dom fyra första gällde för att sortera ut vilka länder,
som har någon form av kapitalism,
medans under den femte kan man ta upp sådana kriterier som
möjligheten att avsätta och välja folk till förtroendeposter.
Jag är alltså enig med Arne Eriksen.
Jag tycker att Kuba bör kallas för ett progressivt tredjevärlden land,
när det gäller utbildning, hälsovård och ekonomisk jämlikhet.
Man har klarat av en ekonomisk nedgång de senaste åren,
på som jag förstår (det lilla som har kommit fram) på ett bra sätt.
Folk har i alla fall inte svultit ihjäl.
Om säkerhetstjänsten och politiskt förtryck på Kuba: Det är nog inte så
morsomt om man är avvikande på Kuba.
Jag tycker man ska försvara länder som försöker forma sina ekonomier
helt oberoende av USA-imperialismen och EU-imperialismen.
Jag tror att detta innebär att man måste störta sin egen inhemska
kapitalistklass, skapa sig en egen statsapparat med en egen armé.
Det senare gjorde inte Allende i början på 1970-talet i Chile.
Fast det är kanske inte just detta som diskussionen handlar om,
utan mera hur ett radikalt ledarskap (i början revolutionärt) successivt
kompromissar bort sin ideologi, och anpassar sig till kapitalismens
marknadslagar. Och detta gör man trots man har tagit makten.
Visst är det märkligt!!!!!!!!!!
Sommarhälsningar,
Palle