Jag kan inte tolka dom dagliga rapporterna från den svenska hälso-
och sjukvården på något annat sätt att neddragningarna (slankinga)
har tagit bort en hel del av den arbetsglädje, som tidigare fanns inom
sjukvården. Dom som arbetar kvar, har blivit mer stressade och
frustrerade, och äldre och mer utslitna. Man hinner inte med det man
vill göra.
Bror Wyllers tes: alla lösningar på en sjukdom av alla slag, måste komma
innefrån. Visst jag håller med. Men även en dålig arbetsmiljö kan framkalla
sjukdomar. Och arbetsmiljön inom sjukvården har inte blivit bättre.
Nu tror jag inte debatten från början handlade om just denna aspekt utan
det jag ville ta upp, var att vi kan inte behandla läkarkåren som kollektiv,
som en fiende. Att öppna läkarutbildningen, utan att utöka antalet läkartjänster
leder enbart till arbetslösa läkare, och det är att använda en av kapitalets
sämsta sidor (arbetsmarknaden) för att nå syftet: att bryta ner rangordningen inom
sjukvården.
Sedan kan jag inte låta bli att koppla ihop denna antibyråkratidiskussion,
även om det kanske verkar lite långsökt.
Jag tror Anders Ekeland och jag är överens om att i Sovjetunionen bröts
denna rangordning eller byråkrati aldrig ner. Det tycker i alla fall jag.
En del hävdar att det var först Stalin, som byråkratiserade Sovjet.
Anders Ekeland, som hänvisar till Harry Bravermans: Arbete och monopol-
kapital, från 1974, för stöd för sin kritik av byråkratin inom arbetslivet, se
KK 6/2-99 sid 33, borde alltså enligt min mening utvidga detta till
vår diskussion om prioriteringar i det tidiga Sovjetunionen. Där man enligt min
mening faktiskt utnyttjade byråkratin för att överleva. (Sett ur deras eget perspektiv
alltså.)
Braverman, sid 30, skriver så här:
"Vilken syn man än må ha på Sovjetunionens industrialisering kan man inte med gott
samvete och inte ens under dess tidigaste och mest revolutionära skeden
tolka den som ett försök att skapa nya arbetsprocesser som i grunden
skiljer sig från kapitalismens. Det skulle bli mycket svårt att finna belägg för att
någon av Sovjets olika ledningar NÅGONSIN KRÄVT ATT ETT SÅDANT
FÖRSÖK SKULLE GÖRAS"
Sedan kan man ju också tillägga, att det inte var konstigt att det också växte fram
en kritik från vänster inom Sovjetunionen mot denna "hybridbildning" (Bravermans ord för Sovjetunionen.)
Summa kardemumma av detta:
1. Anders Ekeland, skapar onödiga motsättningar emot mellanskikt, som vi borde
kunna vinna för den revolutionära saken.
2. Ledningarna i Sovjetunionen trodde att industrialisering "till varje pris" var lösningen.
Paul Brosche,
paulkil@swipnet.se
Kil 23 feb 1999