åpent brev fra Wiehe

From: Karsten Johansen (kvjohans@online.no)
Date: Tue Oct 26 1999 - 16:54:30 MET DST


For det tilfellet at det skulle interessere enkelte som ikke følger
småskravlet på dette forum. Her er noe som gjelder viktigere ting.

Karsten Johansen

(Fra Aftonbladets nettavis i dag)
Öppet brev från
               Mikael Wiehe

               ”Natten mellan söndagen och måndagen den 24 och 25
               oktober detonerade vad polisen betecknar som en
               "mindre sprängladdning " utanför mitt hem i Malmö.
               Därefter ropade någon "sieg heil" och försvann.
                 Ungefär samtidigt ringer någon som presenterar sig som
               medlem i en nazistisk organisation till polisens larmcentral
och
               säger att man den här gången dessvärre har misslyckats med
               att döda mig men hoppas ha bättre tur nästa gång.
                 Det var väntat. Jag framträdde ju på den demonstration
               den 23 oktober på Gustav Adolfs torg i Malmö som var en
               del av den landsomfattande protesten mot det nazistiska
               våldet och mordet på Björn Söderberg.
                  Förra gången det hände något var i samband med en
               demonstration mot nazistiska trakasserier på Kirseberg - en
               stadsdel i Malmö. Jag var visserligen förhindrad att närvara.
               Men på morgonen samma dag hade någon ritat judestjärna
               och skrivit
                  " Mikael Wiehe landsförrädare " på min port.
                  Jag är punktmarkerad. Någon vill skrämma, hota
               och tysta mig.
                  Jag är inte rädd. Men jag är upprörd!
                  Jag är upprörd över att en liten grupp nazister tillåts
               trakassera mej när jag utövar mina demokratiska rättigheter
               och säger vad jag tycker och tänker i olika samhällsfrågor.
                  Jag är upprörd över att få brev från polisen där man säger
               sej sakna spaningsuppslag och lägger ner ärendet.
                  Jag är upprörd över att, när jag vänder mej till
               säkerhetspolisen, få höra att dom är upptagna men att
               jag kan ringa igen imorgon.
                  Jag är upprörd över att medborgarna, trots allt som dom
               har betalat i skatt, tydligen med egna medel förväntas betala
               för skydd för sej och sina familjer.
                  Och jag är upprörd över att säkerhetspolisen och
               justitieminister, enligt vad jag förstår, är rörande eniga i
sin
               syn på nazisterna som ofarliga för rikets säkerhet.
                  Jag anser att inte bara jag - och alla andra drabbade -
               utan också demokratin är hotad varje gång någon av oss
               tvingas se sej över axeln för att kontrollera om vi är
förföljda
               eller om någon väntar på oss i skuggorna när vi kommer hem
               om kvällarna.
                  Jag anser demokratin vara hotad varje gång jag
               eller någon annan tvekar inför att yttra sej i frågor som
               gäller invandring, fascism eller rasism av rädsla för
               repressalier.
                  Jag anser att demokratin är hotad varje gång jag eller
               någon annan känner olust inför att delta i offentliga möten
               eller debatter därför att vi tvingas ta hänsyn till eventuella
               följder för oss själva eller våra familjemedlemmar.
                  Jag anser det vara ett hot både mot oss och demokratin
               och rikets säkerhet varje gång någon av oss tvingas göra
               avväganden mellan å ena sidan våra demokratiska rättigheter
               och skyldigheter d.v.s. att yttra oss i de frågor vi finner vä-
               sentliga och å andra sidan oron för den personliga
               säkerheten. Vad är rikets säkerhet annat än säkerheten för
               dess medborgare?
                  Jag inser till fullo att nazismen inte kan bekämpas med
               enbart polisiära metoder. Jag är helt medveten om att den har
               sin grogrund i okunnighet, social otrygghet, arbetslöshet och
               den rädsla för andra som "satsa på dej själv"- mentaliteten
               har medfört. Icke desto mindre kräver jag att det samhälle
               som jag har varit med om att bygga upp och bidragit till ska
               ställa de personella och ekonomiska resurser till förfogande
               som krävs för att jag och andra medborgare ska slippa känna
               oro för våld eller hot om våld från nazister och rasister
när vi
               säger vår mening.
                  Jag vill varken låta mej skrämmas eller tystas! ”
               Mikael Wiehe
               Malmö 26/10-99



This archive was generated by hypermail 2b29 : Thu Jan 13 2000 - 15:17:29 MET