Nedenfor kommer en glimrende avsløring av det mondene vrøvlet om
"globaliseringen". Vanlige avislesere var bedre informert om internasjonale
forhold for tjue år siden enn de er nå. For slett ikke å tale om TV-gloerne.
Globalisert blir bare obskurantismen og idiotiet - av de globale
medieselskapene. Verdensoffentligheten blir dummere og dummere.
"I dag dominerar amerikanska nyhetsbyråer och tv-kanaler all
nyhetsförmedling. Timme efter timme pumpar de ut sina bilder och stories. De
är alla skrivna av amerikaner för en amerikansk publik. Oftast är deras
innehåll och utformning ett rent hån mot vanliga intelligenta och kunniga
läsare och tittare.
Men svenska massmedia får detta material för en bråkdel av den summa det
kostar att sända ut egna medarbetare. Alltså tar man ner och översätter den
amerikanska smörjan."
...
"Förr, då det fanns bara två tv-kanaler i Sverige, fanns det ett genuint
engagemang och intresse för omvärlden. I dag då utbudet är så mycket större,
bläddrar uttråkade tv-tittare sig snabbt igenom sina tio–tjugo kanaler, där
samma nyhetsbilder fladdrar förbi. Någonstans på vägen till vår elektroniska
nutid försvann analysen, kunskapen och djupet. Kvar finns bara likgiltigt,
globaliserat flimmer."
Karsten Johansen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/0101/21/herman.html
Globaliserat flimmer i stället för journalistik
Under veckan kring nyår var jag på Filippinerna. Jag såg de tusentals
ungdomar, som varje dag demonstrerade på Manilas gator för att försöka
avsätta den korrupte presidenten Estrada. Demonstranterna blev fler och
fler. I går lyckades de – Estrada avgick frivilligt. Innan det behövde gå
till våldsamheter. Ännu en stor seger för demokratin. Om detta hänt för
några år sedan, hade svenska tv-tittare och tidningsläsare följt denna
oblodiga revolution på nära håll. Vi hade fått känna den glädje och triumf
som nu fick Manilas gator att vibrera i segeryran. Nu var det inte många
svenskar som fick uppleva detta. Knappast några svenska journalister fanns
på plats, ingen utom Dagens Eko, som är Sveriges sista seriösa
nyhetsförmedlare.
Ändå lever vi nu i en tidsålder då vi påstås vara så globaliserade,
uppkopplade och informerade. I själva verket är detta en av vår tids största
myter, myten om att vi alla är informerade, att vi genom internet och täta
nyhetssändningar har tummen på världsläget dygnet runt.
Jag vågar påstå att vanliga tidningsläsare och tv-tittare i själva verket
vet mindre i dag om världen, än vad de visste för tjugo–trettio år sedan.
På den tiden, då jag själv var stationerad i Asien, hade alla större svenska
tidningar, radion och tv fast anställda korrespondenter i alla världsdelar.
En större kris i till exempel Libanon eller Nicaragua ledde automatiskt till
att det inom några dagar fanns fem–sex svenska journalister på plats. Om
krisen drog ut på tiden kom ytterligare ett tiotal, allteftersom
tv-kanalernas och riksradions olika specialredaktioner fick ut folk, liksom
de flesta av de största dagstidningarna i Göteborg och Malmö och flera av
veckotidningarna, Vi, Se, Vecko-Journalen. Även flera av de stora
fackförbundens tidningar kunde sända ut medarbetare. Vid en av de stora
katastroferna i Calcutta på 1970-talet var vi sexton svenska journalister på
plats.
Vi var kanske inte bättre journalister, vi tog kanske inte bättre bilder än
vad kollegerna gör i dag, men vi var svenska öron och ögon på plats, som
skrev och informerade på svenska för en svensk publik.
I dag dominerar amerikanska nyhetsbyråer och tv-kanaler all
nyhetsförmedling. Timme efter timme pumpar de ut sina bilder och stories. De
är alla skrivna av amerikaner för en amerikansk publik. Oftast är deras
innehåll och utformning ett rent hån mot vanliga intelligenta och kunniga
läsare och tittare.
Men svenska massmedia får detta material för en bråkdel av den summa det
kostar att sända ut egna medarbetare. Alltså tar man ner och översätter den
amerikanska smörjan.
Resultatet är dessa upphetsade, ytliga rapporter där reportrarnas viktigaste
budskap är:
”Hej här är jag och jag står här mitt i smeten och ropar till er – det är
direktsändning – nu över till dig, Peter, på redaktionen.” Och redaktionen
svarar: ”Hej John, oj, oj, oj, det ser jobbigt ut där borta. Take care. Över
till Charles i den andra krisen.”
Och så får vi se honom, Charles, hojta från en annan kris, i direktsändning
minsann. Över till redaktionen igen. Tv-news kallas det.
Förr, då det fanns bara två tv-kanaler i Sverige, fanns det ett genuint
engagemang och intresse för omvärlden. I dag då utbudet är så mycket större,
bläddrar uttråkade tv-tittare sig snabbt igenom sina tio–tjugo kanaler, där
samma nyhetsbilder fladdrar förbi. Någonstans på vägen till vår elektroniska
nutid försvann analysen, kunskapen och djupet. Kvar finns bara likgiltigt,
globaliserat flimmer.
This archive was generated by hypermail 2b29 : Sun Jan 21 2001 - 20:32:26 MET