Nedenstående innlegg fra Aftonbladet sendes, ikke fordi jeg er enig i det,
men fordi det viser hvordan debatten i det svenske sosialdemokrati avviker
temmelig radikalt fra "debatten" i DNA, alene i begrepsbruken og henvis-
ningen til Marx. DNA har aldri blitt annet enn et parti av dem som ikke fikk
emigrert til USA, men fortsatte å drømme om det. Brevene hjem fra emigrerte
slektninger synes å ha preget den norske underklassens bevissthet i
uutslettelig grad, og Hagen er bare det seneste uttrykk for dette. Det er
typisk at Haakon Lie nyter sitt otium i Florida. DNA har kort sagt aldri
blitt en del av den sosialdemokratiske tradisjonen i Europa.
Karsten Johansen
http://www.aftonbladet.se/debatt/0009/04/debatt.html
Gamla ideal är grund för den nya vänstern
DEN nationalistiska statssocialismen är död. Sörjd av Göran Greider,
vänsterpartiet och andra, som drömmer om ett folkhem som aldrig fanns. De
vältrar sig i ångest (Greider i Aftonbladet 23/8) och manar arbetarklassen
till passivitet. De tar billiga retoriska poäng på förlöjligande av redan
löjliga marknadsliberaler och avskräcker arbetarklassen från att aktivt
placera sina pengar på bästa möjliga sätt (Carl Hamilton i Aftonbladet
23/8). Det är ett svek mot de ideal dessa vänsternostalgiker säger sig
företräda.
I SIN ångestfulla nostalgitripp ser inte dessa vänsterpessimistiska kamrater
möjligheterna i det som sker. De sitter fast i sin dröm om den starka staten
som ska ta hand om medborgarna från vaggan till graven, där inkomsten är
garanterad, egen tankeverksamhet onödig och där den enda spänningen består i
att spela Bingo-Lotto med Lasse Kronér. Fram växer nu en ny vänster byggd på
frivillig samverkan, på kollektivt ägande som är oberoende av staten, på
kunskap och deltagande. Det är en socialism som söker sin inspiration i våra
egna kooperativa traditioner, i Norditaliens nätverk av kooperativt och
enskilt småföretagande, i Baskiens kooperativa Mondragon-rörelse, i
amerikanska löntagarägda företag, i kanadensiska fackliga
investeringsfonder. Denna nya vänster utnyttjar marknadens möjligheter i
stället för att bekämpa den.
LO har redan slagit in på denna nya vänsterväg, som egentligen inte är ny,
utan ett återvändande till den väg arbetarrörelsens pionjärer valde mot en
till synes övermäktig motståndare. På samma sätt som då har LO valt att
skapa egna alternativ inom marknadsekonomins ram, i stället för att försöka
bekämpa ett fungerande ekonomiskt system. Kooperationen startades för att
frigöra arbetarna från de bolagsägda butikernas skuldsättning och
hyreshajarnas ocker. Det är en affärsidé som överlevt på marknadens villkor
sedan dess, som brutit monopol och skärpt priskonkurrensen. Det är en idé
som visat sig betydligt mer livskraftig än den av Greider och andra
vänsterdebattörer så omhuldade planhushållningen.
I BÖRJAN av seklet kunde inte arbetare köpa en försäkring. De var för
fattiga för att vara intressanta för de privata försäkringsbolagen. 1908
startade arbetarrörelsen därför det kooperativa försäkringsbolag som i dag
heter Folksam. Det har i 92 år agerat i löntagarnas intresse på den av
Greider och Hamilton så bespottade marknaden. Med betydligt större framgång
än en apa skulle ha haft. På samma sätt som man i förra seklets början
satsade på KF, HSB och Riksbyggen, satsar LO och Folksam i dag. Den här
gången på ett bolag som ska förvalta löntagarnas pensionssparande (om
löntagarna så vill) med löntagarnas övergripande intressen för ögonen.
Det är ett bolag som inte ska tjäna pengar åt enskilda aktieägare och som
därför kan hålla marknadens lägsta avgifter. Det är ett bolag som inte ska
locka kunder med orealistiska löften, som ska följa samma principer som
Folksams kapitalförvaltning följt sedan 1908: placera långsiktigt, ta
samhällsansvar och följa av facket uppställda etiska regler. Det är
bevisligen också ett lönsamt sätt att placera pengar. Folksam hamnar i topp
bland kapitalförvaltarna när de jämförs över längre tidsperioder.
Det är ingen slump. God etik och samhällsansvar lönar sig i längden. Både
Greider, Hamilton – och handelsminister Leif Pagrotsky – tycks ha missat att
LO-Folksam Pension existerar. Och än värre: de har missat den ideologiska
dimensionen i denna satsning. Folksam-LO Pension är ett första steg i en
vänsterstrategi som innebär att löntagarna tar makten över sina egna pengar.
Helt i enlighet med både marknadens regler och arbetarrörelsens ideologi. I
det gamla systemet för avtalspension delades makten över pensionspengarna,
som är intjänad men ännu ej utbetald lön, med arbetsgivarna. I det nya
systemet kan löntagarna själva ta makten över hela sin intjänade lön genom
att placera pensionssparandet i ett löntagarstyrt bolag. Tyvärr har 80
procent av LO:s privatanställda medlemmar avstått från den möjligheten och
låter Saf fortsätta ha ett 50-procentigt inflytande över de intjänade
pensionspengarna. Det är ett fackligt misslyckande.
NÄR GREIDER uppmanar löntagarna att strunta i pensionsvalet, så uppmanar han
dem att låta staten och arbetsgivarna fortsätta ta hand om pengarna, i 7:e
AP-fondens fall till en tre gånger högre avgift än i löntagarnas eget
pensionsbolag, och med risk för att en borgerlig regering än en gång
förskingrar löntagarnas egna pengar (minns löntagarfonderna!). I materialet
inför LO-kongressen finns flera tecken på hur LO håller på att svänga in på
en ny väg, en väg som leder framåt i den internationella marknadsekonomi som
är ett ofrånkomligt faktum. Här finns tankar om hur löntagarna ska ta makten
över det egna pensionskapitalet och förvalta det på ett sätt som står i
överensstämmelse med löntagarnas intressen. Här finns tankar på fackligt
styrd riskkapitalförsörjning till små och medelstora företag och förslag om
att utreda en svensk modell för löntagarägande i företagen.
DETTA ÄR HELT i enlighet med de drömmar om en medveten, kunnig och
solidarisk arbetarklass som rörelsens pionjärer hade. Det är en dröm som är
vitt skild från Göran Greiders dröm om en passiv, av staten omhändertagen
arbetarklass, fjärran från den bild av arbetarklassen som okunniga offer som
Carl Hamilton förmedlar. Men det är klart: En medveten arbetarklass har
inget behov av en självutnämnd, intellektuell elit som säger sig vara dess
enda sanna företrädare. Då blir ju vänsterradikala, koketterande kolumnister
överflödiga. Intresset ljuger aldrig, som Marx skrev.
Per Åhlström politisk
redaktör (s) Tidningen Ångermanland
This archive was generated by hypermail 2b29 : Thu Sep 28 2000 - 11:01:22 MET DST