www.aftonbladet.se
Vem vågar sticka upp nästa gång?
Göteborg, juni 2001. I december hade 38 domar fallit
för brott begångna under EU-toppmötet - ännu har inga
poliser ställts inför rätta.
Foto: ANDERS DEROS
ERIK WIJK om Göteborgs- processerna som rättsröta och
hot mot demokratin
Göteborgskravallerna kom som en chock för de flesta
svenskar, vem har egentligen kunnat smälta det som
hände? Sedan dess pågår något som kanske är än mer
chockerande, nämligen Göteborgsprocesserna, vår tids
stora rättsskandal, där folk kan dömas utan synbar
logik, med otillförlitliga polisvittnen, med
manipulerade eller obefintliga bevis, gärna i grupp,
gärna också med politiska förtecken. Och de döms till
hårda straff.
Vad vi bevittnar är hur konfrontation ersätter
konsensus som grund för samhällskontraktet. Det är
som att domstolarna inte längre vill skipa rättvisa,
de vill statuera exempel.
Och polisen? Ja, minns polislagens grundsats om
"att främja rättvisa och trygghet" och ställ det mot
Rikspolisstyrelsens utvärdering av insatserna under
EU-toppmötet:
"Cirka 1 100 personer frihetsberövades under
EU-kommenderingen. Många frihetsberövanden ledde till
anhållande och häktning. Enligt uppgift från
Polismyndigheten i Västra Götaland hade fram till den
12 december 38 domar fallit för brott begångna under
mötesveckan. Resultatet av Polisens utredningsarbete
måste betraktas som framgångsrikt.".
Lider domstolarna av samma resultatfixering? Det
tycks så. Låt mig redovisa Göteborgsprocessernas
kännetecken.
1. Oerhörda straffskärpningar
I min senaste sammanställning har 32 personer dömts
för våldsamt upplopp efter Göteborgshändelserna.
Påföljden är i genomsnitt 14 månaders fängelse.
Vad vi bevittnar är hur konfrontation ersätter
konsensus som grund för samhällskontraktet. Det är
som att domstolarna inte längre vill skipa rättvisa,
de vill statuera exempel.
Jämför med den moderna praxis jag funnit före
Göteborg: 20 personer som mellan 1994 och 2000 dömdes
för våldsamt upplopp med i genomsnitt en dryg månads
fängelse som påföljd.
För ett tiofaldigt höjande av praxis väntar man sig
en kraftfull och noggrann motivering. Men dessa
varierar från dom till dom, än talas det om att
upploppen var planerade, än att de ägde rum i centrum
av större stad, än att de var så våldsamma att
polismän tvingades skjuta skarpt för att freda sig
(sic!). Ett av de mer förekommande argumenten är att
upploppen var ett angrepp mot EU-toppmötet eller
demokratin.
De förstnämnda grunderna förelåg dock även i de
tidigare fallen med låg påföljd. Utom polisskotten
då. Och vad gäller angrepp mot toppmöte och
demokratin kan man fråga sig vari det bestod eftersom
EU-delegaterna aldrig var i närheten av ett upplopp
och samtliga stora demonstrationer kunde genomföras
utan allvarliga incidenter.
Man väntar sig även ett prejudikat från Högsta
domstolen. Men icke, först i april kommer HD att
behandla ett Göteborgsmål, när ett otal stränga domar
redan avkunnats och praxis satt sig.
2. Bristande rättslogik
Det fall som snart tas upp i HD kommer enbart att
granskas i påföljdsdelen, trots att försvarsadvokaten
Per Rudbäck i sin överklagan pekar på allvarliga
misstag i hovrättens agerande.
Vad som klart framkommit är att den åtalade
19-åringen mot polisen kastat en sten och två
småpinnar, utan att skada någon. Men han döms för
mycket mer: för anstiftan och anförande av våldsamt
upplopp, samt skadegörelse, till ett år och åtta
månaders fängelse, efter avdrag för låg ålder.
Tingsrätten dömde för anstiftan på plats A, medan
hovrätten dömer för anstiftan på plats B och
misstanken väcks att hovrätten helt enkelt inte
kunnat hålla saker rätt i huvudet. Detta liknar något
så allvarligt som ett rättegångsfel, med Rudbäcks
ord: "hovrätten har uppenbarligen haft en felaktig
uppfattning om innehållet i tingsrättens dom och i
följd härav i strid mot gällande rätt dömt NN som
anstiftare i detta skede". Det är för övrigt just det
skede där polisvittnena själva intygat att NN:s
agerande inte haft någon effekt på folksamlingen.
I det största målet efter "Gbg 2001" sänkte
hovrätten nyligen påföljden för de åtta ungdomar som
deltagit i en informationscentral. Man underkände
nämligen de enda konkreta sambanden mellan centralen
och upploppen: de omtalade sms-meddelandena samt en
20-årig kontakt på stan. Ändå döms de åtta till runt
två års fängelse vardera för medhjälp till våldsamt
upplopp, och deras skuld fastställs i termer av
"måste förutsättas" och "framstår som uppenbart" samt
med en hänvisning till att nämnda 20-åring ju fällts
för anförande av våldsamt upplopp i ett annat mål.
Måste jag tillägga att 20-åringen i sitt mål
fälldes med en stark hänvisning till sambandet med
informationscentralen. Bevisen går runt.
3. Ofelbara polisvittnen
I domen mot denne 20-åring lägger hovrätten stor
vikt även vid en polisspanare. Denne vittnade om att
20-åringen under ett möte inför EU-toppmötet "manade
till kamp", "var aggressiv i tonen" och "uttalade att
det skulle bli strid om några "jävla snutar" hindrade
dem".
Nu visar det sig att en dokumentärfilmare spelat in
anförandet, även polisspanaren syns i bild och det
framgår att 20-åringen överhuvudtaget inte använt
uttrycket "jävla snutar", att han inte manat till
kamp eller talat om strid, utan blott beskrivit de
vita overallernas välkända planer på ett
ickevåldsgrundat och symboliskt inträngningsförsök på
mässan. Ingen kan heller med gott samvete påstå att
denne leende och tillbakalutade kille uppträder
aggressivt.
Polisspanaren kommer i dagarna att anmälas för
mened och utan att yttra mig i den skuldfrågan kan
jag konstatera att han allra minst demoniserar
20-åringen.
Vad gäller det fall som tas upp i HD, men bara i
påföljdsdelen, ger det även bra exempel på
vittnesstandard. Den spanare som är "helt säker" på
att den åtalade NN lämnade platsen i en viss riktning
överbevisas där av en videofilm som visar hur NN gick
på ett helt annat vis. Och en annan spanare är
likaledes "helt säker" på att NN krossade en viss
polisbils vindruta med en planka, medan en tät serie
stillbilder tagna av journalisten Jörgen Hassler
visar hur denna vindruta krossas av två personer på
motorhuven och ingenstans syns NN till.
Det verkligt allvarliga är hovrättens bedömning av
dessa vittnen. Om den förre att han gjort ett
"balanserat och trovärdigt intryck" samt att inga
omständigheter framkommit som sätter
tillförlitligheten i fråga. Om den senare att även
han är "trovärdig", att rätten inte finner det
"sannolikt" att han "skulle ha sett eller minnas
fel".
Det är just på dessa vittnens uppgifter hovrätten
bygger sin dom och jag kan inte annat än instämma med
Rudbäcks reflektion i överklagan: "Man kan efter
detta inte undgå att ställa sig frågan hur ofta som
någon felaktigt anses skyldig, då domstolarna
regelmässigt utgår ifrån att polisens uppgifter inte
bara är trovärdiga utan även tillförlitliga vilket är
en väsentlig skillnad."
4. Suggestion i stället för bevis
Under flera rättegångar har åklagarna visat en
kravallkavalkad med starka scener från de olika
upplopp som förekom under toppmötet. Detta alldeles
oavsett om den åtalade agerat under just dessa
upplopp (oftast har han eller hon inte det).
Vid infocentralsrättegången förekom ett bildspel om
hur sms-dataprogram fungerar, med en vinjettbild som
föreställer en maskerad demonstrant som riktar ett
skjutvapen mot polis. Bilden är från Tyskland.
5. Manipulerade och undanröjda bevis
Det pålagda ljudet på polisens kopia av
polisskottet mot Hannes Westberg är välkänt genom tv.
Tillkommer gör flera fall där polisen vägrat lämna ut
film, tappat bort film eller rent av förstört film
som kan tala till de åtalades fördel.
6. Grupprocesser
Sju danskar har dömts i ett mål, fem danskar i ett
annat, åtta svenskar i infocentralen och i
ytterligare fem mål förekommer fler än en tilltalad.
Det allvarliga är bristen på individualisering i
gärningsbeskrivning, skuldfråga och påföljd. Ibland
är den obefintlig, om de åtta i infocentralen skriver
hovrätten helt frankt: "bör de anses lika delaktiga".
7. Politisering
Har åklagaren i någon åtalads dator eller bokhylla
hittat extrem litteratur, då får rätten också veta
detta. Själv är jag lika skyldig, till höger som
vänster, alltifrån RAF- till NSDAP-material väntar i
mina samlingar på att bli bevis i en politisk
rättegång.
I ett enda mål avviker påföljden mot nyetablerad
praxis på det viset att den är lägre. Det är också
det enda mål där rätten konstaterar att den åtalade
"saknar djupare politiskt engagemang".
8. Total ensidighet
Hundratals demonstranter och aktivister har åtalats
eller väntar på åtal. Även poliser har anmälts i
hundratal - men inte en enda av dem har ännu åtalats.
Rättsskandalen pågår mitt för ögonen på oss. Det är
mer konfrontation än rättvisa. Sverige ska anpassas
till internationella förhållanden på alla plan,
polisiära såväl som rättsliga. Konsekvenserna är
oöverblickbara men kanske önskvärda från maktens
sida. Kritiker av den globala ordningen bör hållas på
mattan. Och hur många vågar fortsättningsvis
demonstrera? Vem vågar protestera, vittna, anmäla
eller sticka upp?
Myndigheterna ber om en kull verkliga terrorister.
Själv vill jag hoppas att de dömda tvärtom utvecklas
till de klokaste och vassaste demokraterna i
mannaminne.
Erik Wijk
Publicerad: 2002-02-18
Erik Wijk är frilansskribent och författare. I april
kommer en utvidgad upplaga av hans dokumentsamling
Göteborgskravallerna.
______________________________________________________________________________
ifrance.com, l'email gratuit le plus complet de l'Internet !
vos emails depuis un navigateur, en POP3, sur Minitel, sur le WAP...
http://www.ifrance.com/_reloc/email.emailif
This archive was generated by hypermail 2.1.2 : 11-07-02 MET DST