1) En samvittighetsløs galning hylles som en helt over det meste av USA. Det
dreier seg om mannen som fløy bombeflyet over Hiroshima. En annen av
pilotene ble i årevis forfulgt som "gal" fordi han angret på det han hadde
gjort (herom kan man lese hos Peter Normann Waage).
2) Lederen for det jødisk-religiøse partiet som er støtteparti for den
israelske regjeringen har i dag uttalt (ifølge BBC World og svensk radio, i
Norge slipper det vel ikke gjennom sensuren) at
a) de seks millioner jøder som ble myrdet av nazistene var "reinkarnerte
syndere" som gud hadde latt leve videre i generasjon etter generasjon fra
gammeltestamentelig tid for å spare dem til denne særlige anledning (hvor de
altså endelig fikk sin straff)
b) "araberne" er en pestyngel som gud ønsker å fjerne fra jordens overflate
(her kan man spørre hvorfor han da har ventet så lenge, men forklaringen er
vel den samme som med de seks millionene fra konsentrasjonsleirene).
Hva hadde skjedd i våre "demokratiske" medier dersom tilsvarende uttalelser
uttalelse hadde kommet fra en tysker, en russer eller en serber? Men nå er
han en urørlig og hellig israeler fra denne østligste delstat i guds eget
land og den amerikanske våpenindustriens kjeledegge. Dermed blir den
journalistiske "setting" ikke den innlysende at mannen er gal og
livsfarlig, en jødisk nazist som tilsviner nazismens ofre på linje med
Goebbels og som truer med folkemord på flere nabofolk, men i stedet
"saklige" "kommentarer" om at "det trekker opp til regjeringskrise i
Israel".
Som Georg Johannesen sier: den kalde krigen var den rene sommervarmen
mot det som venter. Bare vent til Bush den 2. blir endelig kronet av
de rike i USA under jubel fra sitt hoved-lydstatsparti, Hagens Frp.
I Norge. Bush den 2. er fortsettelsen på Reagans/Bushs/Qayles
"norwaying of USA" som er det Johannesen sier han alltid har fryktet
mest. Nå er det ganske vist neppe mulig å bli mer krypende Israelvenn
og mer imperialist enn Clinton i f.eks. Irak, mer miljøfiende enn han
er i f.eks. klima- eller genspleisingsspørsmål, men mye annet kan komme
i tillegg.
Karsten Johansen
Fra dagens Aftonbladet:
– Jag ångrar inte bomben. Han ledde attacken mot Hiroshima I dag är det 55
år sedan atombomben fälldes över Hiroshima. I går hyllades den 85-årige
piloten Paul Tibbets som en hjälte på Yankee Air Force Show i Belleville,
Michigan. – Jag har aldrig ångrat mig och ångrar mig inte nu heller, säger
han. Tibbets lyfte med sin B29:a Enola Gay från ön Tinian i Stilla havet
klockan 2.58 på morgonen. Målet var Hiroshima, en stad som dittills inte
hade blivit bombad under kriget. En av anledningarna var att amerikanarna
ville ha en oförstörd stad att testa sin första atombomb på. Kriget var
redan förlorat för japanerna, men långt ifrån över. Amerikanerna hade kämpat
sig fram ö för ö genom Stilla havet. Motståndet hade varit fanatiskt.
Förlusterna enorma. Särskilt de japanska; ofta slogs de till sista man.
Omöjligt att föreställa sig En invasion av det egentliga Japan skulle kunna
kräva miljontals liv. Enola Gay – döpt efter Tibbets mamma – hade bara en
bomb ombord. Den kallades för ”Little Boy” och var den första atombomb som
skulle fällas över levande mål. – Inflygningen var långtråkig, säger
Tibbets. Ingen ombord kunde föreställa sig vad som väntade. Människorna nere
på marken anade ingenting när de såg Enola Gay och hennes tre eskortplan
flyga in högt över stan. Tibbets gav order om fällning. Ett par minuter
senare kom explosionen. Marken kokade, ett enormt svampmoln vällde upp.
Enola Gay kastades runt som ett löv av tryckvågen. Andrepiloten Robert Lewis
utbrast bestört: – Min Gud, vad har vi gjort! Inom några minuter var 70 000
människor döda. Senare dog 130 000 av strål- och brännskador. Kriget tog
slut, men inte förrän amerikanarna hunnit fälla ytterligare en bomb, ”Fat
Boy” – över Nagasaki. Bomberna förändrade världen i grunden.
Många plågades av minnet. Tibbets hyllades som en hjälte. Många andra i
atombombsbesättningarna plågades av sina upplevelser. Några blev tokiga,
andra tog livet av sig. Tibbets fortsatte att flyga. Han överöstes med
utmärkelser och slutade som general. Han har aldrig ångrat någonting. Han
har inte slagit av på tempot. Han är ständigt på turnéer och fyller
föreläsningssalar runt USA flera gånger i månaden. I går var han den stora
attraktionen på flygshowen i Michigan. Hundratals människor ville att han
skulle signera sin självbiografi. Han upprepar som ett mantra vad han sagt
de senaste 55 åren: – Jag är övertygad om att bomben förkortade kriget och
påskyndade freden. Han är gammal nu. Har svårt med hörseln. Men han tvekar
inte: – Jag skulle göra det igen om det krävdes. Svante Lidén
This archive was generated by hypermail 2b29 : Thu Sep 28 2000 - 11:01:10 MET DST