De fleste her vet ikke hvem Leijonborg er, det er også mindre
vesentligt, det vesentlige er, at denne svenske liberalisten kan stå som
prototypisk for det man kunne kalle "den hjelpesløse antifascismen"
eller "Biedermann-og-brannstifterne-syndromet". Leijonborgs "kamp mot
fascismen" er som de fleste liberalisters verre enn ingenting, den
hjelper fram motstanderen, som Guillou beskriver det i artikkelen
nedenfor. Dette problem stikker dypere enn Guillou går inn på, men det
han påpeker er uansett utrolig viktig å få trukket fram, og det er
første gang jeg har sett noen si det i en større offentlighet.
Karsten Johansen
Fra Aftonbladet:
Bevare oss väl för mesen Leijonborg (sv. "mes" = no. "meise" eller det
vi ofte kaller en "spurv". KJ).
Folkpartiledaren Lars Leijonborg är som vi alla vet en sällsynt usel
debattör. Sedan centern sparkade sin förre ledare Lennart Daléus innehar
Lars Leijonborg en bergsäker sistaplats i den svenska politiska
debattrankingen. Därför är det ytterst olyckligt att Leijonborg nu tycks
ha specialiserat sig på att förlora debatter mot rasister. Han nöjde sig
inte med att förnedra sig en gång, mot en gammal rasisträv från de
svenska nationaldemokraterna. Nu har han till och med åkt till Danmark
och fått stryk av ledaren för det främlingsfientliga Dansk folkeparti,
Pia Kjærsgaard.
Genom sina debattförluster gör Leijonborg demokratin en rejäl
björntjänst. Han får visserligen lite extra publicitet, han framstår
till nöds som snäll och demokratisk och han behöver ju varenda röst för
att folkpartiet ska klara fyraprocentsspärren. Men för den eventuella
röstvinstens skull hjälper han fram rasisterna. Det är omdömeslöst. Det
är möjligen också cyniskt. Leijonborg kan ju inte vara okunnig om vad
som är hans största svaghet som politiker.
Det är förvisso inte lätt att debattera mot främlingsfientliga
populister som Pia Kjærsgaard. Särskilt inte om man, som Lars
Leijonborg, försöker debattera enligt en allmänt underförstådd
demokratisk ordning, argumenten ett i sänder, inte avbryta sin motpart,
inte bli förbannad, visa tålamod och respekt för andra uppfattningar och
så vidare. Uppträder man så mot en Kjærsgaard är man torsk.
Populister som Kjærsgaard debatterar med fullt drag från första
sekunden. De öser en blandning av befängda lögner över sin motståndare
och förklarar att detta är saker som inte får sägas, att journalister
och politiskt korrekta figurer som Leijonborg undertrycker sanningen,
att folket lider under detta förtryck och att rasisten själv får massor
av sympatiyttringar från folkets djupa led där människorna sedan länge
genomskådat överhetens konspiration.
Om en mes som Leijonborg då försöker säga emot på en eller annan punkt,
för allting i rasistens ös hinner han nämligen inte med, så framstår det
bara som en bekräftelse. Titta, den politiskt korrekta mesen säger att
muslimer inte ägnar sig åt massvåldtäkter, ni hör själva hur fånig han
är!
Den hejdlösa överdriften eller fantastiska lögnen är ett genomgående
taktiskt drag hos den rasistiske debattören. Pia Kjærsgaard hävdar till
exempel att de största svenska städerna är på väg att förvandlas till
ett inbördeskrigets Beirut "med klankrig, hedersmord och
massvåldtäkter". Och läget i Sverige skulle enligt Kjærsgaard hota
freden i Nordeuropa, eftersom vårt raskrig håller på att sprida sig,
varför man bör överväga en klaff på Öresundsbron för att åtminstone
rädda Danmark från den svenska faran.
Naturligtvis tror inte rasisten Kjærsgaard på vad hon säger, så dum är
hon inte. Men hon vet att mesproppar som Lars Leijonborg tappar
koncepterna och gör bort sig själva om de ställs inför en sådan
argumentation.
Det är klart att det går att hantera en debattens slempropp som
Kjærsgaard. Men då får man inte vara snäll och demokratiskt respektfull,
inte hålla sig till demokratins spelregler utan till rasistens. Fuska,
avbryta, hånskratta, skämta, håna öppet, ifrågasätta rasistens
intelligens och kunskaper, vad som helst. Men inte mesproppa sig som
Leijonborg. Och inte tappa humöret och låta sig provoceras. Lögnen kan
inte bemötas med motlögner, men med skämt och förakt.
Göran Persson eller Gudrun Schyman skulle inte låta sig behandlas som
Leijonborg i en debatt mot en rasist. Men de avstår visligen från att ta
risken, eller att med sin närvaro legitimera rasisterna så att de ser ut
som om de vore seriösa politiker. En sak är under alla förhållanden
klar. Åtar man sig att debattera mot en Kjærsgaard så är det ens
förbannade skyldighet att vinna.
Den skyldigheten respekterar inte Lars Leijonborg, han ser hellre till
vinsten av lite extra publicitet. Och nu hotar han med att "till och med
debattera med uttalade nazister". Bevare oss väl!
Jan Guillou
Publicerad: 2002-05-27
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST