De folk som virkelig framsetter dommedagsprofetier blir sjelden utnevnt
til nettop "dommedagsprofeter". Nei, denne betegnelsen har vår
totalitære journalistikk i stedet reservert for seriøse vitenskapsfolk
som f.eks. påviser de reelle truslene mot klimaets stabilitet eller
våpenkappløpets reelle faremomenter. Mens det som den ene dagen er
"framtidsvisjonære" sjarlatanfantasier om "ny økonomi" osv. er den neste
kitlende undergangsvisjoner og hemningsløse skremmekampanjer hvis eneste
formål er å styrke de totalitære markedsprofetenes maktgrep. Den
"kreativiteten" som dette "samfunnet" oppmuntrer er mest kreativ
bokføring, kreativ omgang med sannheter osv. fra den hyperrike kasten
som styrer allverden.
Karsten Johansen
Carl B. Hamilton i dagens Aftonbladet:
Domedagsprofetior – och en gnutta fakta
Vad är motsatsen till en bubbla?
Avgrunden.
Att extrapolera en banal sanning tills den blir en intressant
halvsanning, och sen dra ut extrapoleringen till en sensationell lögn -
det är inte åtalbart. Tvärtom, det är journalistik i världsklass.
I söndagsbilagan till världens kanske mest respekterade dagstidning,
New York Times, gjorde häromveckan stjärnreportern Bill Keller en
genomgång av kärnvapenhotet mot USA från olika terroristgrupper.
Bushadministrationens högste ansvarige för "hemlandets" säkerhet får
frågan vad han oroar sig mest för.
Keller målar. "Han slöt händerna som i bön och pressade fingertopparna
mot läpparna. - Kärnvapen, sa han kort."
Keller: "Låt oss säga 20 000 döda inom loppet av några ögonblick."
Det finns utan tvivel en marknad för den här typen av journalistiska
framtidsvisioner. Men det har inte i första hand att göra med att de
svarar mot läsarnas ängslan, vilket vore ett fullkomligt rimligt skäl.
Här gäller det att maximera känsloreaktionen hos mottagarna och att till
varje pris undvika en sansad bedömning av riskerna, dvs det gäller att i
det längsta undvika fakta.
Fakta är relativt klara. Sedan början av 70-talet har olika
självutnämnda världsförbättrare och rättrogna fanatiker basunerat ut att
de avser att placera en atombomb i någon av världens metropoler. Inte
ens de grupper som har varit ytterst välfinansierade och haft tillgång
till egen vetenskaplig expertis har emellertid varit ens i närheten av
att klara av konststycket. Det är för dyrt, för komplicerat och det tar
tid.
Det hindrar inte Bill Keller i New York Times från att vältra sig
njutningsfullt i de kommande massmorden: "Smällen skulle gröpa ur delar
av New Yorks horisont, inom några sekunder skulle tusentals människor
grillas till döds och ytterligare tusentals skulle vara dömda till en
plågsam strålningsdöd."
Smällen, det är alltså den tänkta smällen från ytterligare en
terrorattack mot New York. Den 11 september 2001 var terroristerna
utrustade med tapetknivar. Keller extrapolerar tapetknivarna till
atombomber.
I Sverige har vi ännu ingen terrorjournalistik. Det betyder inte att
vi har sluppit journalistik som drivs av samma logik.
Senast vi såg en motsvarighet var under Den nya ekonomins glada dagar.
Då gällde det beskrivningen av bluffbolag som Framtidsfabriken, Spray
och Icon.
En mindre men tongivande del av journalistkåren såg då som sin främsta
uppgift att undvika att ställa kritiska frågor, för att i stället hänga
på tåget och måla upp de spännande framtidsvisionerna.
Samma typ av journalistik som pumpade upp bubbelbolagen skriver nu upp
olika terrorgrupper. Från snabb Rikedom till snar Undergång.
New York Times-reportern Keller excellerar i tunga källor:
- Det handlar inte om i fall det händer, utan om när, kommenterar den
fyrstjärnige generalen Eugene E Habiger terroristernas atombombshot.
I likhet med trendjournalistiken kring bubbelbolagen, så kallas olika
experter in för att bekräfta domedagsprofetiorna. Experter är de
förvisso, men journalister som Keller glömmer bort att påpeka att de
inte bara har doktorstitel och generalsgrad utan också ett egenintresse
av att hotet upplevs så stort som möjligt.
- Tjugofemtusen stridsspetsar och det räcker med en.
En stridsspets i terroristernas händer låter kanske inte mycket när
man jämför med de 25 000 som finns. Men det är mycket när samtliga
stridsspetsar faktiskt bevakas av stater som är beroende av att inte
delar av deras strategiska vapenarsenal försvinner under armen på en
frastuggande islamistisk extremist.
Det är exakt samma övertalningsteknik med hjälp av felaktiga
jämförelser som lurade läsarna att satsa sina pengar på dumheter för
bara några år sedan.
Bill Kellers artikel aktualiserar inte främst hoten från olika
terrorgrupper, utan hotet från en urspårad journalistik.
Apokalypsens trendryttare galopperar mot nästa stora mål.
Panik.
Här gäller det att maximera känsloreaktionen hos mottagarna och att
till varje pris undvika en sansad bedömning av riskerna.
Carl Hamilton
Publicerad: 2002-06-05
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST