Ordrett oversatt betyr apartheid "adskilthet". Ideologien er, at det
forskjellige må leve adskilt. En variant herav er den kjente
vrangforestillingen om raserenhet. Paranoiaen overfor det "urene" er en
angst for virkeligheten, en skrekk for forandringen, en drøm om å realisere
en verden av glansbilder, en drøm som tvertimot netopp truer med å ødelegge
de kulturelle elementer, som raseideologene lyver til å stamme fra sine
sosialdarwinistiske fantasmer. Enhver opprinnelig folkelig kultur er
anasjonal og det nasjonale er en parasitær foreteelse i forhold til det
folkloristiske. Eks.: Viktige elementer i den kvinnelige grønlandske
nasjonaldrakten er skapt av nederlandske hvalfangere, norske
"nasjonal"drakter er lokale, korset i det "danske" flagget er maltesisk osv.
Hatet til "negre" eller andre "avvikere" skyldes angsten for å måtte innse
at man er menneske som de.
Jeg går absolutt ikke god for alt i nedenstående innlegg fra to svenske
sosialdemokratiske medlemmer av riksdagen. Det er alt for naivt overfor
Milosevitj og hans fascistoide bander. Men jeg synes likevel det inneholder
en del tankevekkende problemstillinger, som det burde være mulig for UCKs
varme fortalere under krigens hete å forholde seg til. Selv reiste jeg disse
problemstillingene da. UCK-regimets såvelsom det serbiske, det kroatiske,
det pakistanske eller det indiske regimets utvikling viser, hvilken
katastrofe og svøpe nasjonalitetsmytologien som oppsto i forrige århundres
europeiske romantikk i dag har utviklet seg til for store deler av
menneskeheten. Denne sekulariserte mutant av den mosaiske stammereligion har
i dag ikke overraskende sitt mest solide ankerfeste i den US-amerikanske
statsavleggeren Israel og dens bibelske apartheidvisjon, men utallige
mennesker bilder seg i dag inn å tilhøre forskjellige utvalgte folk, alle
med en spesielt edel nasjonalkarakter, som tros å stille alle de andre i
skyggen og dømme dem til å være undermennesker. Kværnes mytologiske sludder
om at "kosovoalbanerne er hardt arbeidende mennesker" er et ekko av slikt
sludder fra UCKs propagandakontorer. Serbiske propagandakontorer er
leveringsdyktige i presis samme type propagandavrøvl med motsatt fortegn.
Begge deler er like ille. Utallige småborgere og rene banditter har med
Brechts ord om nazismen hermed skaffet seg en stamtavle og en kjærkommen
rettferdiggjørelse for å trå andre mennesker under fote i den tilstundende
globale krig om ressurser som menneskenes nåværende økologiske
rovdriftssystem fremprovoserer. Herhjemme kjemper Hagen, Kleppe og Hedstrøm
for denne sak. I de enorme områder av kloden med etnisk og kulturelt
mangfold skaper denne variant av totalitarisme og dens fanatiske ensretting
stadig fler sosiale katastrofer. De eneste som har glede av dette er et rikt
utvalg av stadig mer mafiøse bander og rene fascister og den
verdensdominerende våpenindustrien.
Vh. Karsten Johansen
(Fra Aftonbladet i går):
Det visar sig nu allt tydligare att Nato-trupperna och
FN-styrkorna inte kan klara av den Kosovoalbanska gerillan.
UCK har redan självsvåldigt tillsatt hela den Kosovoalbanska
administrationen, från premiärminister till tull och polis. Nato,
som har ansvaret för lag och ordning, diskuterar nu med
UCK-gerillan hur problemen ska lösas. UCK har tagit
kommandot, har en obegränsad tillgång till vapen och försöker
nu nå sitt mål: Kosovo som en albansk stat. Detta är emot
FN-uppgörelsen. Felet är inte FNs utan den
”överenskommelse” i Rambouillet som av Madelaine Albright
tvingades in i ”G8”-uppgörelsen.” Gerillan berörs inte av
avtalet. Den uppmanas bara att avstå från våldshandlingar och
får behålla vapnen. Den jugoslaviska regeringen tvingades
däremot att på elva dagar dra tillbaka alla säkerhetsstyrkor och
poliser.
De icke-albanska befolkningsminoriteterna
i Kosovo har lämnats helt utan skydd mot
UCK-gerillan och andra albanska
banditgäng under tiden som FN-trupp och
polis installeras.
Kosovoalbanerna har sedan början av 90-talet bojkottat
samhällssystemet i Kosovo sedan de förlorat den totala
dominans de haft under Titos tid. De innehade då alla tunga
poster i kommunistpartiet. Genom sitt interna system, där
mäktiga familjeklaner styr, hade de också hade hela den
ekonomiska makten och den har de kunnat behålla hela tiden.
Stridigheterna i Kosovo i början av 90-talet berodde på att den
albanska majoriteten, som då utgjorde 60 procent av
befolkningen, inte ville ge de icke-albanska minoriteterna rätten
att få arbete utan att vara albansktalande.
Det var denna rätt till arbete som Slobodan Milosevics lovade
de missnöjda befolkningsgrupperna och som de garanterades
genom den grundlagsändring, med bland annat ett tvåspråkigt
skolsystem, som han som president genomförde i början av
1990-talet. De senaste 20 åren har den serbiska andelen av
befolkningen i Kosovo minskat till mindre än 10 procent i
februari 1998 när UCK började inbördeskriget.
Få har frågat sig varför serberna lämnade Kosovo. Vi som
har talat med nyanlända flyktingar från Kosovo i Serbien vågar
påstå, att samma typ av trakasserier mot serber, som det nu
dagligen rapporteras om, har pågått mycket länge. Det är en
av albanska grupper organiserad etnisk rensning som drabbat
och drabbar främst serber, men också andra folkgrupper till
exempel romer. Nu är denna rensning snart fullbordad. De
kvarvarande resterna av den icke albanska befolkningen, som
till stor del består av gamla människor som inte kan fly, utsätts
nu dagligen för hot, misshandel och mord från de beväpnade
albanernas sida.
UCK-gerillan inledde inbördeskriget i februari 1998 med att
skjuta poliser i området. Poliserna tillhörde den icke albanska
minoriteten, eftersom albanerna bojkottat alla offentliga jobb.
Polismorden syftade till att provocera den jugoslaviska
ordningsmakten och till att få regeringen att reagera med
militärt våld, för att i förlängningen få ”västmakterna” att
ingripa, så som dessa tidigare gjort i kriget mellan muslimer,
kroater och serber under första hälften av 90-talet. Allt talar
för att Kosovoalbanerna förespeglats ett sådant ingripande av
USA, som stött UCK-gerillan politiskt och militärt både före,
under och efter de farsartade ”fredsförhandlingarna” i
Rambouillet.
FN-organens närvaro nu gör att åtminstone pressen inte
längre är lika pro-albansk utan dagligen rapporterar att UCK
och andra beväpnade albaner gör sig skyldiga till grova brott
mot icke-albaner. Massmord och massakrer, 30-40 människor
mister livet varje vecka, misshandel och folkfördrivning,
demolering av de fördrivnas hem, skändning och förstörelse av
kyrkor och kloster från tidigt trettonhundratal... Allt detta är
grova krigsförbrytelser enligt FN-stadgan.
Sveriges Television är fortfarande en lydig
propagandamegafon: den rapporterar inte
om Kosovoalbanernas illdåd i Kosovo.
Den visar istället hur barn med spett ger sig på de kristna
kyrkorna i Kosovo och att Kosovoalbanska fyraåringar inte vill
ha serbiska barn i sina förskolor. Vad som förvånar är att inte
ens barn undantas från att utnyttjas i den svenska televisionens
propaganda mot serberna.
I Sverige finns runt 60 000 serber. Många
har bott här i mer än trettio år och har
tidigare kunnat känna samhörighet med sitt
nya hemland.
I TV-programmet ”8-dagar” den första augusti 1999
uppgavs att den albanska nationalismen nu blommar i Kosovo!
Kosovo är nu ett etniskt rent albansk område. ”Västerlandet”
har i detta fallet inte något att invända mot etnisk rensning,
massakrer och andra krigsförbrytelser fast allt uppenbarligen
sker inför ögonen på både FN- och Nato-personal.
Upprördheten inför ”etnisk rensning”, som angavs som motiv
för att legitimera Natos anfall på Jugoslavien, var av
övergående natur och omfattade tydligen bara Kosovoalbaner.
I radions Studio 1 framförde en tjänsteman i svenska
regeringen att ”Det är klart att man ska samarbeta med
UCK!”
Även Sverige förespråkar tydligen
samarbete med UCK – en organisation av
krigsförbrytare och massmördare.
Samtidigt som man nekar att ge den krigsdrabbade
civilbefolkning på tolv miljoner i Serbien hjälp – förergivande
av att man inte kan stödja en krigsförbrytare.
Jugoslaviens valde president Slobodan Milosevic är anklagad
för krigsförbrytelser. Han är inte dömd, men alla EU-staterna
inklusive Sverige, har ändå beslutat att inte låta
Förbundsrepubliken Jugoslavien få hjälp att bygga upp sitt
sönderbombade civila samhälle förrän Milosevic är borta. Så
lär ”Väst” ut demokrati. ”Väst” har tagit sig rätten att vara
både anklagande, dömande och verkställande makt.
Härigenom är alla edsvurna stater förhindrade att ge de 200
000 nytillkomna flyktingarna i Serbien tak över huvudet när de
flytt från det nu totalt laglösa Kosovo.
I Serbien, där serber, albaner, romer, ungrare, slovaker,
bulgarer, greker, montenegriner och makedonier lever i fred
med varandra, finns redan över 700 000 serbiska flyktingar
som tidigare fördrivits från sina hem i Bosnien och Kroatien.
Enligt Daytonavtalet har de rätt att återvända men är
förhindrade, främst därför att serberna bara får en bråkdel av
vad de andra befolkningsgrupperna får av FN:s
återuppbyggnadsstöd. Därför ligger serbernas förstörda byar
forfarande i ruiner efter snart tio år. Dessa flyktingar lever i
barackläger i Serbien men har, trots de sanktioner som tvingats
på Jugoslavien under det senaste decenniet, hittills kunnat få
en daglig portion mat via soppkök.
Nu försvinner den möjligheten. Förbundsrepubliken
Jugoslaviens egna försörjningsmöjligheter har i stor
utsträckning slagits ut genom Natos bombningar. Det skapar
massarbetslöshet och därmed massfattigdom, hälsofarliga
miljöer, otjänligt vatten och brist på energi för att värma upp
bostäderna i vinter. Flyktingarna och en okänd andel av den
bofasta befolkningen riskerar att svälta och frysa ihjäl när
vintern kommer och den kommer i redan oktober.
Det ”Nya Västs” grymhet står vad gäller bombningarnas
konsekvenser för enskilda människor i Jugoslavien inte
nazisternas övergrepp eller USAs kärnvapenanfall mot civila i
Hiroshima och Nagasaki efter.
Hur djupt kan en civilisation som den
”västerländska” sjunka innan den förgör sig
själv?
Karin Wegestål
Bengt Silfverstrand
riksdagsledamöter (s)