Vh. Karsten Johansen
Den fria debatten finns på
nätet
Det första Internet-kriget har det kallats, denna
fasansfulla konflikt som pågår på Balkan. Benämningen syftar
egentligen på den psykologiska krigföringen på nätet mellan de
stridande parterna. Men också för oss som inte är indragna i
konflikten har detta blivit det första Internet-kriget. Plötsligt är
vi inte längre hänvisade bara till svenska media eller till CNN
eller BBC för nyheter och kommentarer. Nu kan vi som
skaffat oss ett abonnemang själva ta omedelbar del av den
diskussion som förs i ett fortfarande oslagbart medium:
världspressen.
I söndags morse kände jag en stor tacksamhet mot detta
redskap som rakt in i mitt hem förmedlade ett mycket
annorlunda perspektiv i jämförelse med de stockholmska
morgontidningar som jag just lagt ifrån mig. Jag kände också
tacksamhet mot den brittiska press som ständigt försvarar den
fria demokratiska debatten även när det kan vara obekvämt
för de politiska makthavare som dragit landet i krig - en press
som dessutom förstår att Nato-kritik inte behöver betyda
uppbackning av Milosevic.
I Sunday Times skrev t ex general Sir Michael Rose -
tidigare befälhavare för FN-styrkorna i Bosnien - en artikel där
han konstaterade att Nato:s strategi redan är förfelad. Det
gäller nu, framhöll generalen, för alliansen att snabbast möjligt
ta sig ur en ständigt mer tilltrasslad situation.
Observers ledare krävde att Natos strategi utsätts för en
hårdhänt granskning. Inte minst dess ständiga flyttande av
målstolpar är ju ett klart budskap till Milsoevic att det i grunden
rör sig om en halvfärdig politisk planering. I samma tidning
skrev Tony Benn, Labours mest rakryggade
parlamentsledamot, en kritisk artikel om sina partivänner i
regeringen som hittills inte vågat ta en votering i underhuset i
krigsfrågan.
I Sunday Telegraph gisslade John Simpson, BBCs mest
erfarne krigskorrespondent, de Labour-politiker som fört en
smygkampanj mot hans rapportering från Belgrad, en
TV-journalistik som dessa politiker påstår vara partisk till
förmån för serberna. Simpsons självklara konstaterande av att
bombningarna svetsat samman den serbiska opinionen bakom
Milosevic blev tydligen en sanning för mycket för Tony Blair
och hans gäng som nu iklätt sig Margaret Thatchers gamla
roll som kritiker av "opatrotiska media".
Ledaren i Independent on Sunday kritiserade
Nato-anhängarna för att de inte vill förstå att också de som
motsätter sig bombningarna värnar om mänskliga värden och
föraktar Milosevic. Den konflikt, skrev tidningen, som Tony
Blair kallat för "de progressivas första krig" har förvärrat i
stället för att avhjälpa den humanitära katastrofen på Balkan.
Och i en krönika i samma tidning från Washington beskrev
den ledande utrikeskommentatorn Mary Dejevsky
förberedelserna för firandet av Nato:s 50-årsjubileum i
Washington senare i veckan. Det är ett firande, skrev hon,
som just nu förefaller olämpligt, för att inte säga perverst.
Så där håller de på i den brittiska pressen, dag efter dag. Till
de häftigaste kritikerna av Natos bombningar hör för övrigt två
f.d. chefredaktörer för The Times, Willam Rees-Mogg och
Simon Jenkins. Ingen brittisk kopia av Per Ahlmark eller
Thomas Gür häcklar dem för att de kräver ett stopp för det
bombande som gett Milosevic skydd och förevändning för sina
rensningsaktioner.
Ibland känns det psykologiska avståndet mellan London och
Stockholm oändligt. Men tack vare Internet kan vi ändå
sekundsnabbt förstå vad det innebär för ett land att ha en
verkligt fri och oavhängig press.
Torsten Kälvemark