Vh. Karsten Johansen
Gerald Nagler, Arne Ruth och Thomas von
Vegesack:
En svensk frihet
är allvarligt hotad
Den svenska sektionen av Amnesty International ansökte i
början av juli om tillstånd att samma månad genomföra en
demonstration med 20–30 deltagare utanför USA:s ambassad.
Organisationen ville på detta sätt protestera mot användandet
av elektrochockband på fångar i USA och då särskilt mot
användandet av denna metod på hiv-positiva och aidssjuka
interner. Ansökan avslogs av polismyndigheten i Stockholm
eftersom den inte anser sig ha tillräckligt med resurser för att
kunna garantera ordning och säkerhet på den valda
demonstrationsplatsen. Amnesty överklagade beslutet till
länsrätten som avslog överklagandet med motiveringen att
organisationen erbjudits hålla demonstrationen på alternativ
plats.
Polisen har dock inte givit något konkret förslag till
alternativ
plats som det antyds i polisens eget beslut. Däremot har de
avvisat förslag från Amnesty om att hålla demonstrationen vid
Berwaldhallen alternativt Tekniska museet, cirka 250 meter
respektive 750 meter från USA:s ambassad. Amnesty
fullföljde sin talan hos kammarrätten, som 26 juli i ett beslut
meddelade att man delar länsrättens bedömning och inte
änd-rar den överklagade domen. Ärendet ligger nu hos
regeringsrätten.
De beslut som beskrivs ovan utgör en allvarlig inskränkning
av den grundlagsfästa demonstrationsfriheten och denna kan
inte ses som godtagbar i ett demokratiskt samhälle. Polisen
skriver i sitt beslut ”...att det förekommit att personer som
verkar ha som syfte att skada person eller egendom kring
ambassaden, anslutit sig till demonstrationer som fått gå ut
till
olika ambassader. För att kunna förhindra sådana tendenser
fordras det enligt polismyndighetens bedömning ett
förhållandevis stort antal polismän, vilket numera inte går
att få
fram, och därmed går det inte heller att garantera ordning och
säkerhet kring de utsatta ambassaderna.”
Bristande resurser hos polisen får inte
bidra till att grundläggande demokratiska
fri- och rättigheter begränsas. Vi
ifrågasätter starkt om inte polisen bör
överväga en omfördelning av sina resurser
och samvetsgrant granska sin
prioritetsordning.
En annan märklig aspekt i detta ärende är att polisen gav
tillstånd till ett 50-tal representanter från Falun
Gong-rörelsen
att demonstrera utanför Kinas ambassad (granne med
Tekniska museet) bara två dagar efter det att Amnestys
demonstration var tänkt att äga rum. Om polisen hävdar att de
båda besluten är konsekventa, måste de besvara följande
fråga: Är Kinas ambassad mindre utsatt än USA:s, eller är det
så att 20–30 personer från Amnesty är mer resurskrävande
från säkerhetssynpunkt än ett 50-tal personer från Falun
Gong-rörelsen?
Länsrätten framhåller i sitt beslut att polisens erbjudande om
att hålla demonstrationen på en alternativ plats utgör en
avvägning mellan olika intressen som rimligen bör godtas.
Denna bedömning har länsrätten gjort utan att veta vilken
alternativ plats som avses.
Vad beslutet i själva verket innebär är att en demonstration
kan tillåtas om budskapets avsändare och mottagare, i det här
fallet Amnesty respektive USA:s ambassad, befinner sig på så
långt geografiskt avstånd ifrån varandra att syftet med
demonstrationen går om intet.
Om uppfattningen hos polis och domstol är att fredliga
demonstrationer utanför USA:s ambassad och andra länders
beskickningar från och med nu inte ska tillåtas, då är
väsentliga delar av vår demokrati i fara. Låt oss alla hoppas
att
det sista ordet inte är sagt i denna fråga och att respekten för
grundläggande fri- och rättigheter upprätthålls.
Gerald Nagler
ordförande
Arne Ruth
styrelseledamot
Thomas von Vegesack
styrelseledamot
Svenska Helsingforskommittén
för Mänskliga Rättigheter