"ICC kommer sannolikt inte att pröva brott när ett land självt undersöker
det - och troligen inte brott begångna i länder som inte är medlemmar. Fanns
domstolen i dag skulle den i praktiken få svårt att påbörja undersökningar
om vad som händer i Jenin, Nablus eller Ramallah. Eller i Afghanistan, Kina
eller Burma." (Jesper Lindau, artikkel 2 av de to nedenfor).
Lindau er en tosk, hvilket framgår av formuleringene ovenfor ("sannolikt" og
"troligen" om noe som er sikrere enn at to og to er fire og uten å nevne
overhodet hvorfor Jenin osv. selvsagt ikke kommer til å bli behandlet ett
sekund av dem som dømmer Milosevitj), men langtfra et dumt nok svin
til å ha noen større framtid i dagens verden. Men han har unektelig talent:
det er bra jobba å skrive en kronikk som denne i dag uten overhodet å nevne
Ariel Sharon, og netopp i disse dager få seg til å skrive: "Risken för att
folkmord och koncentrationsläger i framtiden negligeras, som det i Turkiet
1915 på närmare en miljon armenier, har minskat."
Bertold Brecht skrev i sin tid (den gang mange ennå leste litteratur og tok
den på alvor) i "Flyktningesamtaler", at Hitler prøvde å skape "en
sosialisme for idioter". At Stalin jobbet i samme retning gikk først for
seint til fulle opp for Brecht.
En protestsanger i DDR rundt 1980 formulerte det slik: "Überholen ohne
einzuholen, das ist DDR konkret. Idioten macht mann zu Idolen..."
Det var profetisk.
I dag har framskrittet brakt oss uendelig mye lenger enn Hitlers verste
visjoner: i dag har makthaverne endelig oppdaget at det er helt underordnet
hvilket system man slåss for eller under, bare de virkelig dummeste svina
har makta. Fordumminga er alfa og omega hvis målet er idiotpartiets eneste
programpunkt: menneskehetens raskest mulige undergang og fram til da de
størst mulige pinsler for det størst mulige antall mennesker på kortest
mulig tid (vanligvis kalt "effektivisering"). I dag har man verden over
nesten lykkes i sitt mål: idiotpartiets diktatur er etablert så godt som
uinnskrenket overalt, og kun små og raskt minkende lommer av motstand
gjenstår.
"Krigen mot terrorismen" er siste fase i "die Endlösung der Menschenfrage"
og sikter til å få vekk disse motstandslommene, tross det at dens ledere
formelt har utpekt en samling utsøkte idioter som den lar konkurrere om å
være "fiender". En perfekt knipetangsmanøver.
Carl Hamilton beskriver glimrende hvordan idiotpartiet nå stormer fram i
svensk TV og utfolder en formelig "Krystallnatten 2" mot enhver rest av
fornuft, men norsk TV ligger nok enda lenger framme, med TV2 og særlig
TVNorge i spissen. Idiotpartiets SS og SA er henholdsvis TV- og
ukeblad/tabloidjournalistene og deres mindre feterte kolleger i lokalaviser
og aviser som ligger etter i idiotiseringa med en del politikere, "forskere"
og andre kjendiser osv. på slep. Et eksempel: ved et uhell kom jeg i går i
skade for å slå på TV2 på et tidspunkt, hvor det ikke var reklamepause (det
i seg selv er uhyre vanskelig å få til). I de fem sekundene jeg bivånet av
"Holmgang" dukket det fram på skjermen enn mannsperson med navn (som jeg har
glemt) og tittel: "professor i fotballøkonomi". Jeg trodde det var en feil,
og jeg ennå var i den farsen med Leslie Nielsen jeg hadde sett de siste
minuttene av på NRK2, men nei, dette var ramme alvor.
Ennå er sannsynligvis Gnore og et par bananrepublikker i Latinamerika eller
lign. de eneste steder hvor det er mulig å bli professor i et "fag" som
"fotballøkonomi". Men det er bare et spørsmål om tid. Innen få år vil det
ikke være mulig å bli professor i stort annet enn "golføkonomi",
"ishockeydoping", "curlingpsykologi", "pornografisk etikk", "torturmoral",
"bensinprisnedsettelse", "frekkhet for direktører" osv.
Enhver som er et skikkelig dumt svin har i dagens verden en lysende karriere
foran seg. Alle andre blir før eller siden "tapere" som det heter med et av
tidens favorittbegreper. Hitler kunne ikke drømt om noe bedre tusenårsrike.
Framskrittet seirer uoppholdelig.
Karsten Johansen
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,154900,00.html
Barnevikarna viker ut sig
Det är svårt att inte känna sig kränkt av folk som vägrar att bli förnedrade
av att äta mask i tv-rutan. I bombmattornas skugga urgröps inte bara
människovärdet. På hemmaplan pågår en vild och kollektiv kapplöpning till
förnedringsbänken. I ett tv-program har folk tävlat i att stoppa i sig
maskar. I ett annat att stoppa delar av varandra i varandra. Oklart vad som
är värst. Under en flygresa hör jag en dam beklaga sig högljutt över vad hon
sett. – Hur kan folk ställa upp? Vinner de någonting? – Mera mask, föreslår
hennes kamrat. Men vad är egentligen mest förnedrande? Att bli utsatt för
maskarna eller tv-programmen?
Förnedring fungerar inte riktigt när tidsandan vänder ut och in på sig
själv. Inte bara tv-hallåor och nyhetsuppläsare visar stjärten i Slitz, hela
kulturen vill vika ut sig. Det offentliga maskätandet har blivit en hyllning
till vårt finaste ideal: rätten att sälja sig till högstbjudande. Mänsklig
värdighet? Numera låter det som en gammal maläten kostym som hänger längst
in i en kuriosabutik på Storgatan i Tranås. Jag träffar den amerikanske
psykologen och författaren Michael Maccoby på Sverigebesök. Vi talar om den
ofrivilliga kränkningen. – Orsaken till att Sharon kan uppträda på det sätt
han gör är att judarna helt enkelt inte förstår den förnedring de utsätter
de arabiska männen för. Det har att göra med det judiska folket självt som
sedan århundraden har utvecklat en rad försvarsmekanismer för att hantera
och leva med förnedring. Judisk humor är den kanske viktigaste. De förstår
inte arabisk stolthet och vrede. Förnedring har varit normaltillstånd. – Jag
kom på det där nu, tillägger han, som om det vore en extra poäng. Maccoby
uppskattar en ny idé lika mycket som andra människor njuter av en gammal
konjak. Michael Maccoby är själv av judisk härkomst och därtill en syrlig
kommentator av israelisk och amerikansk politik. Nu håller han på att
slutredigera sina nya bok om ledarskap i näringslivet. Jag läste ett utdrag
förra året. Det var sensationellt bra. Det intressanta är att trots att
boken är skriven för en amerikansk publik gäller flera av de viktigaste
fallstudierna svenska företagsledare. Grundhypotesen är att våra blågula
företagshjältar är drabbade av sjuklig egenkärlek. Näringslivet styrs av
högproduktiva narcissister.
Jag frågar Maccoby hur han har klarat av att hantera reaktionerna från sina
psykoanalyserade studieobjekt när utdrag ur boken har publicerats. – Är de
inte störda över att bli världsberömda för sin egenkärlek? undrar jag
aningslöst. – Tvärtom. De älskar det. Barnevikarna viker ut sig. De är
spritt språngande nakna. Munnen full av mask. Och ingen kunde vara
lyckligare. Tidsandan flyger business class. Fåfängan är större än blygseln.
Publicerad: 2002-04-11
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,154688,00.html
Snyggare krig, billigare rättvisa
Jesper Lindau om varför denna torsdag, trots allt, är en historisk dag FN:S
folkrättskommission väckte idén för mer än femtio år sedan - och i dag
bildas en permanent krigsförbrytardomstol, ICC, Internationella
brottsmålsdomstolen sedan fler än 60 länder ratificerat Romstadgan,
domstolens regelverk. Till sommaren träder stadgan i kraft och ICC kommer
att kunna pröva folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Syftet är, precis som för Röda Korset, att civilisera krig, än så länge inte
att förhindra dem. Så kallade "aggressionsbrott" kan komma med i stadgan
först om ett knappt decennium. Det finns också starka ekonomiska skäl bakom
bildandet av ICC. Rättvisa i tribunalform är dyrt. I Arusha och Haag har det
fått kosta, men i Kambodja och Östtimor prövas nu lösningar med lokala
tribunaler som enbart övervakas av FN. ICC ska som permanent domstol
innebära en mer kostnadseffektiv rättvisa. Romstadgan antogs 1998 under
klang och jubel och mer sådant lär det bli under året, eftersom det som
händer i dag är historiskt. Men de riktigt svåra problemen återstår att lösa
och ICC är trots allt resultatet av en kompromiss. Krigsförbrytartribunalen
i Haag var under tre år i praktiken maktlös, fram till 1996 då
internationell trupp tog över i Bosnien. Men mycket förändrades den 28 juni
förra året då Slobodan Milosevic fördes till sin cell mellan två vakter.
Rättvisan blev möjlig och kunde agera kraftfullt.
ICC ÄR något helt annat. Krigsförbrytartribunalen i Haag har makt genom
säkerhetsrådets mandat och hot om indragna bistånd, ICC bygger på
frivillighet hos de länder som ansluter sig. Att få se presidenter fösas
över fängelsegårdar i Haag kommer alltid att höra till undantagen. Först och
främst ska misstänkta förbrytares skuld prövas i nationella domstolar. Bara
när det misslyckas eller undviks träder ICC in. Milosevic skulle alltså, i
dagens läge, ställts inför rätta i Jugoslavien. ICC gäller bara delar av
världens befolkning. Många viktiga stater, bland dem USA, Kina, Indien och
Ryssland, har inte anslutit sig - detta trots att ICC inte alls har samma
befogenheter som krigsförbrytartribunalen. Åklagaren Carla Del Ponte kan
från Haag på ett kraftfullt vis driva undersökningar på eget bevåg. Inom ICC
kan åklagaren, som i Rom skämtsamt kallades för "Dr Strangelove prosecutor",
ta egna initiativ - men han måste få godkänt av domstolen för att
utredningen ska fortsätta. I det läget kan berörda nationer invända och
domstolen måste bevisa att nationen själv inte kommer att lyckas pröva
fallet. Och frågan är vilken domstol som vågar utmana rättsväsendet i
Frankrike eller Storbritannien, eller USA om de någonsin ansluter sig.
ROMSTADGAN ÄR en rättvisa enbart för framtiden. Brott begångna före den 1
juli kan inte prövas av domstolen, i så fall hade länder som Argentina,
Chile och Sydafrika dragit sig ur. Stater som väntar på att ratificera
avtalet har också tid att "lösa problem" på hemmaplan innan de ansluter sig
ICC kommer sannolikt inte att pröva brott när ett land självt undersöker det
- och troligen inte brott begångna i länder som inte är medlemmar. Fanns
domstolen i dag skulle den i praktiken få svårt att påbörja undersökningar
om vad som händer i Jenin, Nablus eller Ramallah. Eller i Afghanistan, Kina
eller Burma. Risken finns att ICC mest kommer att pröva fall från fattiga
länder med skakiga rättsystem, länder som inte har makt att hindra
säkerhetsrådet från att delegera fallet till ICC. Mycket återstår att göra,
men mycket är redan gjort. Listan på brott som kan prövas av domstolen är
längre och utförligare än någonsin och könsrelaterade brott som massvåldtäkt
har fått egen plats. Ofrivilliga försvinnanden har definierats och är nu
olagligt även i fredstid. Dessutom kan pressen från ICC innebära att
nationer förbättrar sin egen rättsskipning för att slippa hamna i Haag.
TROTS DEN grundläggande kompromissen och den begränsade jurisdiktionen är
det som händer i dag i New York att se som en rejäl förstärkning av
internationell rättvisa. Risken för att folkmord och koncentrationsläger i
framtiden negligeras, som det i Turkiet 1915 på närmare en miljon armenier,
har minskat. Det har hänt något gott i dag, men nu börjar det riktigt hårda
arbetet.
Jesper Lindau Publicerad: 2002-04-11
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST