är hämtad ur den
italienska tidskriften MicroMega, är något förkortad. Antonio Tabucchi är
italiensk författare. Flera av hans böcker finns översatta till svenska,
bland annat romanen Påstår Pereira.
This archive was generated by hypermail 2b29 : 03-08-01 MET DST